Av Björn Runge
Lind & Co 2013
ISBN 9789174611915, inb, 423 sid

Berättelsen tar sin början i en till synes nutida alldaglig familjemiddag. Snart avtäcks spänningar inom familjen. En dotter har omtumlande hallucinationer och mannens hustru  tycks ha givit upp äktenskapet. På ytan tycks det bottna i att fadern – Vincent – är djupt indragen i ett filmprojekt och mer sällan i hemmet.  Vincent får samtidigt återkommande och förvirrande samtal  från sin far Allan. Allan försvinner från sitt hem. Vid samtal framgår att han är på en resa inåt landet på flykt undan sina förföljare. Han säger att han ska återvända till brottsplatsen och att nedräkningen påbörjats. Det blir upptakten till en resa genom glesbygd, övernattningar på sunkiga motell och berusning. Vincents sökande efter fadern slutar i skottlossning och mord.

I romanens andra del  får vi följa fadern, Allans uppväxt under andra världskriget. Han och mamman Lovisa bor trångbott tillsammans med morbror Kalle, hans kvinna Karin och dennes sjuklige farfar Anton. Han får ofta följa med sin mamma till den stora restaurangen. Han kallas för Potatisprinsen, då han enligt mamman är född i källaren under restaurangen. Här får han möta en rad mer eller mindre märkliga existenser, förtryck och översitteri. Där han blir han också vittne till en fest för nazist-sympatiserande akademiker som firar det nära förestående tredje riket. Året är 1944. Kalle som är kommunist grips, förhörs och blir slutligen internerad. Karin flyttar och lämnar Kalle. Anton dör och Allan och hans mamma måste se sig om efter ett billigare boende….. Som om inte det var nog  slutar denna del med att mamman och Allan flyttar in hos Kurt. Inom kort tvingas Allan ut ur hemmet och resan går vidare mot ett fosterhem.

I berättelsens tredje del får vi följa Vincent, Allans son, växa upp i en dysfunktionell familj, där våld och otrohet är vardag. Slutet av denna del kopplar ihop händelser i början av berättelsen med det som kan sägas vara romanens yttre ram.

I slutet av berättelsen möter vi ett av Vincents barn; Nina som slagit sig ner i ett avlägset hörn av Sverige. Det är i april 2041. Hon ägnar sig åt att skriva berättelsen om sin familj – ett försök att rekonstruera händelser som pappan berättar på sin dödsbädd och sitt eget liv. Det handlar också om de filmer som pappan skapade som hon återser med viss stolthet. I likhet med tidigare glider berättelsen in i ett katastrofliknande tillstånd. I bakgrunden skymtar än större katastrofer.

Romanen utspelar sig under en tidsperiod av 100 år; tre generationer som genomlever svek, skuld, tillkortakommanden och våldsamma händelser. Att författaren är filmskapare lyser igenom hela berättelsen och den skulle lika väl kunna vara ett filmmanus med avgränsade och ofta våldsamma bilder. Ibland blir det för mycket av den varan och det verkar som om författaren inte riktigt litar på sin förmåga att gestalta. På några avsnitt – de om Allans och Vincents barndomar – avbryts dock berättelsen mer sällan av denna form av dramatisering. De är omtumlande texter om barns villkor och utsatthet.
Det allra enklaste (romanens titel) är kanske det svåraste. Så menar kanske författaren, men vad som avses får nog läsaren uttolka.

ULF MALMSTRÖM