Av Eva F Dahlgren
Thorén & Lindskog, 2015
ISBN 978-91-86905-39-9, pocket, 352 sidor

När boken först kom ut år 2013 skrev Lena Jeppsson bland annat följande i Dast: ”Det svenska samhällets syn på sina fattigaste undersåtar vid förra seklets början var i sanning grymt stenhård. Kvinnor som inte levde enligt normen sågs som parasiter och moralisk smitta. Eva F Dahlgren berättar i Fallna kvinnor om de hundratals kvinnor som skickades till Landskronas tvångsarbetsanstalt på 1920-talet för att fostras till dugliga samhällsmedborgare. Där tvingades de arbeta i citadellets fuktiga mörker utan att tillåtas tala högt med varandra eller ens hålla varandra i hand. Den som bröt mot reglerna bestraffades med placering i cell i det fruktade isoleringstornet Stora snurran. Det är inte första gången Dahlgren uppmärksammar ”de undermåligas” situation. Hon debuterade 2002 med boken Farfar var rasbiolog […]en pjäs (Bara en berglärka) och dokumentärboken Fallna kvinnor. Deras brott var fattigdom som ledde till att de anklagades för lösdriveri och prostitution som 1920-talet ansågs ligga i generna. Socialstyrelsen stämplade majoriteten av dem som psykiskt abnorma.  De blev byråkratiskt klassificerade i elva kategorier: berglärkor tillhörde bottenskiktet medan de som fick epitetet demimonder ansågs stå högst i rang. […]Boken är skriven med tillbakahållet raseri, ömsom realistiskt faktabeskrivande, ömsom känslomässigt engagerande. Man blir gripen av innehållet.”