Av Olov Svedelid
Forum 1999

Olov Svedelid sviker aldrig sina läsare. Den som får en Hassel-bok i handen vet att det blir rafflande från början till slut. Dödens budbärare är inget undantag. Käre gamle Rolle hoppas på ett lugnt liv. I fortsättningen skall han sitta bakom skrivbordet och vända papper. Men ödet vill annorlunda. Han hamnar mitt i ett terrordåd där han är det enda vittne som sett förövarna. Därmed blir han en jagad person och måste få en ny identitet. Under den skickas han på spaning i EU.

Svedelid har en svaghet och det är hans skildring av polisjargongen. Jag kan mycket väl förstå att den är till för att dölja de känslomässiga trauman som poliser dagligen upplever, men för oss vanliga läsare blir det emellanåt för mycket.

Svedelid har också en styrka, en ovanlig styrka när det gäller svenska deckarförfattare. Hans förmåga att skapa spänning är unik. Här finns inga försiktiga sneglingar mot vad kritiken kan komma att säga. Han skriver för spänningssökande läsare och han kan sitt jobb till hundra procent.

KARL HJELM