Av Carina Aynsley, Eva Ludvigsen, Jessika Nilsson, Karin Brissman Wigren, Anna Billman, Birgitta Backlund, Kjell E. Genberg, Ida A. Michael, Carina Ceder, Jessica Svensson, Anna Bendréus Kinding, Emma Askling, Jenny Jacobsson, Linda Jansson, Maria Estling Vannestål, Rose Tillberg Mattsson, Anna Wahlgren, Ebba Range, Lotta Hoffback-Kaljo, Carina Drätting, Stefan Lagrosen, Josefin Kylli, Eva Jansson, Josephine Almanakis, Helena Grundström, Helen Lindholm, Lars Thunell, Per Berg, Mina Kim, Ethel Hedström, Margareta Börjesson och Pebbles Karlsson Ambrose
Ordberoende Förlag, 2015
ISBN 9789187595127, 285 sidor

När Ordberoende Förlag gav ut den första #Älskanoveller med undertiteln 26 nyanser av Sverige, skrev jag en entusiastisk recension här i DAST. Min anmälan slutade: “Jag har läst och begrundat alla berättelserna och det märkliga är att dom är bra hela högen. Alla deltagarna kan bli författare. Det är väl sensationellt! Kanske blir den här boken ett minnesmärke i svensk litteratur!?”.

Nu kommer en ny #Älskanoveller med underrubriken 30 nyanser av kärlek. Faktiskt skulle jag kunna upprepa mitt omdöme. Jag har läst och begrundat men inte hittat ett enda bidrag som jag inte gillar. När jag inledde ett livslångt teaterengagemang med att gestalta Valerian i Ruskaby skola, skrev salig Mjölby Tidning (15/12 1950) att pjäsen framfördes av eleverna “på ett mycket förtjänstfullt sätt”. Det har glatt och stärkt mig genom åren när jag verkat som skådis, regissör, dramatiker, producent, stuntman, teaterförläggare, lektor i drama och teaterchef.

Jag hoppas det känns stärkande när jag om nya #Älskanoveller nu säger att alla författarna här verkligen skriver på ett mycket förtjänstfullt sätt. #Älskanoveller 2 är en bok att lägga på nattduksbordet och läsa en bit ur varje kväll. Då höjs ens livskvalité!

Bland bidragsgivarna finns “Sveriges meste författare”, Kjell E Genberg. Hans novell heter Den första gången och handlar om ett kärlekspar där hon ligger för döden och han sitter vid hennes sängkant. Hon talar om hur de en gång älskade på en liten ö i Bottenhavet. Där fanns en gammal lada, en bäck och en räv som brukade ligga och sola.

Hon talar om hur de låg på sanden och älskade för första gången.

När hon talar om detta dör hon. Och pojkvännen är ensam med hennes döda kropp.

Det kan kännas sentimentalt och jag får tårar i ögonen.

Då ställer Genberg läsaren inför ett bråddjupt stup. Allt förändras blixtsnabbt och man hisnar. Inget är längre sentimentalt och gråtmilt och man får perspektiv på Livet – främst sitt eget liv och sina relationer till människor som omger en. Det är magiskt!

Det är inte bara en mycket läsvärd novell, för mig är det en av de allra bästa noveller jag någonsin har läst! Hemingway och Tjechov får huka sig i bänkarna ifall Genberg laddar om!

Jenny Jacobsson grundade #Älsknoveller-projektet. Hon har också suttit i juryn. 2014 debuterade hon med romanen I ditt kvarter händer saker du inte ser (Ariton förlag). I den nya Älskaantologien medverkar hon med novellen Kärlekens oresonliga helvete. Den är fascinerande. En ung kvinna förbereder sitt bröllop som ska ske i en romantisk slottsruin. Hon är klädd precis som hennes älskade tillkommande vill. Det ska bli hennes “livs största dag tillsammans med mannen hon älskade mest i världen.”

Att skriva skönlitteratur är som att spela kort. När man fått sin giv ska man inte bre ut korten och ropa: “Titta vilka vackra kort!”. Istället ska man spara på de fina korten och slänga ut sina lankor. I slutet på spelet drar man fram sina kungar och äss och tar hem spelet.

När jag var gymnasielektor i svenska hade jag elever som i första stycket av sin uppsats berättade allt de hade på hjärtat. Sedan visste man det och var föga intresserad av vad de skrev. Jag försökte lära eleverna att spara på godsakerna och servera dem i slutet av måltiden.

