Av J G N Bergfors
Semic, 2014
ISBN 978-91-552-6071-2, inb, 357 sidor

Det är modigt att skriva en deckare som utspelar sig i den svenska deckarens guldålder, 50-60-tal. På omslaget står det ”En retrodeckare” och ”Brott i brytningstid”. Det senare utlovas vara en serie så denna debut ska följas av fler böcker.

Först: Den här boken bör sälja bra i Norberg, Kärrgruvan och möjligen Fagersta, för det är i Norberg, där gruvbrytningen är i full gång och utvecklas, som brottsligheten ökar.

Det är en polisroman, vi följer poliskollektivet men främst den högste ansvarige, förste polisassistent Albert Mood, som på slutet fått smak för tyngre utredningar och undrar om han vill fortsätta med att utreda småbrotten på orten. Det är en liten lokal polisstyrka (polisen är ännu kommunal), som får hjälp av kollegerna i Fagersta och så blir säkerhetspolisen i Stockholm också inblandad. Som åklagare fungerar landsfiskalen, en trappa upp i polishuset.

Ett lik försvinner, ritningar över gruvgångarna försvinner, ett par personer är försvunna och det verkar som en nedlagd gruva ändå är i arbete. Och det kommer en massa rysk smuggelsprit via järnvägen.

Hänger det ihop? Polisen utreder och spanar.

Deckargåtan/gåtorna är inte dumma. Miljöskildringen från dåtiden har författaren lagt mycket möda på, för mycket tycker jag för alla detaljer om nya jukeboxar, cigarettmärken och udda mopeder skymmer sikten. När författarna på 50-talet skrev om sin nutid behövdes inte så många tidsmarkörer. Jo, jag förstår att det krävs mer för att de som inte var födda då ska få bilden klar för sig, men det blir ändå för mycket.

Och det är för mycket ord. Snälla Semic, till nästa bok kan ni väl se till att en mer hårdhudad redaktör får författaren att stryka. Berättelsen blir bara bättre när flödet inte stoppas av onödiga upprepningar och detaljer utan betydelse.

Så jag hoppas Albert Mood och hans kolleger klarar både omorganisationer och grövre brottslighet under 60-talet.

LEIF-RUNE STRANDELL