Av Alexander Söderberg
Norstedts, 2014
ISBN 978-91-1-305206-9, 403 sidor

Maffiabossen Hector Guzman ligger i koma och hans imperium håller på att rasa ihop. En närstående, Sophie Brinkmann, är mot sin vilja låst till syndikatet och måste nu övertyga vänner och fiender om att allt är som förut. Samtidigt kämpar två poliser med att utreda en massaker på en restaurang några månader tidigare och spåren pekar alltmer mot Sophie Brinkmann.

Uppslaget verkar intressant och jag börjar läsa en bok som jag tror är en roman.

Men det tror jag inte så länge.

Visst finns det spänningar och förvecklingar och både mycket ruskiga och ganska äckliga moment i boken där människor verkar ha mist det mesta av medkänsla och  humanitet oavsett om de finns på den “goda” eller “onda” sidan i samhället.

Men det är i alla fall inte en roman i mina ögon utan mera ett synopsis eller möjligen ett manus till en kriminal- och skräckfilm.

Allt är korthugget.

De psykologiska beskrivningarna av dramats personer är bristfälliga.

Förflyttningarna mellan scenerna är abrupta och många gånger svåra att förstå och ännu svårare är det att sätta dem i ett sammanhang.

Kort sagt: Jag saknar under hela läsningen bilderna, bilder som visar upp personerna och får dem att bli begripliga, bilder som får mig att förstå varför skutten i historien sker just där de sker.

Att läsa boken, Den andre sonen, ger mig känslan att folket på ett filmbolag har fått för sig att den här filmen nog även skulle kunna krängas som en bok eller att de, kanske redan på synopsis/manus-stadiet, fått för sig att det också skulle kunna bli en bok.

Och det blev det – men ingen roman.

Tyvärr.

TOM ENGSTRÖM

Alexander Söderberg. Foto Malin Lauterbach