Simpla herrar och eländiga klåpare – Ordkriget om Dupin och Holmes

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-4, Artikel

I nummer 1, 1997 av Poe Studies Associations Newsletter tar Benjamin F Fisher, University of Mississippi, upp relationen mellan Arthur Conan Doyle och Edgar Allan Poe.

I A Study in Scarlet hänsyftar Holmes till Poes Dupin som en ”very inferior fellow” (stod på en mycket låg nivå) och till Gaboriaus Lecoq som ”a miserable bungler” (en eländig klåpare). Vad gäller Lecoq avstår jag från att kommentera detta. Holmes omdöme har senare vid många tillfallen använts som ett argument emot Dupin.

I Life den 5 december 1912, sid 320, riktar sig den populäre komikern Arthur Guiterman till Arthur Conan Doyle med ett långt ”letter” till A Conan Doyle, där han kritiserar Doyle för denna ”nedvärdering” av Holmes föregängare. Eftersom jag inte sett det publicerad i Sverige, återges detta ”letter” här (någon översättning vågar jag mig inte på):

To Sir Arthur Conan Doyle

Gentle Sir Conan, I’ll venture that few have been Half as prodigously lucky as you have been. Fortune, the flirt! has been wondrously kind to you. Ever beneficient, sweet and refined to you. Doomed to the practise of physic and surgery. Yet, growing weary of pills and physicianing, off to the Arctic you packed, expeditioning. Roving and dreaming, Ambition, that heady sin, Gave you a spirit too restless for medicine:

That, I presume, as romance is the quest of us, Made you an Author – the same as the rest of us. Ah, but the rest of us clamor distressfully, “How do you manage the game so successfully? Tell us, disclose to us how under Heaven you Squeeze from the inkpot so splendid a revenue!”

Then, when you’d published your volume that vindicates Englands South African raid (or the Syndicate’s), Pleading that Britain’s extreme bellicosity Wasn’t (as most of us think) an atrocity – Straight away they gave you a cross with a chain to it – (oh what an honor! I could not attain to it, not if I lived to the age of Methusalem!) – Made you a knight of St John of Jerusalem! Faith! as a teller of tales you’ve the trick with you:

Holmes is your hero of drama and serial: All of us know where you dug the material! Whence he was moulded – ‘tis almost a platitude; Yet your detective, in shameless in gratitude – Sherlock your sleuthhound with motives ulterior Sneers at Poes “Dupin” as “very inferior!” Labels Gaboriau’s clever “Lecoq,” indeed, Merely “a bungler,” a creature to mock, indeed!

This, when your plots and your methods in story owe More than a trifle to Poe and Gaboriau, Sets all the Muses of Helicon sorrowing. Borrow, Sir Knight, but in decent borrowing! Still let us own that your bent is a cheery one, Little you’ve written to bore or to weary one, Plenty that’s slovenly, nothing with harm in it, Give me detective with brains analytical Rather than weaklings with moral mephitical – Stories of battles and man’s intrepidity Rather than wails of neurotic morbidity!

Give me adventures and fierce dinotheriums Rather than Hewlett’s exstatic deliriums! Frankly, Sir Conan, some hours I’ve eased with you And, on the whole, I am pretty well pleased with you.

Guitermans ”Letter” publicerades också i London Opinion den 14 december 1912, med några smärre ändringar: ”More than a trifle” blev till ”Clcarly a trifle” och ”as most of us think” blev till ”as some of us think”.

Doyles svar kom i London Opinion den 28 december 1912:

”Round the Town”

Sure there are times when one cries with acidity, “Where are the limits of human stupidity?” Here is a critic who says a platitude, That I am guilty because “in ingratitude”, Sherlock, the sleuthhound, with motives ulterior, Sneers at Poe’s Dupin as very “inferior”. Have you not learned, my esteemed commentator, That the created is not the creator? As the creator I’ve praised to satiety Poe’s Monsieur Dupin, his skill and variety, And have admitted that in my detective work, I owe to my model a deal of selective work. But is it not on the verge of inanity

To put down to me my creation’s crude vanity? He, the created, the puppet of fiction, Would not brook rivals nor stand contradiction. He, the created, would scoff and would sneer, Where I, the creator, would bow and revere. So please grip this fact with your cerebral tentaclc. The doll and the maker are never identical.

Redan 1901 hade Franklin B Sanborn i en artikel, ”Books, Authors and Art,” i Springfield Republican (den 8 september) kritiserat Doyle för att han lät Holmes uttala sig om Dupin på det sätt han gör i A Study in Scarlet. Holmes kommentar om Dupin i kapitel 2 av A Study in Scarlet har fått stå modell för vad man trott vara även Doyles uppfattning om Dupin. Det är en missuppfattning som inte bara Guiterman led av, utan som man ofta får se uttryck för fortfarande. Den missuppfattningen kan möjligen vara försvarbar, om man tror att Doyle bara var utgivare av dr Watons anteckningar.

Faktum är i alla fall, att Doyle i många sammanhang, både skriftligt och muntligt, gett uttryck för detsamma som han säger i sitt svar i London Opinion, nämligen en hög uppskattning av Poes Dupin. Så här skriver han i boken Memories and Adventures (1924): ”… and Poe’s masterful detective, M Dupin, had from boyhood been one of my heroes.” Självklart har Doyle inspirerats av Dupin och tagit upp idéer från dupinhistorierna (och från Guldbaggen) som sedan kommit till god nytta i berättelserna om Holmes.

Jo, om Doyle nu bara var utgivare, så är det väl ganska klart att Holmes inte tyckte om att bli avslöjad – vem skulle tycka om en kommentar som: ”Du påminner mig om Dupin hos Edgar Allan Poe. Jag hade ingen aning om att sådana personer existerade i verkligheten.” – om man nu ansåg att det man själv åstadkom verkligen var så revolutionerande.

Även lord Peter Wimsey står på Dupins sida. I Oskuld och arsenik säger fröken Marriot: ”Jag går bara fram på den gamla Sherlock Holmeska basisen att när man har uteslutit det omöjliga, då måste det som är kvar, hur otroligt det än är, vara sant.” Wimsey svarar; ”Det där sade Dupin före Sherlock.” (Sid 113 i Bonniers utgåva från 1934.) Säkert har Wimsey Holmes utfall i A Study i minnet när han fäller sin kommentar.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22