Av Lars Strand
MBF Förlag 2011
ISBN: 978-91-85635-37-5, 192 sid

För att vara en i yrket ständigt deckarläsande person har jag en stor brist. Jag har aldrig varit riktigt överväldigad av Sir Arthur Ignatius Conan Doyles (1859–1930) berättelser om den snudd på övermänsklige problemlösaren Sherlock Holmes. Om man läser mellan raderna i denna femte essäsamling av Lars Strand märker jag med viss tillfredsställelse att författaren, med viss raljans visserligen, också uppmärksammar de logiska luckorna i vissa av Doyles verk. Som den sherlockian han är försöker han efter bästa förmåga – och den är stor – bortförklara fadäserna, och han gör det med ett kraftigt mått av understatement-humor.

Därför läser jag Strand med stort nöje. Några av essäerna har jag läst tidigare eftersom de publicerades i Dast när tidskriften förgyllde parnassen som papperstidning. En eller ett par andra har också prytt sidorna i svenska Sherlock Holmessällskapets tidskrift The Moor, men det mesta inom de röda pärmar som innesluter Återblickar är nytt.

Givetvis använder han sig av entusiasternas språkbruk. Doyle är inte författaren utan bara doktor Watsons litteräre agent som förmedlat hans alster om vännen Holmes till en förbluffad värld – inalles fyra korta romaner och 56 noveller.

Enbart Strands ord och synpunkter om detektiven från Baker Street är nog fler än de som litteraturagenten Doyle åstadkom och ser man sig runt i världen har det skrivits oändligt mycket mer om Holmes än vad Sir Arthur och till och med hans många efterföljare i genren plitade ner.

I denna volym berättar Lars Strand om den Sherlock Holmesnovell som var Conan Doyles favorit: Det spräckliga bandet – och den låtsades han inte komma ihåg titeln på. Den välskrivande Strand berättar vidare om hur Doyle och Agatha Christie råkat få samma uppslag och analyserar hur de två författarna (ja, Christie i alla fall, Doyle är ju bara agent) förvaltat idén.

Intressant är också Strands lärda utläggningar om de detektiver som trampade vidare i Holmes fortspår, nästan iklädda hans skodon och övriga persedlar: Sexton Blake var en av dessa och honom minns jag som en rätt spännande individ som emellanåt förgyllde min ungdoms läsning. Där fanns fler av vilka de flesta hamnade i obskuritetens träsk medan Holmes levde vidare.

Det här är en kul liten bok (sagt i bästa välmening och utan tanke på att nedvärdera hrr Holmes eller Strand) som vid sidan av upphöjandet av Sherlock ger bilder från den tid då han verkade och för all del från en massa andra tider dessutom. Man kan nog säga att han visar att ingenting är egentligen elementärt.

KJELL E. GENBERG