Av ELISABETH TEGELBERG

Populärlitteraturen har kommit att spela en allt större och viktigare roll under de senaste decennierna. Detta visar sig inte minst i den invasion av populärlitteratur som man idag kan konstatera i de traditionella boklådorna och i den massiva pocketutgivningen av verk med denna inriktning. Den nordiska ”deckarvågen” är en talande illustration i sammanhanget och även det faktum att nya genrer har tagit plats på det populärlitterära fältet talar sitt tydliga språk.

Det är svårt att bortse från det förhållandet att populärlitteraturen har vidgat sina ramar, kommit att ta allt större plats och kontinuerligt når nya läsargrupper. De litterära yttringar som här är aktuella bör således tas på allvar och studeras ur olika synvinklar, även i de tidigare slutna, ”finkulturella” rum som universitetsinstitutioner, kulturtidskrifter och tidningarnas kultursidor har utgjort. Den tid då populärlitteratur ansågs vara ”kiosklitteratur” – det var ju också i kiosker den då salufördes – är numera ett passerat stadium och det kan väl idag snarast sägas höra till allmänbildningen att känna till referenspunkter som Wallander och Salander. Som ett exempel kan här nämnas att den senare förekommer som en sådan i Horace Engdahls senaste bok Den sista grisen (2016), där han i ett stycke som handlar om kränkningar och hämndbegär skriver: ”När någon i vår tid når upp till det gamla märket och mitt i sin triumf erbjuder försoning, som Nelson Mandela, häpnar människor och tycker sig nästan stå inför ett högre väsen. Men deras verkliga sinnelag visar sig i deras förtjusning för Lisbeth Salander.”

Behovet av ett svenskt läromedel när det gäller populärlitteratur har Dag Hedman, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, och Jerry Määttä, filosofie doktor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, tagit fasta på i den nyutkomna antologin Brott, kärlek, främmande världar. Texter om populärlitteratur (Studentlitteratur 2015), för vilken de är redaktörer. Antologin (509 s.) består av 26 artiklar med varierande innehåll, alla med inriktning på populärlitteratur, såväl svensk som internationell, och erbjuder läsaren en bred palett av infallsvinklar och perspektiv. Artiklarna är tematiskt sammansatta och är inordnade i åtta övergripande avdelningar: ”Om populärlitteraturen, dess genrer och läsare”, ”Bästsäljare”, ”Historiska texter”, ”Deckare”, ”Romantik och chick lit”, ”Fantasy”, ”Skräck” och ”Science fiction”, som var och en innehåller mer specifika kapitel i form av artiklar. De flesta av dessa är författade av forskare med olika specialiteter inom det populärlitterära fältet och bidrar gemensamt till att ge en bakgrund till och en överblick över detta dynamiska område. De flesta bidragen har tidigare publicerats i andra sammanhang och vissa av dem är översatta till svenska. Texterna har noter som inte finns i de ursprungliga versionerna, detta för att underlätta läsningen och ge läsaren användbar feedback.

Läromedel
Antologin är i första hand avsedd som ett läromedel för universitetsbruk och texterna kan – men behöver inte – läsas i ordningsföljd. Men boken är tvivelsutan också av stort värde för andra läsare med intresse för populärlitteratur och går utmärkt att tillgodogöra sig utan föregående teoretiska kunskaper. Brott, kärlek, främmande världar är ett mycket välkommet läromedel och har alla förutsättningar att bli en ”bestseller” på de institutioner där man har fiktionslitteratur på programmet. Förhoppningsvis kommer den även att bli läst och uppskattad efter förtjänst av den populärlitterärt engagerade allmänheten, liksom av dem som är intresserade av litteraturens olika former och utvecklingslinjer genom tiderna.

Dag Hedman gav redan 1995 ut en annan antologi med texter om populärlitteratur (Brott, kärlek, äventyr. Texter om populärlitteratur), men den nya antologin är betydligt mer omfattande, har ett bredare anslag och inkluderar nya genrer som etablerat sig inom området under de senaste decennierna såsom chick lit, fantasy och skräck. Den äldre antologin är mer historiskt inriktad under det att den nya är mer inriktad på genrer och har en tydligare förankring i det samtida populärlitterära landskapet (även om den också ger värdefulla historiska tillbakablickar). Merparten av materialet i den föreliggande antologin är nyskrivet i förhållande till föregångaren. Vid en jämförelse framgår det också att det nordiska materialet överväger i den förra medan det är det anglosaxiska som intar tätplatsen i den senare. Detta speglar naturligtvis verkligheten i så måtto att den anglosaxiska populärlitteraturen idag är den mest produktiva och den mest lästa: England och USA dominerar marknaden och de två olika volymerna reflekterar alltså tiden för deras tillkomst.

