Av Anna Bodin och Peter Sjölund
Norstedts, 2021
ISBN 978-91-1-311399-9, inbunden, 367 sidor

Undertiteln är Så löste släktforskaren dubbelmordet i Linköping Jag började läsa den här boken, ett långreportage i flera delar, med förhoppningen att få veta lite mer om släktforskningsdelen, men utan större förväntning på att bli överraskad. Jag hade ju följt nyhetsrapporteringen om dubbelmordet i Linköping inklusive Leif GWs kommentarer, och jag har läst den amerikanska berättelsen om hur man fick tag i Golden state killer, det första större fallet som löstes via familje-DNA, Jag försvinner i mörkret.

Jag hade fel. Här är det mycket mer, både en mycket välskriven true crime-berättelse, fina presentationer av nästan alla de viktigaste inblandade från offrens familjer till poliserna, släktforskarna och människorna runt mördaren. Det ger en mycket mer fördjupad bild av hur ett brott påverkar många runt om.

Grunden är DN-journalisten Anna Bodins tidigare rapportering i tidningen, men här är det presenterat i samlad form och redovisas kronologiskt. Då blir det, faktiskt, också spännande. Så här går en stor polisutredning till, så här resonerar de inblandade poliserna som sköt upp sin pensionering när de så många år senare började kunna hoppas på en lösning. Här finns de tekniska problemen, de alls inte enkla utredningarna via DNA-databaser, och hur mycket som också är den vanliga släktforskningen i arkiv.

För den som blir sugen på att släktforska själv finns en liten (nå, ändå ganska omfattande) introduktion på slutet. Och förstås en noggrann redovisning av källor och intervjuade personer.

En föredömlig berättelse om hur ett brott lösts, utan snaskigheter. Genren har ju blivit populär, tyvärr alltför ofta sensationsinriktad. Så inte här.

LEIF-RUNE STRANDELL

Peter Sjölund. Foto Magnus Liam Karlsson

Anna Bodin. Foto Magnus Liam Karlsson