MARGARET YORKE: “SÅ FÖDDES MIN KÄRLEK TILL ORD”
Jan 11th, 2008 | By ansvarig | Category: 2000-2, ArtikelMargaret Yorke har många läsare i Sverige. Hon har besökt vårt land många gånger sedan 1981. Emellertid var det nio år sedan hon sist var här när hon i höstas dök upp på bokmässan i Göteborg. Men hon reparerade raskt den skadan genom att bara någon månad senare dyka ned i det lärdomscentrum som vi kallar Lund. DAST mötte henne där.
AV BERTIL FALK
“Jag var fem är och satt med en bok om älvor i handen. Boken var vackert illustrerad med bilder av vingförsedda älvor. Plötsligt kom orden upp ur boken till mig. För första gången kunde jag läsa utan att behöva stava mig fram. Det var ett magiskt ögonblick för mig. Den dagen föddes min kärlek till orden.”Fyra år senare hade denna kärlek till ord vuxit till en visshet om att hon skulle bli författare. Men det skulle dröja cirka tjugo år innan hon verkligen började skriva.
Emellan kom ett krig, ett äktenskap, en skilsmässa och så barnen. Men när barnen blev lite större och började i skolan, så började Margaret Yorke vid 26 års ålder att skriva.
Richmal Crompton
Den första romanen har aldrig publicerats. Manuset finns men Margaret Yorke tänker inte publicera det. Jag är inte helt säker, men undslipper henne inte ordet “dreadful” i en plötslig recension av hennes litterära jungfruverk? Men den andra boken blev publicerad.
Hon säger att hon växte upp som en “tomboy” – ett ord som väl närmast kans översättas med “pojkflicka” – det vill säga hon gillade att vara äventyrlig, simmade gärna och gjorde samma saker som pojkarna gjorde. En av hennes stora favoriter när hon var 8 – 9 år var Richmal Cromptons Bill-böcker, som ju hos oss i Sverige inspirerat så pass skilda människor som författarna Jean Bolinder och Pär Wästberg och Kvällspostens kulturredaktör Stephan Linnér.
Agatha Christie
Vid 12 års ålder befann sig Margaret Yorke på internatskola och skrev då ett brev som fortfarande finns bevarat – hem till sin pappa. Där konstaterade hon att hon läste mycket och att det hon gillade bäst var detektivböckerna, vilket då främst innebar Agatha Christie.
I dag är Margaret Yorke 75 år ung, vital och verbal. Hon utstrålar värme. Hon är utåtriktad och har åsikter om det mesta.
Hon är en trofast monarkist och gillar inte det sätt Storbritanniens tabloider behandlar kungahuset Windsor.
“Jag har inte haft så stora inkomster som jag haft efter fyllda 60”, säger hon. “Men dessförinnan var det hårt arbete. Det tog lång tid innan jag slog igenom som författare. De svenska och amerikanska marknaderna är mina viktigaste utanför Storbritannien.”
Patrick Grant
Hennes böcker finns nu översatta till 15 språk. Till i dag har hon skrivit 41 romaner. De första elva var familjeskrönor (domestic) men därefter skrev hon fem berättelser med privatdetektiven Patrick Grant.
“Jag valde en privatdetektiv därför att jag inte vet hur polisen arbetar”, berättar hon.
Romanerna om Patrick Grant har inte blivit översatta till svenska. Och efter ett tag så fann Margaret Yorke att hon inte var alltför intresserad av att skriva om detektering och puzzel.
Därför började hon i stället att skriva det som hon kallar “psychological suspense” (psykologiska spänningsromaner), som på sätt och vis innebar en återgång till familjeberättelserna, låt vara med en helt ny infallsvinkel.
Och med denna andra metamorfos inträdde hon i sin tredje fas som författare och även om hon inte direkt vann en jack pot, så kammade hon hem en bra vinst
“En av anledningarna till att jag gick över till psykologiska spänningsromaner var att det verkade vara en mer lukrativ marknad”, säger hon.
Patricia Highsmith
Men vem påverkade henne att skriva psykologisk spänning?
“Det var Patricia Highsmith och Simenon.”
Men Margaret Yorke har inte tagit död på sin privatdeckare Patrick Grant. Han dyker fortfarande upp i en del av hennes noveller, särskilt i Amerika där hans äventyr finns utgivna i paperback. En högst läsvärd Patrick Grant berättelse – Rum Business – publicerades så pass nyligen som i Ellery Queen‘s Mystery Magazine, julinumret 1997.
I en novell skickade Margaret Yorke honom till Grekland och till Skottland i en annan novell. Han detekterar i två andra korta noveller, som hon håller på att skriva, den ena utspelar sig i Frankrike och den andra i Skottland. Och vad mer är…
En nåd att stilla bedja om
“Om jag får tid ska jag gå omkring här i Lund och kanske skriva en Patrick Grant novell som utspelar sig i Lund.” Det vore väl en nåd att stilla bedja om för oss svenskar, eller hur’? Hon skriver dagbok, men det tycks vara en mycket privat sak, för hon använder den inte till sina böcker. Nuförtiden har Margaret Yorke problem att komma på historier till sina berättelser.
Hur så?
“Nåväl, jag vill inte skriva samma berättelse om och om igen. Jag läser inte mina historier sedan jag har skrivit dem. Tills för ett tag sedan, då jag läste om två av mina gamla och insåg att samma saker har en tendens att dyka upp om och om igen, till exempel olyckliga äktenskap och adoptivbarn. Det gör det nu svårare för mig, eftersom jag måste försöka undvika olyckliga äktenskap och adoptivbarn. Men det är lättare att skriva om olyckliga äktenskap än om lyckliga ena, eller hur?”
Sjövall-Wahlöö
Jag har berättat för Margareta Yorke att jag bara hur läst en av hennes böcker.
“Den bok ni har läst, A Question of Belief, är baserad på en verklig händelse”, berättar hon för mig. “En man anklagades falskeligen för sextrakasserier. Den som anklagade honom var en kvinna som han avvisat. Hans manliga kollegor försvarade honom inte. Hon hade försökt med dem också och de hade inte avvisat henne. Mannen avskedades. Kvinnan lyckades förstöra honom helt. Nu har han börjat på nytt i ett annat land. Men i min bok blev anklagelsen våldtäkt. Sextrakasserier var inte tillräckligt starkt.”
I maj 1999 tilldelades Margaret Yorke the Cartier Diamond Dagger Award i det brittiska överhuset, the House of Lords. Två svenska beundrare har blivit hennes brevvänner. Hon har läst Sjövall-Wahlöö och har många vänner bland svenska författare. Hon har nästan ångrat att hon valde sin mormors efternamn Yorke som sitt författarnamn. Anledning?
Hennes läsare, du och jag, måste krypa utmed golvet för att hitta henne i bokhandlarnas hyllor. Men jag gissar att hennes många fans runt omkring i världen gärna faller på knä för hennes böcker.
Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22