Forskning behövs
I ett längre förord diskuterar redaktörerna populärlitteraturens förutsättningar och situation ur olika synvinklar. De framhåller bland annat att den trots sin dominerande ställning på marknaden inte har uppmärksammats i någon högre grad inom akademin och att det föreligger ett stort behov av forskning inom området. Forskarnas bristande intresse sägs delvis bero på populärlitteraturens avsaknad av symbolisk status, men också på att de traditionella litteraturvetenskapliga metoderna inte alltid lämpat sig för analys av detta slags litteratur. Det har, skriver Hedman och Määttä, i första hand varit litteratursociologin som tagit sig an populärlitteraturen, vilket inte är förvånande då det är den litteratur som är mest betydelsefull i samhället och som utövar ett starkt inflytande på många människor.

Redaktörerna påpekar att populärlitteraturen successivt kommit att ta plats i skolundervisningen, inte sällan med förhoppningen att den skall tjäna som inkörsport till annan, mer ”kvalitativ” lektyr. Men de understryker här att populärlitteraturen bör betraktas i sin egen rätt då det rör sig om böcker av högst varierande karaktär och estetiskt värde – många har dock, menar de, förutfattade meningar om denna litteraturs homogenitet. Populärlitteraturen förknippas generellt med kommersiella intressen, vilket tycks ha till följd att den per automatik anses sakna estetiska kvaliteter. Ovedersägligen är inte populärlitteraturen i besittning av samma ”kulturella kapital” som den mer prestigefyllda litteraturen och har av tradition fått nöja sig med sitt ”ekonomiska kapital”. Uppmärksammas bör dock, skriver redaktörerna, att gränserna mellan olika slags litteraturer i betydande omfattning utraderats, vilket ändrar förutsättningarna.

Litteratur med stort L och litet
I antologins första del diskuteras bland annat frågan om populärlitteraturens existens, dess motsatsförhållande till Litteratur (med stort ”L”), genrebeteckningarnas problematik och populärlitteraturens läsare. Denna del i antologin ger en utmärkt bakgrund och erbjuder läsaren möjlighet att sätta in populärlitteraturen i ett vidare perspektiv. Man skulle kunna säga, hävdas det här, att skillnaden mellan ”finlitteratur” och populärlitteratur inte är en artskillnad utan snarare än gradskillnad. Överhuvudtaget bör man vara försiktig med definitioner när det gäller genrer.

Akademin är av tradition (över)förtjust i att skapa genregränser – marknaden har dock ofta avvikande definitioner, skriver en av författarna – men det är ovedersägligt att genrerna överlappar varandra (även om varje genre kan sägas ha en hård kärna) och det är omöjligt att etablera några skarpa, okontroversiella gränser. (Här skulle man kunna tillägga att andra konstnärliga yttringar, till exempel film och konst, förefaller vara mer gränsöverskridande och mer öppna för genreblandningar utan att någon reagerar nämnvärt.)

Dag Hedman uttalar sig i frågan i en intervju där han tar avstånd från uppdelningen mellan god litteratur och dålig litteratur: ”Det man inte tittar på är om den här enskilda texten är dålig eller inte. Man har från början definierat vissa genrer och vissa typer av litteratur som dåliga respektive bra, sedan är det färdigt. Det finns inget däremellan. Det försöker vi luckra upp med vår antologi.” Han framhåller i samma intervju att han tycker att det är viktigt att visa studenterna, som ju ofta är intresserade av populärlitteratur, att man inom den högre utbildningen ”accepterar och bejakar all litteratur”.

Bästsäljare
I en annan del behandlas ”bästsäljare” ur olika synvinklar, vilket är påkallat med tanke på att det har funnits – och finns – ett stort antal kioskvältare inom populärlitteraturen, inte minst de senaste decenniernas kriminalboom har ju inneburit osannolika försäljningsframgångar, både i Sverige och utomlands. Deckarna får av naturliga skäl en egen del i antologin, där man bland annat får ta del av kriminalromanens typologi och där en av författarna diskuterar kriminalromanen ur genus- och klassperspektiv, ”En opassande genre för en feminist?”. Läsaraspekten finns också representerad i delen om de historiska texterna i kapitlen ”Bokhandelns massläsning” och ”Kiosksensationer” och Dag Hedman bidrar själv här med en artikel om den svenska kolportageromanen. Det är givetvis ofrånkomligt att i en antologi som denna ta upp försäljningsaspekten eftersom det faktum att populärlitteraturen drar till sig så stora, och numera breda, läsarskaror är en starkt bidragande orsak till att denna litteratur måste tas på allvar och göras till föremål för forskning.

Till populärlitteraturen räknas förvisso också kärleksromaner av så kallat enklare slag, bland vilka böckerna i Harlequinserien med sina smäktande omslag utmärker sig, och det är helt följdriktigt att denna genre ägnas en egen del i antologin, ”Romantik och chick lit”.  Chick lit är ju för övrigt en ny genre som tillkommit på senare tid och som har blivit omåttligt populär bland läsarna (eller kanske snarast bland läsarinnorna).

