DET VAR EN GÅNG I HOLLYWOOD

May 12th, 2022 | By | Category: 2022-05 maj, Recension

Omslag till Det var en gång i HollywoodAv Quentin Tarantino
Once upon a time in Hollywood, 2021
Översättning Patrik Hammarsten
Bokfabriken, 2022
ISBN 9789180310178, inbunden, 333 sidor

Ja, nu har den kände regissören, manusförfattaren och filmproducenten Quentin Tarantino givit sig på att skriva sin första roman, Det var en gång i Hollywood. Skrivit har han gjort i över 30 år och hans genombrott internationellt kom med Pulp Fiction 1994 som han både skrev manus till och regisserade.

Den nu aktuella romanen bygger på hans senaste producerade film Once Upon the Time in Hollywood, med bl.a. Brad Pitt, Leonardo Di CAprio i huvudrollerna. En film som väckte mycket uppmärksamhet och stor publik när den kom 2019.

Quentin TarantinoMen hur är det nu med den uppföljande romanen?
 Man kan jag ana att det hade varit en fördel att först se filmen, vilket hade gjort att man direkt fått en bild över det Hollywood som skildras i romanen. I ännu högre grad hade det varit en fördel om man varit inbiten cineast med intresse för 50- och 60-talen. Det refereras nämligen mer eller mindre hela tiden till skådespelare, filmer serier från 50- till 60-talet. Med tanke på att Tarantino bara var 6 år vid den tidpunkt som romanen främst skildrar, nämligen 1969, kan man inte annat är imponeras av hans kunnande. Sannolikt en följd av livslångt filmintresse samt tidigare mångårigt arbete i videobutik.

Nu är jag själv ingen filmnörd även om jag var med på den tiden och kommer ihåg en del av de filmtitlar och tv-serier som nämns, t.ex. Bröderna Cartwright. Det bidrar sannolikt till att jag har svårt att entusiasmeras av filmtemat från Hollywood. Dessvärre finner jag inte heller bokens huvudfigurer särskilt fängslande. Det är Rick Dalton som har sin storhetstid bakom sig och som aldrig blev en riktigt framgångsrik filmstjärna. Något som han grämer sig över liksom att han numera främst får spela skurkaktiga figurer eller hänvisas till inspelningar i Europa. Det handlar om att såväl han som skådespelare, liksom den filmperiod han främst representerade, är på väg att bli passé. Daltons öde kunde ha varit ett intressant psykologiskt trauma att följa, men Tarantino lyckas inte levandegöra denna figur. Dalton framstår istället som en tämligen ointressant och empatistörd person.

Bokens andra huvudperson Cliff Booth är inte mycket bättre om än mer dramatisk. Han är som en dubbelgångare till Dalton dels i sin egenskap av stuntman, dels som Daltons allt i allo. Beskrivningen av honom pendlar mellan en rå sälle utan empati och en person med oerhörd känslighet för konst och film.

Det finns faktiskt ett litet undantag till hans skildringar av empatistörda personer och det är ett kort inslag där han skildrar Sharon Tate och hur hon upplever att se sig själv i ensamhet på bio. Då känns hon riktigt levande. Sharon Tate som sedan figurerar i en av flera bihandlingar i romanen där Tarantino på sitt speciella sätt väver in olika inte sammanhängande historier i sin berättelse. Han beskriver episodiskt The Charles Manson Family, men utelämnar dem innan de genomför sitt oerhörda mord på Sharon Tate m.fl.

Som roman upplever jag inte att denna bok tillför något av intresse, vare sig när det gäller personskildringar eller handling. Man får en känsla att Tarantino bara vill pröva att från film till roman överföra sin förmåga att skildra rått våld och sexuellt utmanande kvinnor utan något annat syfte. Möjligen finns ett speciellt läsvärde för den som har ett genuint intresse för film och skvaller från Hollywood under 60-talet och den förändring som filmgenren då genomgick. Kanske var det detta tema som var Tarantinos huvudsyfte, men som bara kan fånga en cineast.

MAGNUS ERIKSSON

Taggar: , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22