HJÄRTBLAD
Nov 1st, 2010 | By ansvarig | Category: 1996-1, 2010-4, RecensionAv Aino Trosell
Norstedts 2010
Hulda är en kulla från Malung. Hon bor med sin mor och far i ett rum , där även deras fåtaliga djur vistas. För att hålla värmen i huset. Det är missväxt. Ingen mat. Det är fattigt. Hon hör föräldrarna säga om småsyskonen att om de lägger sig ned dör de. Hon leker med sina syskon. För att hålla dem vid liv. När modern dör tar den unga flickan över hennes roll. Modern var en god berättare och småsyskonen mer eller mindre tvingar Hulda att skapa egna berättelser. Vi får följa Hulda sedan hon stått i gången, det vill säga konfirmerats, på hennes i dubbel betydelse vandring mot den vuxna världen. På sommaren vaktar hon djuren i skogen och sen blir hon en av dessa vandringskullor som tar sig ned till mälarlandskapen för att sälja på beting, göra herrarbeten, bli roddarmadammer i Stockholm, göra fina hårarbeten eller jobba i bättre hem som tjänstekvinnor.
Den första delen av Trosells berättelse är en social skildring, en kvinnohistoria och en utvecklingsroman. Trosells rika språk, hennes mängd av historier till huvudhandligen, hennes mästerliga och kunniga beskrivning av de fattigas liv så rakt, så tydligt och så intensivt att den här skildringen av den unga Hulda måste bli ett klassiskt kvinnoporträtt i den svenska litteraturhistorien.
Hulda får arbete hos en så kallad bättre familj med flera anställda som husfru, gårdskarl och kokerska. Hulda ser tristessen i herrskapsfruns liv. Hon ser industrialismen växa fram och hur de sociala förändringarna börjar anas. Husfrun dör och hon tar dennas plats. Hustrun dör och hon tar dennas roll. Hon gifter sig med ”herrn i huset”. Och där skulle den traditionella kärleksromanen sluta. Med ett lyckligt slut. Nu handlar det om kullan Hulda. En arbetsam kvinna, kanske kvinnosakskvinna. Och hennes roll är inte att var en fin dam som sysslolös inte vet hur hon ska få dagarna att gå. Hon vill vandra vidare.
Hjärtblad har stora likheter med Aino Trosells En gränslös kärlekshistoria. Det kryllar av människor, mängden av andra historier förmäls, form och innehåll blandas kanske på ett för många otillåtet sätt. Men det här är Trosell som med sitt trolska språk, sin ordrikedom, miljögestaltning och underbara skildring av inte bara Hulda skapar hon ett porträtt som jag står i beundran inför.
LENNART HÖGMAN
PS När jag skrivit färdigt dessa rader får jag höra att Hjärtblad inte finns med bland årets Augustpriskandidater. Kan inte uttrycka mig på annat sätt: Det är för dj-t.
Relaterade poster:
Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php:22 Stack trace: #0 /home/dastnu/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include() #1 /home/dastnu/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/home/dastnu/pu...') #2 /home/dastnu/public_html/index.php(17): require('/home/dastnu/pu...') #3 {main} thrown in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22