Novell av LARS LUNCH (pseudonym)

– Hallå där!

Jag vände mig om.

– Hit med pengar. Alla du har!

Jag vände mig om och såg en slafsigt klädd mansperson i en ålder som förmodligen var lägre än den verkade, härjad som han syntes vara av missbruk och ohälsosamma levnadsförhållanden.

Han höll också en käpp, eller kanske snarare en träbit som med visst arbete skulle kunna bli ett brännbollsträ, eller, om man nu tror på den amerikanska kulturimperialismen, ett basebollträ (som väl är längre och grövre).

– Va? sade jag. Inte direkt något intelligent svar men man kan väl förlåtas för att man blir överraskad av ett rånförsök på eftermiddagen. Visserligen var gatan i övrigt folktom, men rån förknippar i all fall jag med mörkare tider på dygnet.

– Pengar. Stålar. Cash alltså, sade han. Annars…

Han viftade lite på träbiten.

– Kontant? Vad menar du? Tror du att en vanlig medelsvensson har kontanter på sig när månaden går mot lönedags? Kontanter! Det har man aldrig. Jag känner mig rik när lönebeskedet kommer, siffror på papper, men ett par dar senare så har man skickat några papperslappar vidare till banken, med siffror på, och sedan är det väldigt små siffror som finns kvar. Så då blir det att ta fram plastkorten. Och då blir det nya räkningar med en massa siffror på som man skall betala nästa månad. Så du tror att jag har kontanter. Sedlar! Mynt! Jo småsedlar och lite skräp som inte är till mycket glädje. Och inte ens pengarna man får i slutet på månaden är en egna. Då skall banken ha betalt! Och gamla frun som har barnen! Och hyran blir bara högre och högre! Och man ligger sömnlös när ryktet går på jobbet att det skall skäras ner. Och du vill ha pengar! Vems pengar! Råna banken direkt, där finns pengar! Mina pengar! I alla fall var det mina för ett tag sedan.

Klubban var alldeles stilla. Han stirrade på mig.

– Du har pengar. Du har bankomatkort, hit med det!

– Kort? Inte ett rävöre på det. Den 22 i månaden? Du är fan i mej inte klok! Begriper du inget av det moderna samhället? Jag har en tjuga i fickan. Den kan du få. Ta den med glädje, den räcker inte till en öl på krogen ens. Inte till en sängplats på härbärge heller. Men du får den. Ta här! Tänk på mig när du fått ihop tillräckligt till dricka, skåla för oss stackars satar som inte ens vågar råna cheferna, inte vågar strunta i räkningarna, inte kan hoppas på höjd lön. Får man en slant över får det bli trisslott eller V75. Inte fan vinner man där heller. Varför tror du fyllan är större dagarna efter lön? Du kan tydligen supa månaden runt, tänk på oss som inte vågar för att inte skulderna skall bli större. Ta här!

Han stirrade på sedeln. Sänkte klubban, vände om utan ett ord och gick bort.

Jag stoppade ner tjugan, tog upp kreditkortet och gick runt hörnet till bankomaten. Nu var det bråttom. Det gällde att få ut pengarna innan offret hann spärra.

Kontanter är i alla fall det bästa.