Av Helena Sigander
Gondolin 1999

För pusseldeckarens vänner bör Helena Siganders roman Döda män vittnar inte vara rena högtidsstunden. Här finns allt: slott och herresäten, hög adel med butler, några mord och en handfull misstänkta personer. Och som alltid är det den minst misstänkte som är förövaren. Huvudpersonen, privatdetektiven Eva S:t Clair, dotter till en engelsk lord och en svensk adelsdam, löser givetvis gåtan samtidigt som hon inleder en förhållande med en polis, även han av adlig börd (sic!).

För den något mindre förtjuste i själva genren är det en typiskt osannolik historia, utan socialt budskap och förlagd till en miljö, som de flesta av oss bara känner till genom skvallerpressen. Med andra ord – en bagatell.

Men oavsett hur man förhåller sig till grundkonceptet, måste man beundra författarens berättarkonst. Sigander är en utsökt stilist. Hon skriver medryckande, roande och med ett personligt färgat språk. Och visst kan det väl någon gång vara vilsamt att få slippa den undre världens ljusskugga klientel och eländet på samhällets bakgårdar?

BIRGITTA HÄRNER