AV GÖSTA GILLBERGDet är nu några år sedan han första gången dök upp i svensk TV. Jag tyckte det var en ganska virrig deckarhistoria. Huvudpersonen var en Inspector Jack Frost som spelades av David Jason. Denne hade visat sig i svensk TV några år tidigare i en serie baserad på H E Bates’ The Darling Buds of May, vad den nu hette på svenska. Var det Majs ljuva knoppar?) Som Frost gick Jason omkring i en sliten överrock i stil med Columbo och muttrade dåliga vitsar och hade besvär med statistik, mat och sin chef.

Jag köpte en bok om honom för att läsa på en hemresa. Jag minns inte vad den hette. Kanske var det den andra boken om Jack Frost, den vars förstaupplaga för inte så längesen såldes antikvariskt för 1200 pund Jag tyckte inte om den heller. Den stackars sletne (som det heter på götebosska) Frost får flera gåtor att lösa på en gång. Han klarar inte av att lämna in brottstatistik och övertidsuppgifter i tid och hela tiden har han sin chef jagande honom. Och han för ett språk som inte är av denna världen. Och så många “fula” ord, usch! Inte för att orden som sådana var sa farliga, men de passade inte in. Ja, så tyckte jag då.

Fick ny chans

David Jason som Frost kom tillbaka i svensk TV. På något sätt var historierna lättare att följa och språket var bättre. Följaktligen beslöt jag att ge Frost a second chance och köpte en ny bok i stället för den som hamnat någonstans, jag vet inte var. Och den blev mig ett nöje och följdes av fler.

Visst får Frost kämpa hårt i den stora staden Dentons skamfilade kvarter bland horor, knarkare och uteliggare. Han får flera samtidiga fall att arbeta med och han gör många misstag men till slut är allt utrett trots motståndet från hans chef, som verkar vara mer intresserad pappersarbete och ett gott förhållande till sina överordnade.

Men så är det ju i många brittiska polisserier för att få en viss konfliktatmosfär.

Och upphovsmannen? Han bor på Honey Pot Lane i Basildon och är förmodligen granne med Nalle Puh. Det finns en pub där som naturligtvis heter The Honey Pot – enligt en mig närstående person en trist pub frekventerad av Fordanställda som inte har tid (eller råd?) att åka in till London. Det är inte så långt dit.

Han heter Rodney David Wingfield men som så många andra uppträder han bara med förnamnsinitialerna. Detta lär i Wingrields fall bero på att BBC bara använde initialerna till hans första radiopjäs och så fick det bli även i fortsättningen.

Denton är inte London

Födelseorten var London som inte står som modell till Denton, som är en helt fiktiv stad vilket ger författaren tillfällen att hitta på vad som helst om den. Födelsedatum minnes förf. inte men han påstår att han var själv närvarande vid tillfället. Han menar att han inte fått någon så kallad finare utbildning utan började arbeta tidigt. Innan han blev författare på heltid var han försäljare på ett oljebolag. Han har dock ingen personlig erfarenhet av polisarbete.

Han påstår sig arbeta spasmodiskt dagligen mellan halv nio och fem om han inte på något vis kan undvika det. Han gillar inte att skriva böcker utan föredrar radioarbete. Romanerna om Frost är det enda han har gett ut i bokform och de som hittills publicerats lär bli de enda. Han har skrivit mer än två tjog radiopjäser och komediserier för BBC och utländska stationer.

Frost förekom faktiskt i radio innan han kom i bokform. På 80-talet var det någon på ett förlag som hörde en av radiopjäserna och erbjöd R.D. Wingfield femti pund för första tjing på den första romanen. Frost At Christmas blev skriven och sedan refuserad av förlaget. Romanen erbjöds andra förlag men alla tackade nej. R.D. Wingfields agent gav erbjudandet till ett kanadensiskt förlag som omedelbart köpte romanen. Strax innan boken skulle ges ut meddelade förlaget att man i fortsättningen skulle sluta publicera kriminalromaner.

Man betalade fullt arvode och återlämnade publiceringsrätten.

Frost kom hem till England

Ett annat kanadensiskt förlag köpte boken och beställde ännu en. Förlaget sålde sedan rätten till ett brittiskt förlag och Frost hade kommit hem igen. Så kom TV-serien och när paperbackrätten auktionerades ut hoppade förlaget som erbjudit de 50 punden av när budet nått 30.000 pund.

Frost är delvis baserad på en försäljare R.D. Wingfield träffade på oljebolaget. Detta hade strikta regler om hur arbetet skulle utföras, men denne försäljare hade sina egna metoder och sålde mer än de övriga försäljarna.

TV:s Jack Frost i David Jasons gestalt är inte R.D. Wingfields Jack Frost. Han är litet för “rentvättad” och “rar” men tittarna uppskattar honom. David Jason har aldrig träffat R.D. Wingfield som beundrar honom som komediskådespelare.

R.D. Wingfield har inget inflytande på TV-serien. Tidigt i början lyckades han dock hindra BBC från att på ett eller annat sätt “döda” Frosts chef, superintendent Mullett, då TV-författaren ville ha en annan skådespelare.

Det har inte gått att få fram ett foto av R.D. Wingfield. Han påstår att han inte fastnar på filmen och ej heller har någon spegelbild. Någon vampyr är han emellertid inte.

Bibana: H.E. Bates (återigen en sådan där gosse med bara initialer, men låt gå, de står för Herbert Ernest) började skriva redan vid 17 års ålder, mest journalistik men så blev det noveller och romaner. Under Andra världskriget tjänstgjorde han i RAF vilket avspeglar sig bl a i romanen Fair Stood the Wind For France, på svenska Vinden bär mot Frankrike. Han avled 1974.

Om någon som eventuellt har orkat hit undrar vart Kung Bore tog vägen så är denne med från början. Kung Bore heter Jack Frost på engelska.