Red Per Olaisen
CDM/Olaisen 2004

2004:s första nummer av Sveriges enda deckarnovelltidskrift har noveller av fyra kvinnliga författare. Inom deckargenren är inte det så märkligt, då damerna alltid visat sig pigga på mysigt mördande, från Christie och Sayers och framåt.

Marianne Jeffmars Skottet är lätt socialrealism om en halvt misslyckad författare med trassligt familjeliv. Om inte senaste romanen antas blir det kris, och då kommer en gammal pistol in i bilden (med något oväntat slutresultat). Välskriven, men inte så mycket mysterienovell.

Sara Charlotta Johanssons Flugor handlar om ett mord ur psykologisk synvinkel. Tyvärr börjar den med en två sidor lång, överuttänjd flashback som gör det svårt att sätta sig in i texten. Stilistiskt fin, men dispositionen borde ha gjorts tydligare.

Susan Parmans Katten och kotdamen är en sorglustig historia om intrigerna på ett universitet där bl.a. rättsmedicin bedrivs. Institutionen styrs diktatoriskt av en riktig satmara som driver alla till vansinne med sina katter, men hon är svår att ta ned på mattan då hon är mediernas gunstling som rättsmedicinsk expert. Rätt roligt skriven; man ler flera gånger inför skildringen av det akademiska livet. (Jag noterar här ett felplock som placerat sidorna 25-26 efter sidan 34.)

På heder och samvete av Malin Ödman (1889-1931) är upplockad från ett av Bonniers Månadshäften av årgång 1915. Det är en historia om ett mord, där olika vittnesmål och tidpunkter noga redovisas, varvid händelseförloppet så småningom kan redas ut. Tyvärr tyckte jag historien blev oerhört rörig och för långdragen.

Sist i numret recensioner av utländska kriminaltidskrifter, samt bokspalt. Det kändes som ett mellannummer av CDM; den där riktigt omtumlande toppnovellen saknades. Jeffmars och Parmans noveller tillta lade mig mest.

AHRVID ENGHOLM