Av Ruth Lillegraven
Alt er mitt, 2018
Översättning Niklas Darke
Norra, 2022
ISBN 978-91-88911-27-8, inbunden 384 sidor

Clara är handläggare på justitiedepartementet (inte barnrättsaktivist som baksidestexten påstår), maken Haavard är barnläkare på Oslos universitetssjukhus Ullevål. När historien börjar har Clara just blivit färdig med ett lagförslag för att alla instanser som möter barn – förskola, skola, sjukvård och så vidare – ska få ett tydligare ansvar för att rapportera misstankar om barnmisshandel. Men när det äntligen är klart får hon veta att regeringen inte kommer att lägga fram förslaget.

Samma kväll tar Haavard emot ett medvetslöst barn på Ullevål. Undersökningen visar att barnet misshandlats, och det går inte att rädda hans liv. När barnets far, en riktigt otrevlig typ, beger sig till sjukhusets bönerum där han blir mördad. Haavard, som varit ute en stund med sin kollega och älskarinna Sabiya, blir snart oskyldigt misstänkt för mordet.

Historien berättas ömsom av Haavard, ömsom av Clara, och ibland av några andra – Claras far Leif, skjutsköterskan Roger och några andra. Rätt snabbt står det klart att varken Haavard eller Clara är sanningssägare. Tvärtom, mer opålitliga berättare är det svårt att hitta även om en av dem nog tar priset.

Just det att de är så opålitliga är det allra mest spänningsdrivande berättartekniska greppet. Men också det faktum att berättelsen rör sig i tiden genom deras minnen höjer spänningen. Dessutom snuddar mordgåtan vid aktuella ämnen som rasism. En minister i regeringen försöker utnyttja de första två morden genom att påstå att de är uppgörelser mellan kriminella gäng – samtidigt som Haavars sitter häktad för morden. Spänningen ligger alltså på flera nivåer samtidigt.

Sammanfattningsvis en mycket spännande berättelse som är skickligt komponerad.

GIT CLAESSON PIPPING

Ruth Lillegraven. Foto Ann Sissel Holthe