Av Johanna Bäckström Lerneby
Mondial, 2020
ISBN 978-91-89061-15-6, inbunden, 299 sidor

På omslaget står det ”Ett reportage”. Inte helt rätt, snarare en samling av många olika reportage med fokus på flera olika delar men med en gemensam mittpunkt: Den familj som i boken kallas Al Asim (men som heter något annat) och vars medlemmar främst bor i Göteborgsförorten Angered. I centrum finns fadern, imam och företagare, och hans barn, barnbarn, släktingar och ingifta släktingar.

Författaren, numera på SVT Sport, har som kriminaljournalist sedan 2006 skrivit om familjens kriminella verksamhet. I den här boken sammanfattar hon det hon känner till, på ett mycket personligt sätt, erkänner bland annat att hon blev ganska intagen av fadern.

Han ser sig själv som en som ser till att ordning råder, att stridigheter mellan olika familjer löses. Det blir ett parallellt rättssystem. Att familjemedlemmarnas inkomster i huvudsak kommer från kriminell verksamhet, narkotika, utpressning, beskyddarpengar plus en del från välfärdssystemen ser familjen inte som något allvarligare, utan ser sig som förföljda av det svenska samhället ”bara för att vi heter Al Asim”.

Familjens medlemmar finns alltså i Angered med stadsdelarna Hjällbo, Hammarkullen, Lövgärdet, men man har medlemmar också i andra delar i Göteborg och i andra delar av Sverige och en hel del kontakt med släktingar i Tyskland. Där har man tidigare uppmärksammat problemet med kriminella familjestrukturer, klaner, och ett kapitel handlar om hur den svenska polisen kan lära av av tysk polis.

Bokens prolog har polisen Ulf Merlander som vittnar i en rättegång 2017 om familjen. Det sätter tonen för berättelsen, journalistiskt driv i redovisningen av vad som hänt. Namn på de flesta inblandade (utom för poliser och andra myndighetspersoner) är utbytta. Men det är inte så svårt, särskilt för läsare av tidningarna i Göteborg, att veta vilka det handlar om.

Jag har vänner och släktingar som bor i området, allt är inte lika dystert. Hammarkullen har ju också gett namn åt en tv-serie, men den utspelar sig på 80-talet då stadsdelen hade en mer blandad befolkning ”för rödvinsvänstern, vanliga medelklassen, arbetarna och pensionärer” som författaren citerar en advokat.

Allt är inte dystert, vi får också veta vad polis och socialtjänst har lyckats med, men grundproblemet är att när vårt vanliga rättssystem är trögt och långsamt vill familjerna få snabbare lösningar, med våld eller förhandlingar och överenskommelser, som pappan i familjen säger sig vara skicklig på för att man ska undvika mer blodsutgjutelse.

På omslaget står också: Vissa säger maffia, själva kallar de sig problemlösare. I likhet med den moderna arketypen Gudfadern finns här också ”familjens advokat”, som under sommaren efter anmälningar från tre olika åklagare fick en varning av advokatsamfundet. Det står inte i boken utan i nyhetstexter i tidningarna.

Det är spännande och lärorikt, och boken har med all rätt fått politiker att diskutera hur kulturella skillnader i rättsuppfattning faktiskt är något samhället måste ta ställning till.

LEIF-RUNE STRANDELL

Johanna Backstrom Lerneby. Foto Tove Falk Olsson