Av Mats Ahlstedt
Bokfabriken, 2017
ISBN 978-91-76295-58-8, 330 sidor

Mats Ahlstedt föddes 1949 i Jämtland och växte upp i Göteborg, där pappan var fängelsepräst. Han är journalist och kriminalförfattare med tio tidigare kriminalromaner publicerade mellan 2003 och 2017. Den sista vilan är hans elfte kriminalroman.

I Den sista vilan återvänder Ahlstedt till sin karaktär Fatima Wallinder, som är utredare vid Göteborgspolisen. Handlingen börjar när Fatima går på begravningen av sin vän fängelseprästen Johannes Brobeck som hastigt har avlidit. Där träffar hon en man som antyder att dödsfallet inte var naturligt. Flera unga kvinnor hittas mördade i Göteborgstrakten, och de har alla strypts med en fiskelina och fått sitt telefonnummer tatuerat på armen.

Fatima och hennes kollegor börjar utreda morden och finner att kvinnorna var prostituerade. Morden verkar ha beröring med den döde prästen, och mannen som varnade Fatima mördas. Sedan försvinner en pojke från Fatimas dotters klass och fallen verkar kunna kopplas samman.

När Fatima och hennes spaningsgrupp gräver djupare hittar de inte bara kopplingar till satanism utan också till något betydligt värre. Fatimas utsätts för livshotande utmaningar flera gånger i jakten på mördaren.

Jag har inte tidigare läst något av Mats Ahlstedt. Han växte upp i ett starkt religiöst hem och detta genomsyrar romanen och ger stoff åt händelseutvecklingen. Han skildrar trovärdigt kampen mot ondskan och visar upp ondskans olika ansikten på ett sätt som är mindre vanligt i deckare. Inte heller tvekar han att beröra invandrares utsatthet och vardagsrasismen i Sverige. Fatima kommer från Afrika och både hon och hennes dotter får erfara vad det innebär att sticka ut från omgivningen.

Boken är välskriven, med snabbt tempo, hög spänningsnivå hela tiden, samtidigt som Ahlstedt med sitt sociala patos tar läsaren med i miljöer de vanligen inte brukar vistas i. Boken är fylld av cliffhangers som gör att man gärna sträckläser boken. Det enda irritationsmomentet är Fatimas omdömeslöshet som gör att hon upprepade gånger utsätter sig för livsfara genom att agera själv utan att kommunicera med kollegerna. Det sänker hennes trovärdighet och jag tvivlar på att en kriminalare skulle kunna agera så utan att ledningen satte stopp för det. Att det sedan ökar spänningen för läsaren är en annan historia.

En kriminalroman väl värd att läsas och att rekommenderas.

LARS-ERIK HOLM

Mats Ahlstedt. Foto Bengt Alm