EN SICILIANSK ROMANS

Apr 22nd, 2021 | By | Category: 2021-04 april, Recension

Omslag till En siciliansk romansAv Ann Radcliffe, med efterskrift av K.G. Johansson
A Sicilian romance, 1790
Översättning K.G. Johansson
Vertigo förlag, 2020
ISBN 978-91-86567-98-9, inbunden, 295 sidor

”Hon saknade det självförtroende och den sinnesnärvaro utan vilka en människa som vet att hon är iakttagen kan känna sig väl till mods, förutom i sedan länge välkänt sällskap.”

Så stod det i en dödsruna över den engelska författarinnan Ann Radcliffe, som gick bort i en astmaattack 1823, endast 60 år gammal. Innan dess hade hon hunnit ge ut fem romaner. En siciliansk romans, den andra av dem utgiven 1790, ett verk av en 26-årig Radcliffe, var hennes genombrott.
Denna roman är skriven i den gotiska tradition där vi även hittar författare som Mary Shelley och E.T.A. Hoffman. I K.G. Johanssons förträffligt insiktsfulla efterskrift är gotikens huvuddrag fint sammanfattade. Dramatik och stora känslor, gärna laddningar av hotfullhet, mörka prång och mystiska skuggor. Skarpa kontraster, de onda är genomusla, de goda rakt igenom ädla och dygderika.

Ann RadcliffeOch härmed har väl antytts att En siciliansk romans är en bok man läser med andra glasögon än samtidslitteraturen. Den är en svindlande äventyrsroman späckad med bottenlös och nästan överjordisk kärlek, med mystiska fenomen som naturligtvis alla får sin naturliga förklaring i bokens avslutande kapitel, med sammanträffanden av högst osannolik karaktär.

På många sätt är boken också skriven med en annan penna än den samtidslitterära. Dagens mantra ”beskriv inte, visa” var nog ingen ledstjärna i 1800-talsprosan, här är det mer ”beskriv, visa inte” som gäller. Det där med synopsis verkar inte heller varit så väsentligt, även om de flesta trådar knyts ihop på slutet ger läsningen en känsla av att handlingen snickrats fram under skrivandets gång. Många gånger har jag svårt att hålla reda på vem som är vem bland alla markiser, grevar och hertigar. Och även om bokens kvinnor på många sätt är ädla och djärva är det lite för tätt mellan svimningarna och de sjukdomar de ådrar sig till följd av sina själskval.

Trots de ålderdomliga stildragen känns bokens språk påfallande modernt, säkert tack vare K.G. Johanssons översättning.

Ann Radcliffe gav upp skrivandet efter sin femte roman. Hon var då omåttligt populär och hennes romantiska böcker var översatta till flera språk. Bland hennes beundrare spekulerades det vildsint om anledningen till hennes tystnad – att hon avlidit eller åtminstone drabbats av någon mystisk sjukdom, eller att de fasor hon beskrivit i böckerna drivit henne till vansinne. En mer verklighetsförankrad teori är att det framgångsrika författarskapet gjort henne ekonomiskt oberoende och att hon därmed tappat drivkraften till skrivandet.

Till sist – tro nu inget annat – En siciliansk romans är på många sätt väldigt njutbar läsning, en riktigt underhållande bok. Den påminner mig om att vi människor på många sätt förblivit lika genom seklerna. Och, jag kan inte låta bli att tänka på vilken fantastisk film det skulle kunna bli av den här boken.

KARIN TJÄDER

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22