I januari 1966 mottog Ellery Queen’s Mystery Magazine ett brev från Anne Janet Braude i Kalifornien. Hon skrev helt frankt att William Shakespeare (1564 -1616) körde med detektering 250 år före Poe. Hennes exempel från andra delen av Henrik VI, andra aktens första scen var bestickande och hon fastslog att scenen föregriper den moderna deckaren. Främst därför att ”enligt Poe-sins första princip” läsaren/tittaren har tillgång till alla ledtrådar, men också för att detektiven Humphrey, hertig av Gloucester har en Watson (Henrik VI själv) och så vidare. Ellery Queen lät sig inte övertygas utan framhöll att Shakespeares scen tillhör deckagenrens apokryfiska skrifter, där man också hittar Salomon, lejongropens Daniel, Herodotos, Cicero, Vergilius osv. Icke förty lät Ellery Queen trycka Shakespeares ”deckare” i septembernumret 1966. Här har vi storyn i blankverserad tolkning av Karl August Hagberg (1810-1864). Henrik VI skrevs 1591 och är således vid det här laget 414 år gammalt.

Bertil Falk

 

(En av Sankt Albans borgare kommer in och skriker: – ”Mirakel-”).

GLOUCESTER.

Vad är det där för buller?

Säg, vad mirakel är det nu på färde?

 

BORGAREN.

Ett mirakel, ett mirakel!

 

SUFFOLK.

Så kom till kungen och förtälj miraklet.

 

BORGAREN.

Tänk, att en stenblind karl har fått sin syn

Vid helgonskrinet i Sankt Albans kyrka,

En karl, som varit blind i all sin dar.

 

KONUNG HENRIK.

Vi prise dig, o Gud, som trogna själar

I mörkret giver ljus, i nöden tröst!

(Borgmästaren av Sankt Albans och hans medbröder komma. Simpcox bärs av två karlar i en stol; hans hustru och en stor hop folk följa).

KARDINALEN.

Där komma borgare i procession

För att den karlen ställa fram för er.

 

KONUNG HENRIK.

Hans fröjd är stor i denna jämmerdalen;

Dock giver synen frestelse till synd.

 

GLOUCESTER.

Ur vägen där! För honom fram till kungen;

Hans majestät vid karlen tala vill.

 

KONUNG HENRIK.

Min vän, berätta oss, hur allt gått till,

På det att vi för dig må prisa Herren;

Säg, var du länge blind och ser du nu?

 

SIMPCOX.

Blind född, ers majestät!

 

HUSTRUN.

Ja, det är visst och sant.

 

SUFFOLK.

Vem är den kvinnan?

 

HUSTRUN.

Hans hustru, med ers nåds tillåtelse.

 

GLOUCESTER.

Hans mor ett bättre vittne hade varit.

 

KONUNG HENRIK.

Var är du född?

 

SIMPCOX.

I Berwick, norrut, nådigaste herre.

 

KONUNG HENRIK.

Stor nåd dig Gud bevisat, arma själ!

Låt ingen dag och ingen natt förgå,

Då du med bön och tack ej prisar Herren.

 

DROTTNINGEN.

Var det av andakt eller av en slump

Som du till helgonskrinet kom, min vän?

 

SIMPCOX.

Pur andakt, Herre Gud! Väl hundra gånger,

Och flera till, Sankt Alban ropat mig

I sömnen till och sagt: ”Kom, Simpcox, kom

Att bedja vid mitt skrin; jag skall dig hjälpa!”

 

HUSTRUN.

Ja, dagens sanning; många, många gånger

Har själv jag hört en röst på honom ropa.

 

KARDINALEN.

Vad, är du lam?

 

SIMPCOX.

Ackja, Gud hjälpe mig!

 

SUFFOLK.

Hur blev du det?

 

SIMPCOX.

Jag föll ifrån ett träd.

 

HUSTRUN.

Det var ett plommonträd.

 

GLOUCESTER.

Hur länge har du varit blind?

 

SIMPCOX.

Blind född, min herre.

 

GLOUCESTER.

Vad? Och du kliver uti träd?

 

SIMPCOX.

Den enda gången; i min ungdoms dagar.

 

HUSTRUN.

Ack, allt för sant! Det fick han plikta för.