Jenny Jacobssons huvudrollsinnehavare har fotboja och det får man snabbt veta. Då inser man att det är något riktigt skumt med flickan och blir föga förvånad när den stora peripetin (omändringen) kommer. Kjell Genberg som är gammal i gamet håller på sitt viktigaste kort och spelar ut det först i slutet. Då blir man häpen och berörd.

Hur gör man då med fotbojan? Antingen håller man tyst om den till slutet eller också – om man är fräck – börjar man med den och suddar strax bort intrycket med något spektakulärt. Sedan låter man den falla i glömska till dess slutöverraskningen kommer. Då flickan anländer till ödekyrkan och bröllopet, släpper man loss alla demoner och överraskar läsaren.

Och då presenterar man fotbojan!

I en detektivroman ska man ge en massa spår som läsaren inte får märka. Sedan kan man briljera med att man ju sagt detta. Ett par egna exempel på hur man döljer spår: En av mina deckare inleddes med: “Han satt där och kissade! Och så reste han på sig, drog upp byxorna och tittade på flickorna. Och så … så … dödade han den ena.”

Vad som döljs är att det är en (mansklädd) kvinna som mördar. Kvinnor sitter och kissar, män står. Men som det strax berättas om ett mord, försvinner läsarens funderingar. En annan av mina deckare inleds med: “– Det är prästen som är mördaren, skrek den unga flickan argt och hennes väna ansikte förvreds av hennes stora arghet.”

Flickan beskrivs sedan som allmänt opålitlig och ingen läsare tror henne. Men visst är det prästen som är mördaren!

Jag är så här farbroderligt undervisande för att jag tror att Jenny Jacobsson kan bli en stor författare. Den teknik jag beskrivit kan vara till nytta i all litteratur, inte bara deckare. Och den som vill kolla hur en mästare använder tillvägagångssättet ska läsa Genbergs novell!

JEAN BOLINDER

Trots näthat mot kvinnor så kan de inte hejdas. Näthatet är kanske rentav ett tecken på att en del män, men långt ifrån alla, inte tål att kvinnorna generellt sett tycks vara duktigare än vad vi män är på så gott som alla områden. Låt oss se på novellerna efter detta troligen politiskt korrekta konstaterande (den politiska korrektheten gör sig som bekant bred i Sverige, vilket i sig ger upphov till tydliga reaktioner i samhällslivet).

Visserligen har novellerna ett gemensamt tema men det handlar om mainstreamnoveller och inte om genrenoveller, även om det finns en viss släktskap med den traditionella kärleksnovellen, som numera står på sparlåga, men den varianten hade nästan alltid intrig. En skillnad mellan mainstream och genre ligger nämligen i att mainstreamnoveller förvisso har handling men mycket ofta saknar intrig. Noveller i genrer som deckare, science fiction har däremot med få undantag både handling och intrig, en strukturell skillnad som för det mesta är mycket tydlig. Och mainstream handlar ofta om enskilda människors vardagsliv.

Ray Bradbury har anklagat mainstream för att ha missat vår tids stora förändringar inom teknik, medicin, rymdfart etc. och dessa förändringars betydelse för mänskligheten. Men dataingenjören Anna Billmans (bilden th) novell Hippie Orange belyser teknikens betydelse samtidigt som den beskriver en kvinna som naturligt tar för sig. På ett mycket övertygande sätt beskrivs kärleken till en motorcykel (en manick av hankön): “Precis som med grabbar behövde man ha koll på att bromsarna funkade”. På sin mc färdas denna kvinna djupare in i livet och Anna Billman avslutar sin novell med en triumferande dubbelknorr när hennes kärlek byter körfält. Mycket bra.

Karin Brisman Wigren har skrivit Kärleken till ett barn där Bradbury också får ett senkommet svar på tal. Det handlar om kärlek till ett ofött barn och beskriver Matildas upplevelse av motgångar under det mödosamma arbetet att på artificiellt sätt bli med barn. Samtidigt som vi får följa Matildas tankar beskrivs själva processen vid en form av assisterad befruktning. Här hanteras den medicinens betydelse som Bradbury efterlyste hos mainstreamförfattarna.

Även Eva Ludvigsen anknyter till den teknologiska värld vi lever i. I Är det inte min tur nu? har jag-personen svårt att slita sig från sociala media, vilket gör att hon slarvar med sina förhållanden. Det får dottern Linnea att utbrista: “Dumma mamma! Dumma, dumma mamma! Du bara kollar telefonen. Dumma, dumma telefon!” Det handlar om bristande omtanke och svag kärlek och leder till en mindre katastrof. Den bärbara tillvaron är inte bara av godo.

