Av Hans Holmér
Wahlström & Widstrand 2000

Loppan är tillbaka, vilket vi tackar för. Han finns liksom F35 och Garbo med i denna råbarkade historia om ett mycket brutalt Stockholm där få går säkra för en alltmer intrikat brottslighet.
Holmér har säkert alldeles rätt när han beskriver smarta bovar som ibland alldeles förbannat slarviga, rent av korkade. Emellanåt kan man hejda sig i läsningen för att grubbla över vad det är i för dramaturgisk skola författaren gått. Han blandar upplägg på det mest fascinerande sätt och får det för det mesta att fungera för den nageltuggande läsaren.
”Huvudspåret” är ett litet gäng som bestämmer sig för att utpressa staten på stora belopp. Ett par små misstag gör att Loppan och de andra hittar ledtrådar som leder till att fler brott blir lösta (vilket man tackar för, eftersom det numera är mest i romaner som detta sker) och till att Loppan får hoppa i säng med några av kvinnorna.
I den har romanen är det Garbo som får sin sexpartner dödad.
Det är alltid kul att läsa Holmér. Hans sätt att tackla skrivandet påminner om Mickey Spillande, fast utan dennes politiska horrörer.

KARL HJELM