I artikeln ”Den steniga vägen till (o)lyckan – om kärlekens villkor i populärlitteraturen” ges en bakgrund till denna genre och chick lit analyseras specifikt i artikeln ”Vem är det som skrattar nu? En kort historik över chick lit och perverteringen av en genre”. Även översättningsproblematiken finns representerad i denna del, nämligen i artikeln ”På jakt efter den globala boken – att översätta Harlequin till svenska”, där författaren diskuterar gällande praktiker och de innehållsmässiga ändringar man vidtar för att anpassa det ”globala” till det ”lokala”. Översättningsaspekten har enligt mitt förmenade sitt givna intresse även inom populärlitteraturen då en mycket stor del av denna utgörs av översättningar och då det finns ett antal frågor relaterade till översättning som bör belysas, bland annat interferensproblematiken när det gäller översättningar från engelska.

Fantasy
En annan nytillkommen, likaledes populär, genre är fantasy och vi får i en av antologins delar ta del av dess förutsättningar och inriktning i två artiklar, ”Fantasy som modus, genre och formel” och ”Mot en taxonomi över fantasy”. Den inte mindre populära skräckgenren, som upplevt en renässans, skulle man väl kunna säga, har också fått en egen del där man kan läsa om såväl ”Vampyrbiten” som om dödsskräckens mästare Stephen King och om åskådarens och medspelarens roller i vår tids skräckfiktion. I ytterligare en del får läsaren lära sig läsa science fiction och ta del av svårigheterna som det innebär att definiera denna genre. Det är förstås dessa tre genrer som uttrycket ”främmande världar” i antologins titel syftar på. Här kan också nämnas att det enligt Dag Hedman är mycket vanligt att framgångsrika verk genererar följdtexter, vilket man finner många exempel på inom populärlitteraturen. Men, säger han, det är ”omöjligt att sia om vad som blir nästa trend”.

En annan aspekt värd att beakta i fråga om populärlitteratur är förlagens roll. När det gäller de traditionella, seriösa förlagens roll vid publicering av populärlitteratur, är det allmänt känt att utgivning av populärlitteratur bidrar till att finansiera deras utgivning av smal så kallad kvalitetslitteratur som inte bär sig ekonomiskt men som anses vara angelägen att ge ut av kvalitetsskäl (ett slående exempel på populärlitteraturens roll som ”hjälpgumma” är väl för övrigt Norstedts utgivning av fjärde delen av ”Millennium” med David Lagercrantz som stand-in för den ursprunglige författaren Stieg Larsson). Som ovan nämnts, har också populärlitteraturen blivit mer ”rumsren” vad gäller försäljningsställen och är inte längre hänvisad till enbart kiosker utan saluförs i alla typer av boklådor och upptar en ansenlig plats i de numera så vanligt förekommande pocketbokhandlarna (pocket shops).

Genreblandningen såväl i bokbranschen som på marknaden är alltså idag utan tvekan mer påtaglig än tidigare och även inom specifika verk förefaller genreblandning bli allt vanligare. Kanske har detta att göra med att olika former av gränsöverskridande för närvarande står högt på den kulturella agendan och att det nästan har blivit obligatoriskt i många sammanhang att ge uttryck för normkritik av olika slag. Det kan alltså vara läge att göra avkall på sina eventuella krav på ordning och reda i den litterära genredjungeln om man vill vara i samklang med sin tid!

Dagens situation
Som framgått, läggs i Brott, kärlek, främmande världar. Texter om populärlitteratur stark tonvikt på beskrivning och analys av olika fenomen inom populärlitteraturen. Den aktualiserar dagens populärlitterära situation på ett mycket förtjänstfullt sätt och ger en överblick över olika genrer inom fältet, gamla som nya. Texterna bidrar också till att öka läsarens kunskaper om och förståelse för de mekanismer som styr populärlitteraturens förutsättningar och framgångar. Antologin har en uttalad förankring i samtida populärlitterära uttryck och tendenser, vilket ökar dess aktualitet och angelägenhet för en större läsekrets. Boken avslutas med en värdefull bibliografi över nyare forskning om svensk populärlitteratur –  en utmärkt guide för den som vill fördjupa sig ytterligare inom detta område –  och förser även läsaren med författarpresentationer och personregister. Sammanfattningsvis är Brott, kärlek, främmande världar en väldokumenterad, informativ och högst läsvärd bok som ger ett välkommet tillfälle till fördjupning och reflektion i fråga om populärlitteraturens villkor, utveckling och aktuella strömningar.

Avslutningsvis vill man gärna uttrycka den fromma förhoppningen att det i framtiden kommer att bedrivas betydligt mer forskning inom det populärlitterära fältet än vad som idag är fallet.
——————————–
Elisabeth Tegelberg är f.d. lektor i franska vid Institutionen för språk och litteraturer, Göteborgs universitet.
elisabeth.tegelberg@sprak.gu.se