Av Abraham Lincoln
Översatt av Bertil Falk

1841,samma år som Edgar Allan Poes pionjärdeckare Murders in the Rue Morgue publicerades, så försvarade advokaten, sedermera USA-presidenten Abraham Lincoln, framgångsrikt de tre bröderna Trailor. Den 15 april 1846 kunde man på första sidan av ”Quincy Whig” läsa rubriken Remarkable Case of Arrest for Murder. Författare: Abraham Lincoln. 1952 tryckte Ellery Queen’s Mystery Magazine om novellen och den brukar numera kallas The Trailor Murder Mystery, förmodligen en eftergift åt tidsandans krav på någotsånär häftiga titlar. Per Olaisen publicerade den på engelska i CDM 2/1995, men såvitt vi vet är DAST först med en svensk version. Vi citerar en anonym uppgiftslämnare, som avslöjar att Lincoln ”både var en ivrig läsare av Poes detektivberättelser och tog starka intryck av sitt eget sällsamma fall, ja, han var så tagen att han skrev ned historien fem år senare. Man får hoppas att Whig betalade honom för hans arbete; hans klienter gjorde det inte.”

År 1841 bodde på olika ställen i staten Illinois tre bröder vid namn Trailor. Deras dopnamn var William, Henry och Archibald, Archibald bodde i Springfield, då som nu säte för delstatsregeringen. Han var en sansad, tillbakadragen och arbetsam man i trettioårsåldern, till yrket snickare samt ungkarl, som delade mat och logi med sin affärskompanjon – en Mr. Myers. Henry, som var ett eller två år äldre var en likaledes tillbakadragen och arbetsam man med en familj, som han var bosatt med på en farm i Glary’s Grove, cirka tjugo miles från Springfield i nordvästlig riktning. William, ännu äldre, och med liknande vanor var bosatt på en farm i Warren County, beläget lite mer än ett hundra miles i samma nordvästliga riktning. Han var änkling med flera barn.

l närheten av Williams boställe levde sen flera år tillbaka en man vid namn Fisher, som var något över femtio år, saknade familj och fast bostad, men som fick kost och logi lite här och där hos människor som han utförde småjobb åt. Hans vanor var anmärkningsvärt sparsamma, så det intrycket fick fotfäste att han samlat ihop en avsevärd mängd pengar.

Mot slutet av maj ovannämnda år bestämde sig William för att hälsa på hos sina bröder i Clary’s Grove och Springfield och Fisher, som vid denna tidpunkt hade sin tillfälliga uppehållsort i hans hus, bestämde sig för att göra honom sällskap. De gav sig iväg i en liten förspännare med en enda häst. På söndagskvällen kom de till Henrys bostad och stannade över natten. På måndag morgon, som var den första måndagen i juni, gav de sig iväg till Springfield. Henry följde med dem på hästrygg.

Tre kom tillbaka

De kom fram till stan vid middagstiden, träffade Archibald, följde med honom till ett inackorderingsställe och tog in där för den tid som de skulle stanna. Efter att ha ätit lämnade de tre Trailorbröderna och Fisher pensionatet tillsammans i det uttalade syftet att tillbringa kvällen tillsammans genom att titta på stan. Till kvällsmaten hade alla tre Trailorbröderna återvänt, men Fisher saknades och det gjordes en del efterfrågningar om honom.

Efter kvällsvarden gav sig de tre bröderna ut för att enligt egen utsago leta efter honom. De återvände en efter en, den siste kom in sent efter att kvällstet serverats och de förklarade att de inte upptäckt någonting om vart Fisher tagit vägen. Påföljande dag gav de sig både före och efter frukosten ut för att enligt vad de sa leta igen, men återvände vid middagstid utan framgång.

Avvisade invändningar

Efter att återigen ha ätit middag gav William och Henry uttryck för sin avsikt att ge upp sökandet och bege sig hem. Mot detta gjordes invändningar av några andra pensionats gäster med motiveringen att Fisher fanns någonstans i närheten och skulle bli kvarlämnad utan transportmöjlighet eftersom han och Williams kommit i samma enspännare.

