Nyligen dömdes i Helsingfors två rysktalande estländare för att ha länsat mer än 60 bankkonton i Finland. De fick flera års fängelse. De två greps sedan tullen i Stockholm hittat en falsk bankomatfront och en magnetkortsläsare i deras bil.

1982 kom pseudonymen Jan-Jöran Stenhagen med deckaren Datadyrkarna på Wahlström & Widstrands förlag.

Den boken handlar om hur kumpanerna Askenson och Kronvogel installerar en bankomatkopia – helt lik andra bankomater utanpå – i närheten av Sergels Torg i Stockholm.

Inuti finns emellertid en magnetkortsläsare och apparatur som noterar kundernas fyrsiffriga koder.

Kunder som använde automaten fick inte ut sina pengar.

I stället kom ett meddelande om driftsstörning.

Men då hade apparaturen redan lagrat koder och andra väsentliga uppgifter i minnet.

I boken får några hundra bankomatkortsinnehavare använda manicken innan bovarna monterar ner den och börjar tillverka egna bankomatkort. Med dessa kan de tömma kontona.

Läsaren får veta exakt hur bedrägerierna går till – hur skurkarna med en bärbar apparat raderar gamla magnetuppgifter från bankkorten och lägger dit nya fungerande PIN-koder.

Det var nästan exakt så här det gick till när esterna gjorde sina kupper 17 år senare.

Polisen fattade ingenting, inte heller bankernas säkerhetsanställda. Tydligen hade ingen läst Datadyrkarna av Stenhagen.

Men det verkar bovarna ha gjort.

Fast hos Helsingforspolisen tror man att de dömda esterna lärt tekniken hos nu avsomnade KGB, som lär ha haft ett system för att hitta bankuppgifter i västvärlden.

Enligt uppgift lär metoden nu vara ganska vanlig i kriminella kretsar. Man har hittat likadana bankomatkopior med tillhörande avläsningsutrustning i Paris, Barcelona, Köln och München. Västerlänningar i Moskva har fått konton länsade så sent som i somras.

Efter Datadyrkarna kom Stenhagen med boken År -00 1996.

Det har spekulerats om att Stenhagen i själva verket är Jan Freese, tidigare boss för Datainspektionen.