 

GLOUCESTER.

Du måtte tycka mycket, du, om plommon?

 

SIMPCOX.

Ack, hustru min ju ville sviskon ha;

Då klev jag upp och vågade mitt liv.

 

GLOUCESTER.

Din skälm! Vi skola nog ta rätt på dig. Få

se ditt öga; blinka; se nu upp. –

Än ser du icke riktigt, tror jag. –

 

SIMPCOX.

Jo, klart som dagen, lovad vare Gud

Och Sankt Albanus!

 

GLOUCESTER.

Så; du säger det?

Vad färg har denna manteln?

 

SIMPCOX.

Röd, herre; röd som blod.

 

GLOUCESTER.

Fullkomligt riktigt; denna rocken då?

 

SIMPCOX.

Svart, svart som korpen.

 

KONUNG HENRIK.

Då vet du ock vad färg som korpen har.

 

SUFFOLK.

Och ändå har han aldrig sett en korp.

 

GLOUCESTER.

Men mången rock och mantel förr’n i dag.

 

HUSTRUN.

Nej, aldrig förr’n i dag i all sin dar.

 

GLOUCESTER.

Säg mig, karl, vad heter jag?

 

SIMPCOX.

Ack, herre, det vet jag inte.

 

GLOUCESTER.

Vad heter han?

 

SIMPCOX.

Det vet jag inte.

 

GLOUCESTER.

Inte heller vad han heter?

 

SIMPCOX.

Nej, sannerligen, herre.

 

GLOUCESTER.

Vad heter du själv då?

 

SIMPCOX.

Sander Simpcox, till er tjänst, herre.

 

GLOUCESTER.

Sitt, Sander, där, du värste lögnare

I kristenheten. Om du föddes blind,

Så kunde du såväl vid namn oss nämna

Som nämna färgen uppå våra kläder.

Syn skiljer färger, men att plötsligt så

Dem alla nämna är omöjlig sak. Mylords,

Sankt Alban här har gjort mirakel;

Vad tycker ni om den, som kan den konsten

Att hjälpa denne krymplingen på benen?

 

SIMPCOX.

Ack, herre, om ni det kunde!

 

GLOUCESTER.

Hör ni, god’ vänner i Sankt Albans, har ni någon profoss här i staden samt någonting som kallas piska?

 

BORGMÄSTAREN.

Ja, nådig herre, om ni befaller.

 

GLOUCESTER.

Skicka då efter en genast.

 

BORGMÄSTAREN.

Hör hit du! Spring genast efter profossen.

(Ett bud går)

 

GLOUCESTER.

Sätt nu fram en stol genast. (En stol sättes fram). Om du nu vill slippa piskan, din slyngel, så hoppa över den här stolen och spring din väg.

 

SIMPCOX.

Ack, herre, jag kan ju icke stå för mig själv;

det är bara att pina mig förgäves!

(Budet kommer tillbaka med profossen).

 

GLOUCESTER.

Nå, så skall jag väl hjälpa dig på benen; piska honom, profoss, till dess han hoppar över stolen här.

 

PROFOSSEN.

Det skall jag göra, mylord. Se så, lymmel; kvickt av med rocken.

 

SIMPCOX.

Ack, herre, vad skall jag göra? Jag är ju inte i stånd att stå på benen.

(När profossen givit honom ett slag, så hoppar Simpcox över stolen och springer sin väg; folket följer efter honom och ropar: ”Ett mirakel!”).

 

KONUNG HENRIK.

Ack Herre, huru länge tål du detta?

 

DROTTNINGEN.

Det lustigt var att se den skälmen springa.

 

GLOUCESTER.

Förfölj den skurken och för konan bort.

 

HUSTRUN.

Ack, herre, vi gjorde det av pur nöd!

 

GLOUCESTER.

Låt piska dem igenom alla marknadsplatser,

till dess de komma till Berwick, där de äro hemma.

(Borgmästaren, profossen, hustrun m.fl. gå).

 

KARDINALEN.

I dag har hertig Humphrey gjort mirakel.

 

SUFFOLK.

Ja visst; han kom den lame till att springa.

 

GLOUCESTER.

Ni större underverk har gjort än jag;

Fler städer lät ni springa på en dag.