Av Jean Bolinder
Carlssons 1999

Detta är en raffinerad och intrikat berättelse av en kriminalförfattare som alltid gått sina egna vägar. En försupen lärare träffar under sin semester på en “förståndshandikappad” man – Idioten – som berättar om hur han sett ett mord begås. Huvudpersonen fascineras och lyder sin drift att ta reda på vad som hänt. Hans snokande leder honom bakåt genom årtiondena, låter honom träffa fascinerande personer.

Man kan lätt men felaktigt få intrycket att Bolinder skriver om sig själv. Hans huvudperson heter Bo Anje Rindel, ett anagram för hans eget namn. Vidare förekommer en person som heter Jesper Borghamn och den minnesgode kan erinra sig att Bolinder 1975 kom med boken Mannen med klumpfoten under denna pseudonym.

Jean Bolinder lyckas hela tiden hålla intresset för intrigen och personerna uppe. Det finns ett driv i texten som gör att man vill fortsätta läsa, få veta, försöka få sina egna funderingar bekräftade. Fast när man tror sig ha hittat en tänkbar lösning kommer en ny vändning som får en att väta finger och vända blad.

Ibland har jag tyckt att Bolinders romaner varit knöliga och inåtvända. Förvisso finns inåtvändheten även här, men nu som en extra krydda på det yttre skeendet.

Jag minns barndomens sagor som grymma. Det finns grymheter också här men när pepparkakshuset brunnit ner finns häxan kvar. Utomordentligt, Bolinder!

INGER STRANDBERG