KORTNOVELL AV RUNE M LINDGREN

Stackars Watson! Till de många prövningar han mötte i livet hörde att han av Sherlock i Holmes-parafrasen Det trettonde skottet av Arthur Dougkis – publicerad i Priset för ett mord, 1981, vari Svenska Deckarakademin presenterar vinnarna i Tredje internationella deckarkongressens stora berättartävling – anklagades för att vara Whitechapelmördaren dvs. Jack the Ripper, Jack Uppskäraren … och medgav det.

Här, ur John H. Watsons efterlämnade anteckningar återger vi, som en annan tänkbar tanke om det tänkbara, om Sherlock Holmes sista dagar och död.

Det är länge sen nu. Men visst minns jag hur det var. Det finns ju nedskrivet:

”Det var en kuslig, stormig natt mot slutet av november.

Vinden tjöt ute på Baker Street och regnet piskade mot fönsterrutorna … ”

Eller, som jag har beskrivit vår tid tillsammans i andra berättelser:

”Det var i slutet av november och Holmes och jag satt en råkall, ruskig kväll på var sin sida om en flammande brasa i den öppna spisen i vårt vardagsrum på Baker Street …”

Men tiden går. Flyktigt är människolivet, som en flygande flagels skugga, som det heter i Talmud.

Sakteliga förändrar tiden allt. Ingenting består: Pulvis et umbra sumus: vi är stoft och skugga. Det är med tungt hjärta jag idag antecknar:

Sherlock Holmes gick ad mortem i dagningen den 7 juli sommaren som var. Han somnade lugnt och stilla, då solen gick upp över Sussex gröna kullar för ännu en vacker dag. Hit, till sitt ensliga hus i Sussex, längtade han ofta under alla åren i det dimmiga London. Här levde han tillbakadraget, som något av en eremit, tillsammans med sin gamla hushållerska och sina bin, och med sina klippböcker, fiolen, sin starka, finskurna tobak, den gamla, svarta pipan. Ryktbarheten hade blivit honom motbjudande.

Och nu? Redan har bilden av honom bleknat, också i mitt minne. Sannerligen, sannerligen, vi är endagsvarelser, som Pindaros skriver i det åttonde pythiska odet: en skuggas dröm är människan. Också det förflutna är, med filosofernas ord, en dröm – och det närvarande förstår jag icke. Vanitas vanitatum, et omnia vanitas!