Av Agatha Christie
The Mysterious Affair at Styles, 1920
Översättning Eva Wahlenberg
Bookmark, 2020. jubileumsutgåva
ISBN 9789189087538, inbunden, 259 sidor

För jämnt ett sekel sedan gjorde Agatha Christie och Hercule Poirot litterär entré genom En dos stryknin, eller The Mysterious Affair at Styles som romanen heter i original. Läsarna fick först möta den prydlige belgiske detektiven i början av 1920 när romanen gick som följetong i en veckobilaga till The Times. Därefter gavs boken ut i USA på hösten och i Storbritannien i början av det följande året.

Utan att vara något stort genombrott gav romanen den trettioåriga författarinnan en plats i den litterära offentligheten som hon snabbt byggde vidare på. I Sverige gavs boken första gången ut 1929 i översättning av Eva Wahlenberg (och med en mer träffande titel än originalet). Nu har romanen kommit ut i en jubileumsutgåva av Bookmark, denna gång med en version av ett centralt kapitel i boken som Christie tvingades skriva om för att få något förlag att nappa.

Christie skulle skriva mer raffinerade och elegant berättade romaner än En dos stryknin, men förstlingsverket har några särskilda kvaliteter. Tidsprägeln är stark, med tydliga kopplingar till första världskrigets verkningar. Poirot vistas som belgisk flykting i en sydengelsk by där den sårade och hemförlovade kaptenen Hastings dyker upp som gäst på godset Styles. Hastings är bekant med Poirots små grå celler sedan tidigare och kopplar snabbt in honom när Styles ägare, lady Inglethorp, dör under misstänkta former.

Poirots rykte hos Scotland Yard är också gott, men i övrigt är han långt ifrån den upphöjda celebritet som frotterar sig med andra berömdheter i Christies senare romaner. Vid ett tillfälle hoppar och dansar han av glädje över en upptäckt i utredningen. Han har också en särskild anledning att sörja lady Inglethorp, som gett flyktingarna från kontinenten deras fristad i trakten.

Även Hastings framstår som mer junior än vanligt. En av poängerna med En dos stryknin är att det är den hygglige men inte alltför analytiske kaptenen som berättar historien. Greppet var etablerat i detektivroman redan för etthundra år sedan med doktor Watson som den givna föregångaren, men Christie behärskar det mästerligt från första stund. Med Hastings som mindre vetande berättare får läsaren möjlighet att känna en viss överlägsenhet som kompenserar för den oundvikliga underlägsenheten mot Poirot. Christie befrias också från alltför stora förväntningar på originalitet i miljö- och personskildringen genom Hastings lite valhänta berättande.

Den mindre vetande berättaren ingår också i spelet mellan det välbekanta och det främmande som är en livsnerv i En dos stryknin. Trots att handlingen har första världskriget som en grundläggande förutsättning är romanen stadigt förankrad i en engelsk landsbygdsstereotyp med pampiga gods i dåsig sommarvärme, lojala trotjänare och skumma typer med passionerade begär mitt i det tempererade sällskapslivet. Efter mer än fyra års brutalt och obegripligt massdödande på kontinenten kunde Christie lugna publiken med att engelsmännen alltjämt var kapabla till sina egna litterära societetsmord.

Medan Hastings företräder den oreflekterade oskuldsfullhet som ger ormen tillträde till paradiset är det den slipade och känslomässigt erfarne Poirot som är klarsynt nog att fånga ormen. Det är också den landsflyktige främlingen som ser paradiset för vad det är: en plats som måste erövras i invånarnas hjärta och inte en geografiskt skyddad vrå att ta för given. I En dos stryknin chockar Poirot sin engelske vän inte bara genom att avslöja mördarna inför öppen ridå. Belgaren berömmer sig också av att ha räddat ett äktenskap genom att låta en av makarna bli misstänkt för mordet och tvinga fram en insikt hos dem båda om att de ville leva tillsammans.

Så visst är En dos stryknin värd att återvända till för ett längre perspektiv på Christies detektivromaner. I tider av Brexit och stängda gränser är boken också en påminnelse om vikten av en klok och prövande blick utifrån på det välbekanta.

PÄR ALEXANDERSSON

Agatha Christie. Foto Angus McBean

Läs detta jubileumsår också recensionen av den nyutkomna Dubbelporträtt där dame Agatha spelar en av huvudrollerna.