Av John Harvey
Flesh and Blood 2004
Översatt av Göran Grip
Minotaur 2006

Storyns skelett är försvunna blonda unga flickor i 15-16-årsåldern. Men det är en bra bok, läs den. Kött och blod tillkommer, jag lovar. Innan flickorna avrättas bestialiskt har de våldförts på värsta sätt av två unga män vilkas uppväxt är sorglig och välbekant. Det är förövarna som är offer. Flickoffren är oskyldiga. Samhället känner fasa.

Trots det rent sunkigt socialrealistiska bottenskrapet fäster sig läsaren vid annat än detta sorgliga och välbekanta. För Av kött och blod har inget av våldschock i sig utan det är en historia om individer som äter sig in i sin läsare. Harvey är en skicklig berättare av det där Enid Blyton-slaget som i allas barn- och ungdom fick en kopp te och en baconmacka att rista en bild i sinnet. Harvey skapar med få pennstreck det mest kolossala avgrunder mellan människor som älskar som vill ha närhet som vill leva sin stund på jorden både värdigt och fullkomligt. Det går inte på räls för dem. Sannerligen inte!

F.d. kriminalkommissarie Frank Elder burade för femton år sedan in de våldsmissbrukande grabbarna. Den ene bedöms mogen att återvända till samhället och släpps på försök och avviker snart. En flicka försvinner. Elder kopplar in sig själv på fallet som civilspanare. Han återser personer som i femton år sörjt och saknat, han river upp sår, han driver sig själv till en smärtgräns han inte kunnat ana gick att tänja på.

Detta är en berättelse om lidande och mänsklig storhet/futtighet, en innerlig skildring av önskningar och hopp och läsaren känner en ömhet gentemot de inblandade som vore de bekanta. Ingen är varken särskilt smart eller genomkorkad, utan helt vanliga; kantstötta och lite skira så där som folk som klarar sig fint är – så länge inget utom det förmodade drabbar…

HELENA SIGANDER