Av Christer Lundberg
Telegram 2012
ISBN 978-91-7423-051-2, 370 sid

Nix, jag ska inte börja med att gnöla och gnälla. Vem bryr sig egentligen om att det inte finns någon som tar Tryckfels-Nisse i örat längre?

Det här är en historia ordentligt förankrad i sent 1980-tal. Tolvårige Kalles mamma får för sig att dra till Indien för att finna sig själv och lämnar sonen med en far som inte har tid med honom och en bror som är fullt upptagen med att träna skejtboard.

Christer Lundbergs debut är lika sympatisk som hans program Christer i P3, en uppväxtskildring som på alla sätt och vis kan karaktäriseras som en skröna där författaren tar ut svängarna där det går och i god kolportageanda ger varje kapitel en förklarande rubrik.

Av en slump får Kalle lära sig att det går att driva upp marijuanaplantor från fågelfrö (familjen har en berest nymfparakit) och efter en märklig semesterresa till Amsterdam med far och bror blir han Göteborgs ledande narkotikagangster med de komplikationer sådant kan föra med sig. Lustiga och emellanåt dråpliga situationer avlöser varandra och för att få fram den filmiska effekt han önskar väljer författaren att på ett matter of fact-språk beskriva episoderna som helt normala.

Eftersom det är en bok om en pojkes uppväxt finns här också en lite äldre tjej som Kalle börjar intressera sig för. Det skildras som en drömsituation eftersom det inte hör till vanligheterna (åtminstone var det inte så för mig) att en så pass ung grabb skaffar sig ett så regelbundet sexliv.

Jag hade emellanåt riktigt roligt när jag läste boken, men efteråt funderade jag lite över vad som var så kul med historien om ett gäng dysfunktionella människor. Fanns här ett budskap? Jag tror inte det.

KARL HJELM