Invändningarna avvisades och de gav sig iväg till sina respektive hem. Vid denna tidpunkt hade vetskapen om Fishers mystiska försvinnande spritt sig långt utanför de få inackorderingarna hos Myer’s men det väckte inte någon särskild uppståndelse. Efter tre eller fyra dagar återvände Henry till Springfield i den påstådda avsikten att göra ytterligare efterforskningar om Fisher. Han samlade ihop några pensionatsgäster och tillsammans med dem och Archibald tillbringade han ännu en dag i fruktlöst sökande, som återigen avbröts och han återvände hem. Ännu så länge väckte saken inget större intresse.

Postmästarpost

På fredagen, veckan efter Fishers försvinnande, fick postmästaren i Springfield ett brev från postmästaren nära Williams bostad i Warren County där det stod att William återvänt hem utan Fisher och påstod ganska skrytsamt att Fisher var död och hade testamenterat honom sina pengar och att han därvid fått ut cirka femtonhundra dollars. Brevet hävdade vidare att Williams berättelse och uppträdande föreföll märkligt och utbad av postmästaren i Springfield att denne skulle ta reda på och meddela hur det egentligen låg till med saken.

Postmästaren i Springfield offentliggjorde brevet och omedelbart blev upphetsningen allmän och intensiv.

Springfield var vid denna tid en stadsbildning med en befolkning om cirka 3500. Statsåklagaren levde här. Ett beslut att reda ut mysteriet fattades genast och verkställdes med stadens borgmästare och statsåklagaren i ledningen.

Man beslöt som en första åtgärd att börja söka efter och om möjligt finna kroppen efter mannen som antogs ha blivit mördad. För att verkställa beslutet delades folk upp i stora grupper som gick skallgång sida vid sida i alla riktningar för att inte en centimeter mark av området skulle förbli ogenomsökt.

Man genomsökte källare, brunnar och håligheter av alla de slag som möjligen kunde dölja en kropp.

Uppgrävda gravar

Alla nya eller någotsånär nya gravar på kyrkogården genomsnokades. Döda hästar och döda hundar grävdes upp, där de i vissa fall begravts av sina hussar. Detta letande påbörjades, som sagt, på fredagen. Det fortsatte till lördag eftermiddag utan framgång, då beslutet fattades att skicka poliser att arrestera William och Henry i deras respektive bostäder. Poliserna gav sig av på söndag morgon medan sökandet efter kroppen fortsatte och det gick ett rykte att bröderna Trailor vid olika tillfällen betalat med guldstycken som beredvilligt antogs ha tillhört Fisher.

På måndagen kom poliserna som skickats ut för att arrestera Henry tillbaka med honom. Borgmästaren och statsåklagaren tog hand om honom och satte all sin förmåga på att locka ur honom en lösning på mysteriet. Han nekade och nekade och envisades med att neka. De ansatte honom på alla tänkbara vis tills på onsdagen, då han försäkrade sin egen oskuld och påstod att hans bröder William och Archibald hade mördat Fisher. De hade dödat honom utan hans (Henrys) vetskap vid den aktuella tidpunkten och ordnat ett tillfälligt gömställe för kroppen och just innan hans och Williams avfärd från Springfield för att resa hem på tisdagen, dagen efter Fishers försvinnande, hade William och Archibald avslöjat sanningen för honom och fått hans hjälp med att ordna ett permanent gömställe för kroppen.

Vidare så tog de inte raka vägen vid den tidpunkt då han och William påstods återvända hem utan slingrade sig fram genom gatorna, for in i skogen några få hundra meter, stannade och Archibald kom gående till fots en annan väg och anslöt sig till dem. Vidare placerade William och Archibald ut honom (Henry) som vaktpost på en gammal oanvänd väg som gick nära intill för att han skulle varna om någon inkräktare närmade sig. Vidare flyttade William och Archibald enspännaren till kanten av ett tätt buskage cirka fyrtio meter från hans (Henrys) position. Där lämnade de vagnen och klev in i buskaget och efter några få minuter återvände de med kroppen och placerade den i vagnen. Från den plats där han stod kunde han tydligt se att det som de placerade i enspännaren var en död man av normal kroppslängd och Fishers storlek. Sedan for William och Archibald iväg med enspännaren i riktning mot Hickox’s kvarndamm och efter en halvtimmes bortovaro återvände de och sa att de placerat honom på ett säkert ställe, varpå Archibald återvände till stan medan han och William tog sig ut till vägen och for hemåt.

