AV VOLTAIREDå han anlänt till sin stam började Sétoc genast att kräva en jude på femhundra uns guld som denna fått låna av honom i två vittnens närvaro. Men dessa två vittnen var döda. Då det nu inte gick att komma åt juden på laglig väg så lade han beslag på köpmannens pengar och tackade Gud som satt honom i stånd att bedra en arab. Sétoc anförtrodde sina bekymmer åt Zadig, som blivit hans rådgivare.

“På vilken plats”. frågade Zadig, “lånade ni de fem hundra unsen av denne trolöse!”

“På en bred sten”, svarade köpmannen, “i närheten av berget Horeb.”

“Hurdan är gäldenärens karaktär?” frågade Zadig.

“Det är en rackare”, svarade Sétoc.

“Jag menar om det är en livlig eller flegmatisk man, förslagen eller oförsiktig?”

“Han är av alla dåliga gäldenärer, den livligaste jag känner.”

“Gott”, sa Zadig, “tillåt mig att föra er talan inför domstol!”

Han stämde juden och sa följande till domaren:

“O, den rättfärdiga tronens huvudkudde! Jag kommer i min herres namn för att kräva denne man på fem hundra uns guld som han inte vill betala.”

“Har ni vittnen?” frågade domaren.

“Nej, de är döda, men stenen på vilken guldet räknades upp finns kvar. Och om ers höghet behagar befalla att stenen hämtas hit, så hoppas jag att den ska bära vittnesbörd. Vi stannar här, juden och jag. Jag ska skicka efter stenen på min herres, Sétocs, bekostnad.””Gärna det”, sa domaren. Och han övergick till att expediera andra affärer.

Vid slutet av rättegången sa domaren till Zadig:

“Nå, har stenen inte kommit ännu?” Juden svarade skrattande:

“Om ers höghet så väntar till i morgon så har stenen ändå inte anlänt hit. Den står mer än sex mil härifrån och det behövs femton män för att rubba den.”

“Se så där ja”, utbrast Zadig. “Jag sa ju att stenen skulle bära vittnesbörd. Eftersom denne man vet var stenen befinner sig erkänner han alltså att det var på den som guldet räknades upp.”

Juden tappade koncepterna och var snart tvingad att erkänna allt. Domaren befallde att han skulle bindas vid stenen och inte få mat eller dryck förrän han betalat tillbaka de fem hundra unsen, och dessa var snart betalade.

Slaven Zadig och stenen prisades vida i Arabien.