Av Anders Sundelin
Weyler, 2019
ISBN 978-91-7681-185-6, inbuden, 274 sidor

Brevbäraren Bosse Jansson försvann 1976, spårlöst. Detta försvinnande har uppmärksammats av Anders Sundelin i artiklar tidigare, och också omnämnts i en annan bok av honom. Även andra har skrivit om fallet och det har gjorts en radiodokumentär. Dessutom har försvinnandet inspirerat flera spänningsförfattare, så sent som 2011 i Magnus Montelius Mannen från Albanien och Dan Fränkels Brevbärarens sista möte, 2016, en thriller vi inte recenserat.

Albanien spelar en viktig roll, för Bosse Jansson var aktiv i Svensk-albanska föreningen, reste dit flera gånger och reste över huvud taget mycket, också till länder i det dåvarande östblocket, inklusive Östberlin. Var han egentligen agent? Spion? Eller är det så enkelt att han råkat ut för en olycka eller begått självmord.

Teorierna har varit många och Anders Sundelin försöker få svar. Han läser polisprotokoll, talar med alla som var med i de kretsarna, i vänsterrörelsernas Stockholm, FNL-grupperna, Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, där Bosse Jansson var aktiv och sålde deras tidning Gnistan. En lång rad kända namn finns med i boken, som Per Olof Ultvedt, Jan Myrdal och Gun Kessle, men också poliserna, rättsmedicinarna som intresserat sig.

Anders Sundelins letande för honom också till Albanien och han träffar några som arbetade på ambassaden i Stockholm då.

Detta är alltså ingen deckare, för i sådana brukar ju läsaren få svaret på gåtan. Här är författaren minst lika frågande i slutet som i början, men det är spännande. Vi får ett porträtt av en person som var aktiv men sällan personlig, som umgicks men helst pratade när det gällde fakta och politik, inte tyckts ha nära vänner, och få släktingar han träffade. Vi får också en inblick i hur man verkade i vänsterrörelsens basorganisationer, men alltså mest hur en enveten journalist tar sig an detta mysterium.

Anders Sundelin är mycket tydlig med hur han går till väga, att han har misstagit sig tidigare i samma ärende, och hur frågorna verkar bli fler och fler utan klara svar. Det gör boken lättläst, vi nästan ser över författarens axel när han läser och när han intervjuar personer.

En fascinerande och lärorik tidsspegel, en tid så långt borta men ändå nära, och ett försvinnande som fortfarande retar fantasin.

LEIF-RUNE STRANDELL

Ett kapitel i boken handlar om försvinnanden i litteraturen, läs det här!

Anders Sundelin. Foto Sofia Runarsdotter