Av Ulf Durling
MB Bokförlag 2014
ISBN 978-91-85635-53-5, 238 sid

Ulf Durling, som debuterade redan 1971, hör till våra allra främsta kriminalförfattare. Eller hörde, ska man kanske säga eftersom han antyder att han ska sluta. När han nu kommer med en samling berättelser, Höstligheter – 20 deckarnoveller från fem årtionden, säger han i sitt förord: “Jag har länge retat mig på min nuvarande position som föredetting, ohjälpligt akterseglad som jag är av en hel generation av framgångsrika bästsäljare”.

Det är hemskt att det ska vara så. Rena skräpböcker ligger i travar på bokhandelsdisken och det berättas på fliken att de redan är sålda till ett tiotal länder och ska filmas! Det är tydligen något som varit bestämt redan innan boken skrivits. Och TV och Radio intervjuar dessa “författare” och låter dem i sitta i soffor och tycka till om allt möjligt. Publiken verkar sedan sakna smak och pretentioner, de köper smörjan i parti och minut.

Det borde inte vara någon överraskning för mig, jag förutsade vad som skulle hända i Janus nr 2.1981.

Månglarna i Templet hette min essä.  Jag konstaterade att det var omöjligt att kämpa mot marknadskrafterna, bakåtsträvarna och törnrosasovarna. “Det gäller att sälja efter samma principer som man säljer amerikanska hamburgare. Inga hembredda knäckemackor med kalvstek och ättiksgurka göre sig besvär.”

Jag fick mycket stryk för mitt tilltag. Därtill fick jag tyvärr rätt. Om en bok är väl eller illa skriven, det har ingen betydelse nu för tiden. Månglarna har tagit över templet. Folk käkar hamburgare och minns inte hur knäckebröd med kalvstek och ättiksgurka smakar.

1993 kom den mycket begåvade författaren Elisabet Peterzén med den geniala Sista ordet (Hanvedens Förlag), genrebetecknad som “Satirisk kriminalroman”. Den handlar om förlagskoncernen Valhall med storstjärnan Molly Malone som gästar Sverige och firas med ett dunderparty. Objudna gäster är några “riktiga” författare som infinner sig. Givetvis blir de utkörda! Vad har författare på ett förlagsparty att göra?

Boken är genial och fruktansvärt rolig. Författarinnan möttes med raseri av det obegåvade och fega deckaretablissemanget och stoppades effektivt av marknadskrafterna och deras äckliga medlöpare. Hon råkade ännu mera illa ut än jag. Kanske för att hon är kvinna …

När Ulf Durling nu spelar upp hela sitt register i sina noveller så är detta ett nytt bevis för hur bra den svenska kriminalromanen verkligen var innan en usel kritikerkår och hänsynslösa profitörer störtade den ut i avgrunden. Ulf Durling har varit psykiater och hans kunskaper i psykologi besjälar hans figurer. Därtill skriver han briljant och kan verkligen skapa spänning utan att på det moderna, äckliga viset vispa naket våld med blod, dregel, tårar, avföring, urin och sperma till en dallrig aladåb som luktar lika illa som den ser ut.

Ulf Durlings första novell i den nya boken, Rart av pastorn att titta in är från 1972 och publicerades ursprungligen i Forums förlagskatalog. Man ville veta vilken svensk klassiker den åsyftade. Det som sägs påstås vara inspelat på en fonografrulle 1926 av Per Lindmalm, pastorsadjunkt i Dalarö församling. Bland de personer som omnämns är Pastorn, Lotten, Clara, Carlsson, Gusten … Durling menar att “Ingen kan ha missat det rätta svaret, absolut ingen, vilket liksom heller inte var meningen …”.

Efter detta underbara gesällprov följer en rad mästarnoveller. Redan i Tjuvens bästa vän från 1975 möter vi en enormt intressant karaktär: Fil lic Nils Nordberg. På en krog stjäl han ett kryddställ och går till polisen för att straffas. Men polisen säger sig ha annat att syssla med. Dock iakttar en man från en passerande buss licentiaten flyktigt vilket övertygar den stackaren om att han ställts under bevakning …

Novellerna i boken är genomgående av samma höga klass. Jag läste och njöt och tycker alla som har kulturella intressen ska göra detsamma!

JEAN BOLINDER

Detta är på sätt och vis en sammanfattning av författaren Ulf Durlings novellkonst. Som romanförfattare debuterade han 1971 med deckaren Gammal ost som kommit att räknas som en minor classic. Flera av hans verk, både romaner och noveller, har belönats och 2010 utnämndes Durling till Grand Master av Svenska Deckarakademin.

Denna samling innehåller noveller skrivna mellan 1972 och 2013 och Durling är trogen sin vana att skapa psykologisk spänning utan att spilla alltför mycket blod. Dessutom är han rolig på ett stillsamt sätt. Varje novell har ett litet efterord där författaren berättar om anledningen till varför den skrevs och var den först publicerades. Dessa kluriga förklaringar är små noveller i sig, mycket underhållande och har en doft av intellektuella understatements.

Eftersom Ulf Durling är deckarförfattare handlar novellerna givetvis om brott, men inte alltid särskilt spektakulära sådana. I Tjuvens bästa vän från 1975 lider huvudpersonen Nils Nordberg (troligen en blinkning till den norske teatermannen och kriminallitteraturexperten med samma namn) helvetets alla kval för ett brott han begått och undgått att bli straffad för. Vad är rättvisans tjänare egentligen ute efter?

Flera av novellerna har tillkommit på uppdrag av Föreningen Kriminalförfattare i Stockholm (FKIS) som med jämna mellanrum gav ut antologier. En sådan är Vinka till mamma från föreningens första utgåva och sedermera televiserad under titeln Majmördaren. En undertryckt skräckis.

Jag gillar de här 20 novellerna trots att jag läst många av dem tidigare.  Igenkännandets glädje ska inte underskattas. Som ett litet monument över 50 års författande i det korta formatet är det alldeles utmärkt. Hatten av!

PER MAGNUSSON

Novellens förord kan läsas här, och en nyskriven novell, Fallfrukt, som inte hann koma med i boken.