Om Karin Brisman Wigrens novell beskriver kärlek till ett ofött barn så handlar Birgitta Backlunds Ett kärleksmöte om en situation i den andra änden av livet – döden. Vi får följa en prostituerad kvinna på Söder i Stockholm som går till Katarinakyrkans minneslund. Jag-personens förhållande till sin döda mamma med inslag av skuld och medvetenhet om kärlek till och från modern är vi många som känner igen. Novellen är både ett besök i minneslunden och en resa genom livet som redovisar en mor-dotter relation.

Carina Aynsleys En doft av Emser handlar om Edith, en äldre kvinna, som efter 43 års äktenskap med sin otrogne man, fem barn, barnbarn och barnbarnsbarn, sitter ensam med hemhjälp och sin rullator. Hennes tillvaro förändras när hon får kontakt med och dejtar Rolf, en äldre man. Mycket av handlingen berättas i form av samtal mellan kvinnan och Bea, en semestervikarie hos hemhjälpen.

Nestorn i antologin är en man, Kjell E. Genberg. Han behärskar hantverket i alla dess inkarnationer, även mainstream, vilket han visar med Den första gången (snudd på klassiker som ursprungligen stod i Vår Bostad 1992 och som sedan dess publicerats ett antal gånger i dagstidningar och nu har antologiseras för tredje gången). Den handlar om ett känsligt ämne: kärlek och palliativ vård vid livets slut.

Ida A. Michaels Jakten handlar liksom Karin Brismans Ett kärleksmöte om kärleken till en död. Det är en utpräglad mainstreamberättelse där jag-personen på ett mycket tydligt sätt håller monolog om sin kärlek. En mycket välskriven monolog över sex och en halv sida.


Carina Ceders Ödet kommer gående tar oss tillbaka till den tid i vilken kärleksberättelsens drottning Sigge Stark förlade sina älskade skrönor som prydde svenska veckotidningar. Novellen utspelar sig på landsbygden och handlar om ett på sitt sätt mycket dramatiskt engångsligg. Avslutningen är sublim.

Med Mellanrum har Jessica Svensson originellt nog förvandlat de vardagsnära förälskelserna till just mellanrum i tillvaron. Novellen har också anspelningar på läsning, litteratur och en intressant hållning till deckaren: “Du läser gamla deckare, med mordgåtor som är omöjliga att förutse, och just när den tredje av bokens huvudpersoner blir mördad söker sig din arm runt min midja.”


Även kärlek kan gå över styr. Med denna titel som så att säga slår in öppna dörrar har Anna Bendréus Kinding begått en novell som allt annat än slår in öppna dörrar. Det handlar om en gammal dam som älskar sina katter men som helt har tappat kontrollen över tillvaron. Det är en ömsint historia som visar hur det kan gå snett när en gammal människa lever ensam, men också om hur samhället kan ingripa.

Emma Asklings Cupcakes till kaffet är berättelsen om hur en änkling sedan fyra år tillbaka retar sig på att det droppar från grannen ovanför. Det är en story som har intrig och den slirar också på det kriminella. Slutklämmen är en knorr som en van läsare av genrebaserade noveller troligen kan lista ut, men det är inte säkert.

Jenny Jacobssons Kärlekens oresonliga helvete är en dramatisk historia som bryter sig ur vardagstillvaron när en brudklädd kvinna med fotboja beger sig till en ödekyrka där en brudgum väntar och en vigsel ska äga rum. Det går inte att säga mycket mer om handlingen utan att avslöja för mycket.

I Linda Janssons Alice speglas när vardagen efter 21 år krackelerar för Gert i stadens ledighetskommitté. Det är en ganska sorglig historia, men, skyndar jag mig att tillägga, mycket bra.

Maria Estling Vannestads Ett hjärta för sten är en må bra berättelse, men också den förvandlas till en sorglig historia. I så måtto är de båda historierna lika varandra, men inte i något annat avseende.

Rose Tillberg Matssons bidrag heter Skyll inte på mig, det säger jag bara! Visst betyder mamma allt för Bella, så det är kanske indirekt en älskanovell, men för mig är det inte tydligt.

Anna Wahlgrens bidrag Väck mig inte om jag drömmer handlar om en modlös kvinna som blir uppraggad på en bar till vad som ser ut som ett tillfälligt ligg, men berättelsen utvecklar sig till något annat och kanske större.

Ebba Ranges Lidelse-fulla begär relaterar förhållandet i ett eländigt äktenskap där mannens alkoholism förstört relationen. Hur eländigt det är vittnar hennes tankar om: “Min man, som ligger bredvid mig här på madrassen, får mig att tänka på en evig vila under mullen intill en ruttnande kropp.” Ändå åtrår hon honom, mannen “som jag mot sunt förnuft fortfarande älskar”. Novellen är skriven med en rad blinkningar åt Lars Ahlins novell Kommer hem och är snäll.

