Av BERTIL FALK

Novellen – och då framför allt detektivnovellen – uppmärksammas alltmer åtminstone bland de närmast sörjande bland producenter och konsumenter. Det tycks ligga i tiden. På samma sätt som intresset riktas mot deckarnovellen i Sverige, på samma sätt har deckarnovellens vänner börjat ta krafttag i USA. Bertil Falk träffade Douglas D. Greene på Bouchercon och intervjuade honom. Greene har tillsammans med hustrun Sandra startat ett förlag med det bloddrypande namnet Crippen & Landru. Förlaget satsar på att ge ut deckarnoveller i bokform.

Mannen som sitter framför mig i den väldiga vestibulen på Wyndham Plaza i Philadelphia är en av dessa deckarentusiaster, som inte bara läser deckare utan också gör något för att sprida svåråtkomliga noveller till alla de som en gång i tiden missade gamla nummer av The Saint Magazine, Ellery Queens Mystery Magazine eller andra mer eller mindre svåråtkomliga skrifter där utomordentliga deckarnoveller ligger begravda sedan åratal tillbaka. DASTs första fråga till Doug Greene blir: varför startade du bokutgivning av novellsamlingar?

Svaret kommer lugnt och väl artikulerat. Och det är kanske inte så konstigt att Doug Greene är väldigt verbal. Han talar om något som ligger honom varmt om hjärtat.

“Jag har alltid ansett att novellen är detektivberättelsens renaste form, där puzzlet är tydligt och där problemet är tydligt. Den ursprungliga detektivberättelsen hos Edgar Allan Poe och Conan Doyle är huvudsakligen i den korta utformningen. Jag och min fru upptäckte att ett stort antal noveller av några av de bästa deckarförfattarna inte finns utgivna i bokform. Däribland Ed Hoch, men också författare som Marcia Muller, Peter Lovesey, Michael Gilbert, Bill Pronzini, Margaret Maron och så vidare. Vi ville bevara dessa berättelser i attraktiva, permanenta utgåvor. ”

Deckarläsarna uppskattande

DAST: Hur har mottagandet varit?

“Vi har överraskats av mottagandet bland deckarläsarna som tydligen uppskattar att det nu finns ett förlag som satsar på deckarnoveller. Vi har också överraskats av mottagandet bland fansen. Alla våra utgåvor har gått ihop. Vi har inte förlorat pengar på en enda bok som vi gett ut. Flera av dem har fått tryckas om både en och två gånger och de begränsade upplagorna – signerade och numrerade av författarna – har i de flesta fall sålts slut mycket snabbt. Vi har bara två eller tre av dem kvar i lager. De flesta är utsålda.”

DAST: Kan ni försörja er på det här?

“Jag tror att det är mycket svårt att som en liten förläggare leva på att ge ut böcker. Crippen & Landru drivs helt av min fru och av mig. Marginalen – skillnaden mellan kostnader och försäljning – är ganska så smal. Det gäller inte bara novellsamlingar utan så gott som alla former av deckare. Man måste göra det som Otto Penzler gjorde med Mysterious Press – som var ett litet förlag som han ägde ensam. Han fann till sist ett större förlag som hjälpte honom att betala löner och produktion. Då kan man naturligtvis ganska lätt försörja sig. Det är mycket få människor som försörjer sig på att vara självständiga förläggare.”

Små upplagor

DAST: Hur stora är upplagorna?

“Normalt 1200 till 1500 exemplar i paperback. De inbundna 175 till 300 ex. Det första trycket är vanligtvis mellan 1500 och 1700 ex totalt. Och som sagt, för det mesta säljer vi ut dem. Och då måste vi komma med nytryck.”

DAST: USA har en stor befolkning. 270 miljoner invånare. 1500 ex. anses mycket bra i länder som Danmark och Sverige med betydligt mindre befolkning.

“Om man ser på den så kallade “midlist” för amerikanska deckarförfattare – om man alltså inte heter Stephen King eller John Grisham utan är en “midlist”-författare hos en stor förläggare – så är 10.000 ex ett bra resultat. Och jag talar alltså om en stor förläggare med god distribution. Vårt är ett litet förlag utan möjlighet att använda en distributör. Vi har inte en PR-avdelning och allt annat, så vi är ganska nöjda med resultatet. Vi vill naturligtvis sälja mer och jag hoppas att så kommer att ske. Skillnaden mellan USA och Skandinavien är inte bra, vilket inte heller skillnaden mellan USA och Japan är. Japanen anses köpa fler böcker per capita än man gör på någon annan plats i världen. Det måste hänga samman med en hel massa kulturella ting. Amerikanen läser inte lika mycket som japaner och skandinaver. De läser troligen lika mycket som britterna. Det är helt enkelt ett mönster. Men jag vill inte påstå att vi är en illitterat nation, som inte läser.”

Läsning var underhållningen

DAST: Under pulperan i USA såldes enormt mycket läsning.

“En sak som moderna amerikaner har svårt att minnas är att folklig underhållning till helt nyligen var att läsa. Inte ens filmen ersatte detta förrän nyligen. Det fanns ingen TV. Teatern och vaudevillen var inte regelbundet återkommande. De fanns inte i småstäderna. Tioöresromaner, yellow back-böcker i England, skandalblad, kioskmagasin och paperbacksböcker var den folkliga underhållningen. Nu finns det många andra former av underhållning som konkurrerar. Jag tror inte att folk läste kioskmagasin på 30-talet för att de ansåg att läsning har ett egenvärde. De läste för underhållningens skull. Vi tänker i alla fall växa. Nu ger vi ut fem böcker per år. Vi siktar på tio till tolv i framtiden.”

Måste gynna författarna

“När man har ett litet förlag så är det viktigt att vara genuint professionell. Man måste behandla sina författare rättvist. Man måste skriva kontrakt och betala royalty. Man får inte tro att för att man är liten så behöver man inte betala sina författare. Eller tro att man kan dra ut på tiden med betalningen. Man måste också producera böcker som är attraktiva. Man ska inte säga: låt mig vara sparsam. Jag gör det så billigt som möjligt bara jag får den tryckt. Man måste ta fram en produkt som man skulle vara stolt över att köpa lika väl som att sälja.

Det betyder att man måste bry sig om varenda detalj. Se till att korrekturläsningen är god, att stilsorten är tydlig, att papperet är kvistfritt och attraktivt, att omslagets utformning är troget mot texten och omsorgsfullt producerat, så att folk inte säger att “detta är amatörmässigt. Det är inget bra jobb.” Om man arbetar på det viset så vill författarna gärna samarbeta med dig för de vet att du behandlar dem ärligt och med integritet.”

Författare som fått noveller samlade och utgivna på Crippen & Landru är utöver de som nämns inledningsvis Margery Allingham, Patricia Moyes, James Yaffe, H.R .F. Keating, P.M. Carlson och Peter Robinson.

Och vill man höra Crippen & Landrus deckarförfattare prata om sina böcker så kan man alltid gå till följande adress på Internet:

https://www.crippenlandru.com/