Av Jens Daniel Burman
Hoi Förlag, 2015
ISBN 978-91-7557-995-5, 305 sidor

Burman har åstadkommit en riktigt spännande debutskräckis där han använder sig av genrens stapelvaror men turnerar den med viss bravur trots den överlast av detaljer som delvis dämpar tempot.

Berättelsen ligger dock rätt i tiden, det är ju snart jul, och det är vid en sådan högtid som Mårten, den invalidiserade Lena och deras dotter Elsa åker till en stuga vid en sjö, långt från ära och redlighet, för att umgås och försöka lappa ihop den gemenskap som tagit skada efter moderns bilolycka. Inte minst dottern har haft svårt att acceptera följderna av den och Mårten kan inte glömma Lenas otrohet. Grannarna har lovat vaka över stugan men när trion kommer fram är det inte värst välstädat och – värst av allt – ett jaktgevär saknas i vapenskåpet. Och på vägen till stugan såg de en bil som brann.

På julaftonsnatten knackar det på dörren och det är inte jultomten som kommer. Utanför står en nerkyld, trött och förvirrad kvinna som släpps in och får skydd mot ovädret som börjat rasa därute. Efterhand visar det sig att kvinnan vill ha mer än värme och en säng att sova i.

Jens Daniel Burman är född 1978 och bosatt i Strömsbruks gamla missionskyrka två och en halv mil norr om Hudiksvall där han och hustrun arrangerar evenemang av olika slag. Till vardags arbetar Burman med film (han är delägare i produktionsbolaget Roadside Picnic) som manusförfattare, klippare och producent.

Denna bakgrund märks i Huset. En stor del av texten är filmiskt beskriven och vissa scener ligger nära splattergenren. Våld och isolering är vanliga inslag i skräckskildringar och här varvas sådant med beskrivningar av dottern Elsas märkliga och smått spännande vacklande mellan vuxenlängtan och tonårsdepression medan Mårtens ältande av hustruns förhållande till en svart man mer känns som utfyllnad för pirrets skull.

Dock känns det bra att orsakssammanhangen är av naturlig karaktär (hämnd) fast hämnaren kunde kanske ha getts lite mer kött på benen.

BJÖRN ENMAN