Av Lee Child
Never go back, 2014
Översättning Cecilia Danneker Engström
Ponto pocket, 2015
ISBN 978-91-7475-205-2, pocket, 399 sidor

Lee Childs thrillers med Jack Reacher i huvudrollen (många nu) är ju inga höglitterära verk men synnerligen effektiva bladvändare. Jag har läst ett antal av dem och jag gillar det mesta. Författaren lyckas ofta få med viktiga samhällsfrågor även om det inte är huvudfokus. Men Reacher är på det godas sida även om han är snabb att använda våld (proportionerligt enligt honom själv) för att lyckas.

För er som måhända missat denna bästsäljare så är huvudpersonen fd militärpolis i USA som valt ett liv utanför det vanliga samhället. Han drar runt, jobbar lite tillfälligtvis, och brukar alltså hamna i olika kriminella sammanhang där han kan göra en samhällsnyttig insats.

I denna bok är upplägget lite annorlunda. Han har varit i kontakt med sin efterträdare som chef för en del av militärpolisen och nyfiken på henne tar han sig till sin gamla arbetsplats. Väl där grips han, den nya chefen är just häktad för mutbrott och en ny, kanske tillfällig, chef har tagit över. Reacher anklagas för övervåld för 16 år sedan och krävs också på underhåll för en 14-årig dotter.

Han har ingen aning om vilka de olika personerna är, men militären har sina egna vägar att lösa detta: han tvingas åter i tjänst, tilldelas två advokater men placeras på ett motell. Dit kommer några busar och föreslår honom att för sitt bästa sticka därifrån och gömma sig.

Men sånt gör inte Reacher.

Något är alltså skumt. Han häktas, lyckas rymma tillsammans med sin efterträdare (och naturligtvis finns här också lite kärlek), och efter många omvägar löser de båda alltsammans.

Spännande hela tiden. Hur sannolikt det är att alla inblandade skulle klara detta behöver vi väl inte bekymra oss. Bläddra på.

LEIF-RUNE STRANDELL

Lee Child. Foto Sigrid Estrada