Peter Ekström har skrivit en essä om deckarens, särskilt den amerikanska hårdkokta variantens, skildring av privatdeckarens kontor. Essän hittas här: https://www.kulturdelen.com/2011/08/14/i-privatdetektivens-kontor/

Han presenterar sig själv så här: Jag är född 1954 i Örebro och jag bor utanför Örebro sedan många år
tillbaka. Jag har arbetat som typograf, journalist och fri konstnär. Nu är jag sedan tio år rektor för Örebro Konstskola. Parallellt med det arbetar jag som bildkonstnär och frilansjournalist. Som ett av många projekt var jag med och startade webtidskriften www.kulturdelen.com för ungefär ett år
sedan. Ett annat projekt var för ungefär 15 år sedan då jag gjorde en stor dokumentär utställning om Maria Lang.

Jag har läst deckare (och sett film) sedan jag började kunna läsa. Mycket har passerat förbi utan att lämna så många spår men en del har satt sig kvar. Jag har många gånger föredragit den hårdkokta grenen av deckarna och slagits av de klicheer som utvecklats där. Jag har undersökt detta i min
konst och jag har ibland skrivit lite om det. Det relativt ouppmärksammade kontoret tyckte jag var spännande eftersom det är sig så likt från författare till författare, det har underliggande funktioner och betydelser och jag tyckte att det kunde vara värt en anspråkslös studie.

Rex Stouts Nero Wolfe tycker jag representerar en särskild typ av exotiska karaktärer. Han tillhör inte mina favoriter även om han och hans märkliga gelikar kan vara nog så god underhållning. Jag tycker inte att realism alltid är det viktigaste, men de orientaliska dolkarna, okända gifterna och kinesiska mystikerna kan vara lite påfrestande i alltför stor dos. Ett intressant drag hos Wolfe är att han liknar de bovar som många av de “fattiga deckarna”. Man har ju stött på en del miljardärer i rullstolar i växthus…

Det finns säkert de som plöjt igenom mer hårdkokta deckare än vad jag har. Definitivt finns det andra som har större expertkunnande. Men visst har jag läst mycket. Nyare svenska deckare roar mig inte särskilt. Då klämmer jag hellre en bunt Manhattan. Fast hur många jag har läst, det vet jag inte.