Ingen tvekan längre

Vid dessa avslöjanden bröt all kvarvarande tvekan samman och upphetsningen steg till nästan ofattbar styrka. Fram till detta ögonblick hade den välkände och ansedde Archibald tillbakavisat alla misstankar vad honom själv beträffade. Ditintills hade de som var beredda att svära på att ett mord hade begåtts varit så gott som helt övertygade om att Archibald inte hade någon del i det. Men nu greps han och kastades i fängelset och med tanke på hans egen säkerhet så misshagade det honom inte. Och nu började sökandet efter buskaget och kvarndammen.

Buskaget hittades och spår efter enspännaren fanns markerade. På en plats inne i buskaget upptäcktes tecken på strid och ett spår ledde därifrån till hjulmärkena. Vid försök att följa spåren efter enspännaren från buskaget fann man att spåren ledde i riktning mot kvarndammen, men de var inte synliga hela vägen. Vid dammen fann man emellertid att enspännaren hade backats ned till och delvis ut i vattenkanten. Letandet måste nu fortsätta i dammen och det genomfördes på varje tänkbart sätt. Hundratals personer var engagerade i att skrapa, fiska och dränera. Efter många fruktlösa försök i den vägen, öppnades dammen på torsdagsmorgonen och dammvattnet försvann delvis och sökandet fortsatte igen.

Lever den döde?

Vid middagstiden denna dag återkom den polis som skickats för att hämta William med honom och en man som kallade sig själv Dr. Gilmore var med dem. Det verkar som om polisen arresterade William i dennes eget hus tidigt på tisdagen och gav sig iväg till Springfield med honom. En stund efter mörkrets inbrott nådde de Lewiston i Fulton County, där de stannade över natten.

Sent samma kväll anlände Dr. Gilmore som förklarade att Fisher var vid livet i hans hus och att han hade följt efter för att lämna den upplysningen, så att William kunde friges utan fortsatta problem. Polismannen som misstrodde Dr. Gilmore vägrade att släppa William fri utan förde honom till Springfield och doktorn gjorde dem sällskap.

Vid ankomsten till Springfield hävdade doktorn återigen att Fisher levde och fanns i hans hus. Vid detta blev folk för ett tag ytterst förvirrade. Gilmores berättelse återberättades för Henry Trailor, som utan att sväva på målet bekräftade sin egen berättelse om mordet på Fisher.

Henrys fasthållande vid sin berättelse återberättades för folkhopen och genast uppstod en tanke, som nästan kom att uppfattas av samtliga, att Gilmore var en medbrottsling till bröderna Trailor och hade hittat på den skröna han berättade för att säkerställa deras frisläppande så att de kunde fly.

Uppskruvad upphetsning

Återigen var upphetsningen högt uppskruvad. Vid pass tretiden samma eftermiddag, satte Myers, Archibalds kompanjon, av med en kärra dragen av två hästar i avsikt att utröna om Fisher levde, som Gilmore påstått, och i så fall ta med honom tillbaka till Springfield.

På fredagen genomfördes en laga prövning inför två domare om anklagelsen mot William och Archibald för mord. Henry fördes fram som vittne av åklagaren och återupprepade under ed sina påståenden, liksom ditintills detaljerat. Han genomgick ett grundligt och strängt korsförhör utan att sväva på målet eller motsäga sig.

Åklagarsidan visade också med hjälp av en respektabel dam, som på måndagskvällen efter Fishers försvinnande såg Archibald, som hon kände väl, och en annan man som hon inte kände igen, men som hon då trodde var William och ännu en, som motsvarade en beskrivning av Fisher. Alla tre gick in i skogen nordväst om stan (den plats som Henry pekat ut) och efter en eller två timmar såg hon William och Archibald återvända utan Fisher.

Flera andra vittnen vittnade att på tisdagen, vid den tid då William och Archibald påstod sig ha gett upp sökandet efter Fishers kropp fört att återvända hem, så hade de inte tagit raka vägen utan hade gått in i skogen, som Henry sagt.

