Av KG Johansson
Wela förlag 2011
ISBN 978-91-86081-23-2, 419 sid

Det är författarens femte bok, och enligt mig hans roligaste och fyndigaste. Jag ska förklara varför. Men innan jag gör det så vill jag ställa en retorisk fråga: ”Var får KG alla uppslag och idéer ifrån? Kan det vara en gudomlig feedback?”

Det är bästa boken hittills enligt min mening av de tre jag har läst. Den är kvick både språkligt och handlingsmässigt.  Det är flera berättelser i boken.  En berättelse om gruppen Feedback – deras manager Tina och deras sångare Pete. Berättelsen utspelas i nutid som är nära framtid med en del återblickar.

En skildring av ungdomsgäng i en segregerat Stockholm på jakt efter kickar och spänning.

En sidohistoria om två kvinnliga poliser och en kärlekssaga med två femtonåringar. Hon svensk och han nysvensk eller rab som dessa kallas i framtida Stockholm.

På så sätt lyckas KG Johansson med konststycke att fläta ihop flera spännande berättelser med Rock’n’roll, South-Side Story (istället för West), Romeo och Juliet och science fiction. Det roligaste är att KG tar in musikbranschen och deras profitörer till framtiden, en bransch så konservativ att inte ens framtiden kan ändra branschens förutsättningar och könsroller.

Det är svårt att förstå sammanhangen först.  Det är lite av ”I väntan på Godot”. Pete försvinner. Jag trodde att boken skulle handla om Pete men han går under jorden och plötsligt handlar mycket om Tina, hans fru, och hennes minnen av Pete. Det handlar om ungdomar som letar efter sin identitet och söker livets mening medan de utforskar Stockholms gator. Det tar en stund att gissa att alla är på väg till det ultimata giget i Kungsträdgården.

KG bygger upp stämningen på ett skickligt sätt.  Bokens alla personer är på väg dit vare sig de vet det eller inte.

KG leker med orden – Raber kontra Svennar, gyangu (gäng), bubbla (surfa/mms:a), epoxyleendet, batongluder, lime (drog), limemannen (knarkhandlaren), kuro (blatte?). Det är bara axplock av roliga låneord och metaforer som kryddar berättelsen och bidrar till auran av framtida Sverige.  Varje människa har en kyoushi– en formbar personlig multimedia-enhet som kan allt. Yes, jag erkänner, jag googlade efter kyoushin. Var köper man en sådan manick, har jag missat det senaste?

Alla människor bubblar i framtiden. Nästan varje svensk över tio bär olika apparater vilket tillsammans med kyoushin ger fem informationskällor som består av ljud, bild, GPS, medicinsk fakta och sinnesstämningsdata. Kan en flod av data manipuleras i en feedback? undrar några personer i boken.

Feedback – är namnet på rockbandet i boken. Det tar ett tag att förstå att författaren leker med orden här också, på sid 174 säger en person ”allt handlar om feedback”. Det gäller återkoppling och inte bara mellan gitarr och förstärkare men en feedbackmekanism människor emellan, en biologisk kedjereaktion så att säga. En positiv och negativ återkoppling som går att manipulera med musik. Är Tina Petes förstärkare?

KG Johansson fördjupar sig i ämnet och utforskar dolda möjligheter i företeelsen.

I filmen Midnatt i Paris låter Woody A en av karaktärna (Gertrude Stein) säga följande replik:
“Now, about your book, it’s very unusual, indeed.  I mean, in a way, it’s almost like science fiction. We all fear death, and question our place in the universe. The artist’s job is not to succumb to despair, but to find an antidote for the emptiness of existence.”  När jag hörde repliken så kände jag genast återkoppling till KGs roman där scifi och rock’n’roll har funnit varandra i en mycket lyckad kombination.

ANDRÉ LOUTCHKO

Författarens webbplats: https://www.kgjohansson.se/