Av Thomas Salme och Stefan Lövgren
Norstedts 2012
ISBN 978-91-1-303753-0, inb, 304 sid

Det här är en bok som inte bör läsas av flygrädda. Och det är inte den bok jag trodde att den var när jag läst några sidor.

Då konstaterade jag att det var den minst litterära och analyserande bok jag stött på. Jag undrade hur man skulle skriva en recension av boken. Det skulle bli en recension av personen, den falske piloten.

För två år sedan greps en svensk flygkapten av holländsk polis när han skulle flyga från Schiphol till Turkiet. Han erkänner att han arbetat som pilot i 13 år utan att ha licens.

Det blir förstås stor uppståndelse. Han blir något av en kändis, intervjuas i internationell press, får vara med i tv i Sverige och andra länder. Han döljer inget, och vill gärna skriva sin berättelse och bli huvudperson i en dokumentärfilm. Och han hoppas att det kan bli en spelfilm med John Travolta som honom.

Flyga kan han, och fotografera, men inte skriva. Så förlaget får en svensk journalist bosatt i USA att skriva hans berättelse. Stefan Lövgren accepterar men vill inte vara spökskrivare.

Första halvan av boken är Thomas Salmes egen berättelse rakt av, nedskriven efter långa inspelade intervjuer. Där finns inte mycket reflektion. Thomas är bolagens bästa pilot, han lurar systemet flera gånger, han är den store kvinnotjusaren, han har lyckats i sin ungdom också med musik, och han var kung hemma i kvarteret i Jordbro.

Han är mycket långt ifrån politisk korrekt. En person man kanske inte gärna vill umgås med…

När berättelsen är klar, från uppväxten till gripandet och rättegång, kommer bokens del två. Och då blir det analys och eftertänksamhet. Vem är Thomas? Stefan Lövgren berättar på en flytande journalistisk prosa hur han arbetat med att få Thomas att berätta och hur han funderat och undrat över mannen.

Det blir plötsligt mycket spännande.

Trots att detta är en biografi, levnadshistoria, och långreportage måste jag precis som i spänningsromaner låta bli att skriva mer för att inte avslöja slutet. Verkligheten är inte helt enkel, och inte människor heller. Det är läsvärt både som personporträtt och som beskrivning hur en journalist måste jobba med att kontrollera allting.

Och flygrädd kan man bli.

LEIF-RUNE STRANDELL

Thomas Salme har en egen webbplats: https://www.thomassalme.com/
Och Stefan Lövgren också: https://www.lovgrenproductions.com

Thomas Salme. Foto Graziano Ferrari

Stefan Lövgren. Foto Shannon Lövgren