Lotta Hoffback-Kaljos När kaos kom för att stanna är novellen där livet rasat samman för att mannen förskingrat och ligger på sjukhus efter ett självmordsförsök. Men mitt i bedrövelsen får Marja tillfälle visa omvärlden att hon gifte sig med honom inte för hans pengar utan för att hon älskade honom.

Hur förändrar sig livet när mannen kommer hem från utlandstjänst som invalid? Det får vi veta i Carina Drättings Hemkomsten. Det är ännu en sorglig novell i denna antologi.

I Stefan Lagrosens Cool och självsäker i Kalmar har vi en berättelse som känns igen. Den blyge unge mannen som inte vet hur han ska bete sig när han bjudit hem en tjej till sin lya. Önskedröm i novellform.

Josefin Kylli har med Att brinna upp någonstans på vägen skapat en tät handling. Charlotte har en far som ligger för döden, ett förbjudet förhållande kopplat till bokmässan i Göteborg och en make som är tryggheten.

Eva Janssons Jag vill gärna se dig igen är en variant på ett i antologin då och då återkommande tema. En kvinna med ett glödlöst äktenskap och en man med ett lika dåligt äktenskap, båda har barn, upplever den stormande passionen tillsammans.

Josephine Almanakis Han svarar alltid med hallå berättar om konstnären som målar porträtt och naket och hoppas att ett stipendium ska lyfta hans ekonomi. Han får samtidigt möjlighet att måla världens finaste kvinnokropp. Här kan man verkligen tala om intrig och upplösningen kommer som en verklig överraskning. En bra strukturerad berättelse.

I Sommaren vi nästan lärde känna varandra av Helena Grundholm handlar om den där attraktionen på avstånd som aldrig leder fram till något konkret. En vänlig berättelse med en vardagsnärhet som de flesta säkert kan känna igen sig i.

Helen Lindholms Hell hath no fury är en älskanovell som övergår till en hämndberättelse. Här har vi den berättelse i samlingen som bjuder på en rejält genomtänkt intrig. Kärlek, äktenskap, barnlöshet och så … med hjälp av en privatdeckare och eget snokande upptäcker Alice bit för bit vad hennes man Carl gör bakom ryggen på henne.

Hon får veta att hon har obotlig cancer och bestämmer sig för att hämnas på sin otrogne man. Hon tänker begå självmord i form av harakiri ute i terrängen vid sommarnöjet. Beskrivningen av hur hon lyckas få mannens fingeravtryck på kniven för sin seppuku är alldeles utmärkt. Detta är en kriminalnovell av en kvalitet som nog skulle kunna platsa i Ellery Queens Mystery Magazine.

Luffar-Antons osynliga kärlek av Lars Thunell är skildring av en uteliggare som lever i Göteborg. Hans hustru dog ung för länge sedan, men hon har i Luffar-Antons värld åldrats och lever tillsammans med honom, en sorts version av barnets låtsasvän tagen till en ny nivå.

Per Bergs Nisse min vän präglas av alkoholisten Nisse som älskas av sin hustru och gjort ett starkt intryck på novellens jag, vännen som berättar Nisses historia.

Mia Kims Evig länk handlar liksom Kjell E. Genbergs Den första gången om kärlek vid livets slut. Här en son vid sin moders dödsbädd. Men med ett framåtsyftande slut.

Ethel Hedströms Mötet med Laurent känns mycket aktuell i dagens läge med många multikulturella förhållanden. Det handlar om en modern svensk kvinna och en afrikansk man djupt rotad i sin kultur.

Margareta Börjessons Kärleken och sorgen håller mig i handen belyser relationen till en älskad alkoholiserad man och Pebbles Karlsson Ambroses Drömmen om Annika innehåller en originell dialog, där kontrahenternas repliker utgår från eremitkräftans behov av att ömsa skal. Ett samtal som förs med symboler helt enkelt.

Som kanske framgått så pendlar novellerna mellan eros och agape (kärlek utan sexuell innebörd). De är alla välskrivna och den genomsnittliga nivån är ganska hög. Om könsfördelningen är typisk för vad som sker i dagens skönlitteratur så är återväxten bland kvinnliga författare säkrad. Den manliga dominansen är på väg upp i rök.

BERTIL FALK (som gläds åt att novellerna kommit tillbaka. Läs hans synpunkter i Tidningen Kulturen!)