När en sjuårig pojke i den engelska underklassen år 1873 bröt benet, så var det en nådegåva både för pojken och oss andra. Han tvingades nämligen att ligga gipsad i månader och det blev vändpunkt nummer ett i hans liv. Han upptäckte böckernas värld. Den lille pojken gjorde sedan en klassresa som slutade med ära och berömmelse i den engelska överklassen, men sitt förflutna glömda han inte och i hans omfattande författarskap förekom en rad romaner, som gjorde att han kallades en ny Dickens.Det handlar om socialreformatorn, historikern, vetenskapsmannen, science fictionförfattaren med mycket mera Herbert George Wells, mest känd som H. G. Wells (1866 – 1946). De böcker av H. G. Wells som vi alla i likhet med Rickard Berghorn har läst (eller åtminstone sett filmversioner av) är Tidsmaskinen och Världarnas krig, men han skrev en rad andra bästsäljare, som i dag inte är lika kända.

H. G. Wells läste både Jonathan Swifts och Daniel Defoes böcker men framför allt läste han Platons Staten och lärde sig där att regler och naturlagar kan tolkas på andra sätt än det gängse. Han lärde sig med andra ord att kritiskt granska saker och ting. Läsningen av Swift och Defoe lärde honom att använda sin fantasi.

Han lyckades trots sin mors motstånd att bryta sig ur den tillvaro som hans klasstillhörighet anvisade honom: Han studerade och blev ständigt bäst i klassen i alla ämnen, kemi, fysik, historia, geografi etc.

Han pläderade för kvinnans frigörelse, predikade fri kärlek, var gift två gånger, hade rader med älskarinnor, de flesta kändisar på sin tid. Hans idéer om mänskliga rättigheter påverkade FN-deklarationen. Han var vidare en hängiven darwinist.

Darwins Arternas uppkomst handlar som bekant om evolutionen fram till vår tid. Wells Tidsmaskinen handlar om evolutionen utdragen 30 miljoner år in i framtiden, då solen är en jättestor eldröd glob som täcker större delen av himlavalvet. De enda varelser som finns kvar på jorden är nån form av krabbliknade kräldjur.

Wells pendlade mellan utvecklingsoptimism och den utvecklingspessimism, som Tidsmaskinen skildrar. Han myntade ordet världsstat och menade att bara genom samarbete i ett Världens Förenta Stater har människan en möjlighet att överleva.

Amerikanerna anser att Edgar Allan Poe var den förste sf-författaren. Fransmännen hävdar att Jules Verne skapade science fiction. I England hävdar många att H. G. Wells i varje fall skapade modern sf. Mycket av det som senare blev stående motiv i sf fanns också hos honom. Utomjordingar, angrepp från rymden, tidsresor, osynlighet osv. Hade han inte brutit benet vid sju års ålder, så vete gudarna hur det hade gått. Nu gick det som det gick.