Av Denise Rudberg
Norstedts 2010

Jag ska försöka vara snäll. En gång lyssnade jag på Rudberg när hon höll föredrag och den gången fick jag en chic lit-bok i pocket signerad av henne. Den vänligheten måste återgäldas.

Hon skriver som de flesta andra, med grammatikgalenskaper som det stora förlaget borde ha haft tid och råd att rätta till. Kanske är det också förlaget som döpt hennes nya bokserie – detta är första volymen – till ”Elegant crime”, ett lite knäppt namn eftersom mord knappast kan kallas eleganta. Baksidan talar om överklassmiljöer och exklusivt leverne. Av detta syns inte så väldigt mycket trots att en hel del av den lilla intrigen utspelas på Östermalm och i Djursholm. Men gemaken som beskrivs är inte så exklusiva, lite ”bättre” än IKEA-katalogens färgbilder kanske och något annorlunda möblerade. Just det där med möblering verkar viktigt.

Huvudpersonen, den 55-åriga åklagarsekreteraren och nyblivna änkan Marianne Jidhoff, ägnar ett kapitel åt att möblera om sitt arbetsrum. Ommöblering kan ta på krafterna och man får en aning om att Jidhoff arbetar i bantningssyfte eftersom hon påstås ha problem med vikten. Trots det går det åt många bokstäver för att skildra kaffekalas med minst sju sorters kakor.

Men … crime var det ju. Lugn, det kommer, fast man måste vara lugn ganska länge innan liket dyker upp. En man körs ihjäl med bil på Narvavägen, Östermalm. Han är finansman och det är ingen olycka. Eftersom Jidhoffs ständigt otrogne och sedermera cancerdöde man tidigare var riksåklagare vill kriminalkommissarie Torsten Ehn ha henne med i utredningen och det får han. Tillsammans med Ehns assistent Madrid löser trion gåtan. Upplösningen på den får mig att höja lite på ögonbrynen och genast gömma undan mina magiska kristaller.

När jag nu läser igenom vad jag skrivit ser jag att mina intentioner inte uppfyllts. Det ser ut som om jag är stygg. Blir nog tvungen att skicka tillbaka den där signerade pocketboken.

KJELL E. GENBERG

Denise Rudberg. Foto Thron Ullberg