Av Ulf Linde
Bonniers 2008

Ulf Linde är en av de stora i svenskt kulturliv. Från kart till fallfrukt är som han själv skriver 79 korta kapitel om mitt liv et cetera. Han har varit både dominerande och omstridd konstkritiker. Varit chef för Thielska galleriet, professor på Konsthögskolan, musikant och skicklig vibrafonist. Sitter i Konstakademien och Svenska Akademien.

Boken kan ses som en raffinerad kändiskavalkad med presentationer av Lindes tids kändisar inte endast från kulturvärlden utan även från näringslivet som till exempel Marcus Wallenberg. Boken kan också användas som konsthistoria i kort populär form. Mest intressant är Ulf Lindes beskrivning av hur han ser på konst. Han berättar också om de konstnärer som betytt mest för honom – Lennart Rodhe och Marcel Duchamp. Men det är ett galleri av konstnärer som passerar revy och alla illustreras med ett konstverk. Hans gode vän Lars Ahlin är författaren som han haft mest utbyte av. Jag minns ett entimmes TV-program för flera decennier sedan med herrar Ahlin och Linde som samtalade med varandra. Det var på den svartvita tiden. Där satt de och försökte  övertrumfa varandra i vad och hur mycket de läst. Det var som två små pojkar som försökte bevisa vem som hade störst…

De korta kapitlen gör att dylika stolligheter är borttagna. Han är mycket vänlig i sina omdömen av folk. Det är endast Olle Kåks och vissa DN-redaktörer som råkar illa ut. I övrigt är Linde lite för artig mot konstnärer och akademiledamöter. Vissa små elakheter hade tryfferat anrättningen,.

Boken rekommenderas att intas med ett antal kapitel innan läggdags. Sen sover man gott i sällskap med Linde och hans vänner.

LENNART HÖGMAN