Fortsättningen på romanen Släktet heter Förgörelsen och recenserades i Dast av Åsa Pettersson (https://www.dast.nu/recension/forgorelsen).

Där beskrivs hur epidemin härjar vidare. Flygplan landar på Arlanda, Heathrow och Barcelona  Alla passagerare är döda, eller är de verkligen döda? New York är härjat av vampyrpandemin.  Jag håller med Åsa Pettersson att första delen ”säckade” en aning på slutet.  Desto gladare blir man att fortsättningen håller mycket hög klass.  Inga onödiga upprepningar, det är tuffare tempo och högteknologiska  gimmickar samt smittsamma vampyrer – underbara ingredienser som inte gör oss besvikna.

”Högteknologisk vampyrkrönika” säger San Francisco-tidningen  och jag instämmer helhjärtat – alla som jobbar med smittskydd och epidemiologi borde läsa boken eller låna scenarion för nästa krisövning.

Jag bläddrade igenom The Turnaround: How America’s Top Cop Reversed the Crime Epidemic (William Bratton, Peter Knobler) innan jag fick del två av ”Släktet” i min hand.  Det gav mig ett annorlunda perspektiv på Förgörelsen.  Åsa har nämnt ”politik” i sin recension, en vinkel som jag missade totalt i min panegyriska hyllning till volym ett.  Jag vill ta bollen som Åsa kastade och utveckla den vidare.

På sidan 67 i Bra Böckers utgåva finner vi ett intressant stycke som översättaren återgav så här: ”De fallna, de vanärade, de som saknade medborgerliga rättigheter.  Giuliani-erans ‘krossade ägg’”.  Det är en finurlig översättning av originaltexten som lyder så här:  ”The Mole people, denizens of the urban abyss, the fallen, the disgraced, the disenfranchised, the ‘broken windows’ of the Giualini era.” Säg det igen, det är ju så vackert: “denizens of the urban abyss” – (jag vill starta ett rap-band som heter Denizens). Nåväl, ska vi kolla på Wikipedia vad ”krossade ägg” eller  ”broken windows” är för något?

“The broken windows theory is a criminological theory of the normsetting and signaling effects of urban disorder and vandalism on additional crime and anti-social behavior. The theory states that monitoring and maintaining urban environments in a well-ordered condition may prevent further vandalism as well as an escalation into more serious crime.

The theory was introduced in a 1982 article by social scientists James Q. Wilson and George L. Kelling. Since then it has been subject to great debate both within the social sciences and in the public debate. The theory has been used as a motivation for several reforms in criminal policy.

The broken windows theory has received support from several empirical studies. At the same time it has also been the subject of a large body of criticism.”

Så här gick ”broken windows-experimenten” till i empiriska studier som nämns ovan: Forskare ställde en bil på en gata i NewYork (bad neighbourhood ). Bilen klarade sig utan några men i ett par dagar. Försök nummer två: man ställde dit en bil med en krossad framruta. Bilen blev plundrad på en dag.

Man kan ju undra hur evidensbaserat underlaget är.  Men det var forskning med stort F och den blev en start för nolltolerans mot dryckenskap på gatan (efter ett par öl hugger de varandra med kniv) och graffiti (inte konst men en maktsymbol). På sidan 94 står det ”De tänker inte på taggargrupper som etsar i skyltfönster och som för att bli uppmärksammade ibland klottrar på platser där det är riskabelt. Eller, oftare, klottrar för att markera ett gängterritorium, etablera sig och skrämmas”.

Klotter som revirmarkering och som hot förekommer i boken, där vampyrerna markerar sina revir med klotter och urin. De etsar hemliga meddelanden i klotter när de tar över New York, precis som i ”broken windows-forskningen” som sätter likhetstecken mellan klotter och kriminalitet.

Nu när vi har två romaner framför oss har vi underlag att analysera de goda och elaka hjältarna. Eller bör vi säga antihjältar med riskbeteende?

Antihjältar i boken:
Eph – alkoholiserad, frånskild smittskyddsläkare med nonkonformistisk attityd och sociala problem.
Gus –en mexikansk liten gangster?
Setrakian – en galen judisk pantsättare, f.d. professor i Sydeuropeisk folkvetenskap.
Token – hemlös.
Fet – bloggande råttjägare med ryska rötter.
Zak – tonåring med identitetsproblem och son till Eph.

Udda existenser som kämpar för mänsklighetens överlevnad. Bland medlöpare finns direktörer, magnater, polischefer med mera. Det finns många ”krossade fönster” i New York, men det är utsatta, marginaliserade och udda människor som kämpar mot vampyrsmittan. Jag kallar det för social satir, uppgörelsen med skenheliga amerikanska hjältar som William Bratton och Giuliani. Det finns lite av Bröderna Grimm (råtfångare) eller Bulgakov (Djävulen i Moskva) – det osar amoniak och saltpeter i berättelsen som spetsats med lite rovgirighet och blodtörst.

Smittans försvarare då:. Mästaren, Palmer (miljönär), Bolivar (rocksångare), GD för smittskyddsinstiutet, Kelly (Zacks mamma), poliser, klotterpolis, politiker.

En sak till ”I färg uppvisade Mästaren hela spektrumet från blodrött till fetgult, som en glänsande rödbeta med vaniljsås.”  Vi umgås med vampyrer på fritiden och jag kan försäkra er kära Dast-läsare att hudens färg är som en rödbeta med bearnäs och inte ”en rödbeta med custard” som författaren skriver på sid 111. Custard är en krämsås med många nyanser – som ofta förknippas med det kvinnliga könsorganet ”custard pie”.  Har aldrig sett någon vaniljsås i den pajen.

Jag är konfunderad över att boken har inte väckt större uppmärksamhet i Sverige. Vi som sörjer Michael Chrichtons tidig bortgång får nöja oss med Hogan och Torro. Då kan man inte vara lika petig som Åsa, jag säger ”denizens of the world förena er” i kampen mot Mästaren.

ANDRÉ LOUTCHKO