DUBBELPORTRÄTT En roman om Agatha Christie & Oskar Kokoschka

Oct 24th, 2020 | By | Category: 2020-10 okt, Recension

Omslag till DubbelporträttAv Agneta Pleijel
Norstedts, 2020
ISBN 978-91-1-310926-8, inbunden, 203 sidor

Ett ovanligt perspektiv på Christie ger Agneta Pleijel i en ny kortroman. Där ställs den åldrande författarinnan, vida berömd och kanske mest läst i världen, inför en prövning som får henne att gå tillbaka till tiden för debuten – och bortom det.

Det börjar med att Christies närmaste familj vill uppvakta henne på åttioårsdagen med ett målat porträtt. Familjen anlitar Oskar Kokoschka, själv en bit över åttio och berömd som färgstark expressionist i mer exklusiva kretsar än den storsäljande deckardrottningen. Porträttet tar form under några sittningar i London våren och sommaren 1969.

Författarinnan är ovillig, vill inte gärna bli avbildad och ännu mindre inlåta sig på några konversationer där Kokoschka kan lära känna henne närmare. Istället är hon en god lyssnare som får konstnären att berätta om uppväxten i Wien, det komplicerade förhållandet till Alma Mahler (tonsättare och änka efter Gustav Mahler), tiden som österrikisk soldat i första världskriget och åren som landsflyktig i England under nästa stora krig. Genom allt detta har konsten varit det mest stabila och kanske mest verkliga för Kokoschka, en värld som han själv kunnat kontrollera och som gett honom möjlighet att överleva både materiellt och själsligt.

Samtalen med Kokoschka får ändå Christie att återuppleva delar av sitt eget liv: barndomen, tiden som sjuksköterska under de båda världskrigen, det sönderfallande första äktenskapet och det såriga förhållandet till dottern Rosalind. Även den ofta omskrivna episoden när hon är anmäld som försvunnen mot slutet av det första äktenskapet dyker upp i minnet. Intressantast blir det när hon tänker på skrivandet som en möjlighet att alltid komma bort från sig själv, en parallell värld som där hon vistas som i ett narkotiskt rus. Till det kommer förstås att skrivandet gett henne avsevärda inkomster och en professionell stolthet.

Det är också i skärningspunkten mellan livet och konsten som målaren och hans modell hittar något gemensamt. Under den sista sittningen glimmar ett tyst samförstånd till mellan de båda åldrande storheterna till innan Kokoschka fullbordar porträttet och Christie återgår till sina cocktailbjudningar – och skrivandet.

Pleijels roman är ett mästarprov i det lilla formatet. Utan att närmare gå in på Christies romaner låter hon dem få en roll i ett konstnärligt skapande som ofta förknippas med genrer med högre kulturell status än pusseldeckaren. Kokoschka får ursäkta, romanens nav är den engelska ladyn som sällan fått framträda med sådan inlevelse och nyansering.

Och porträttet? Det är fortfarande i privat ägo och verkar inte ha ställts ut på mer än trettio år. Men en avbildning finns på Fondation Oskar Kokoschkas webbplats. Den visar en äldre dam med integritet och en tydlig profil genom de kraftfulla penseldragen i gråblåa och rödbruna toner.

PÄR ALEXANDERSSON

Agneta Pleijel

Agneta Pleijel. Foto Göran Segeholm

Läs också recensionen av dame Agathas debut En dos stryknin.

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22