Av Inger Frimansson
Norstedts 2011
ISBN 978-91-1-303717-2, inb

Inger Frimanssons nya spänningsroman, Det kalla landet, är något av en litterär diversehandel så tillvida att boken handlar om död, sorg, förtvivlan, hämndbegär, magi men också försoning. Ett stort antal personer medverkar och de flesta bor som vanligt i Frimanssons böcker i Hässelby.

En medelålders kvinna, Ingrid, har misshandlats svårt och hållits inspärrad i ett hus i trakten av Södertälje. När hon hittas är hon mycket medtagen och hennes syster, Maria, svär att hämnas på förövaren Rose. Något gick snett hos Rose efter skilsmässan från Titus Bruhn, då han gifte sig med Ingrid. Titus äger ett bokförlag och avlider samtidigt som Ingrid ligger på sjukhus för behandling av sina skador. Bokförläggaren har två döttrar i ett tidigare äktenskap och när en av döttrarna tror sig följa faderns vilja genom att ta över ledningen för förlaget, blir det stor turbulens på firman. Det är inte populärt att en ung snärta, utan all branschkännedom men med stor, kanske alltför stor självsäkerhet tar kommando över gamla trotjänare.

En del av handlingen kretsar kring Tomas, son till Rose, och hans thailändska hustru. De har just kommit till Sverige och han har väldiga problem med att hitta sin plats i samhället efter flera år utomlands. Omständigheterna för det nyanlända paret försvåras dessutom av den skandal som Tomas mor ställt till med. Den unga hustrun tycker inte Sverige verkar vara så härligt som hon förväntat sig. Tvärtom – hon ser det som Det kalla landet.

Maria är mycket intresserad av magiska krafter och tror sig med hjälp av sådana äntligen kunna straffa Rose. Hon reser till och med till New Orleans för att få kontakt med en gammal kvinna som kan allt om voodoo. Just här känns handlingen väldigt krystad och kvaliteten rätt svajig. Frimansson brukar vara så säker. Hon är ju en av våra bästa berättare och har ett härligt språk som lätt och ledigt för historien framåt. När boken närmar sig slutet hoppas man på en riktigt spännande upplösning. Nu blev den inte som jag trodde och det här med magi och voodoo är ingenting för mig. Jag tycker inte Det kalla landet är någon av Frimanssons bästa böcker. God natt min älskade är fortfarande min favorit.

MONICA LINDSTRÖM