Genom andra bevisades också att efter Fishers försvinnande, hade William och Archibald gett ifrån sig ett tämligen osedvanligt antal guldstycken. De påståenden som tidigare gjorts om buskaget, tecknen på strid, vagnspåren &c blev till fullo bekräftade av ett antal vittnen.

I usel kondition

Här av bröts förhandlingarna för en paus. Därpå infördes Dr. Gilmore av försvaret. Han omtalade att han var bosatt i Warren County, cirka sju miles ifrån Williams boställe. På morgonen då William arresterats var han inte hemma utan fick höra talas om arresteringen och att den utförts på anklagelsen att Fisher mördats. När han återkom till sitt eget hus fann han Fisher där. Fisher var i mycket dålig kondition och kunde inte avge några förnuftiga svar på var han befunnit sig under sin bortovaro. Gilmore började då söka efter polismannen, som tidigare berättats. Han skulle ha tagit med sig Fisher om inte dennes hälsotillstånd hade förbjudit det. Gilmore förklarade också att han känt Fisher i många år och att han insåg att denne hade anlag för tillfällig sinnesförvirring, orsakad av en skallskada som han erhållit tidigare i livet.

Trovärdig atmosfär

Det stod kring Dr. Gilmore en sådan atmosfär av trovärdighet att hans påståenden dröjde kvar i sinnet hos åhörarna och domstolen och bröderna Trailor släpptes, fast man inte försökte finna en förklaring till de omständigheter som bevisats av andra vittnen.

Påföljande måndag kom Myers till Springfield och hade med sig den numera berömde Fisher, rätt person och helt levande.

Så slutade detta sällsamma fall och även om det oförbehållsamt måste medges att en författare av romaner kan föra en historia fram till ett mer perfekt klimax, så må det verkligen betvivlas om en mer sällsam affär någonsin verkligen har inträffat. Mycket i detta fall har förblivit ett mysterium till denna dag. Bröderna Tailors vandring in i skogen tillsammans med Fisher och återvändandet utan honom.

Deras återvändande till skogen på samma plats påföljande dag sedan de påstått att de gett upp sökandet. Tecknen på strid inne i buskaget. Vagnspåren intill buskaget. Buskagets läge och spåren kring det, som korresponderade perfekt med Henrys berättelse.

Oförklarade omständigheter

Detta är omständigheter som aldrig förklarats. William och Archibald är nu båda döda – William för mindre än ett år sedan och Archibald ungefär två år efter det påstådda mordet. Henry lever fortfarande men talar aldrig om saken. Det är inte avsikten hos författaren till detta att ägna sig åt besynnerliga spekulationer utifrån de fakta som finns i denna historia. Ändå kan han knappast avhålla sig från en anmärkning vad beträffar vad som med största säkerhet kunde ha blivit Williams och Archibalds öde om Fisher inte hittats levande. Det verkar som om denne vandrat omkring i sinnesförvirrat tillstånd och om han hade dött i det tillståndet och hans kropp hittats i omgivningarna är det svårt att tänka sig vad som skulle ha kunnat rädda bröderna Trailor från konsekvenserna av att ha mördat honom. Eller, om han hade dött, och hans kropp aldrig återfunnits, så skulle anklagelsen mot dem varit lika illa, för även om det är en legal princip att en morddom inte ska fällas om inte kroppen efter den döde hittats, så ska man hålla i minnet att Henry vittnade att han såg Fishers döda kropp.

I en redaktionell kommentar för 160 år sen till Abraham Lincolns berättelse kunde man i ”Quincy Whig” läsa följande:

”Den följande berättelsen har överlämnats till oss för publicering av en medlem av advokatkåren. Det råder inget tvivel om sanningshalten i de fakta som läggs fram och hela historien är av en sådan extraordinär karaktär att den rättfärdigar publicering och bör uppmärksammas av de som för närvarande är engagerade i diskussionen om reformer i kriminallagstiftningen och avskaffande av dödsstraffet.”

Abraham Lincoln torde inte ha haft skägg vare sig 1841 eller 1846. Därför har vi valt en skägglös bild till bildbajlajnen. Vi vill också påpeka att det var vanligt vid den aktuella tidpunkten att framställa faktiska händelser i skönlitterär form, som Abraham Lincoln, den man, som sedermera kom att upphäva slaveriet i USA, här har gjort.