Av LEIF-RUNE STRANDELL

David Ericsson är journalistsonen som blev långtradarchaufför som också blev författare och journalist. Fast pappas yrke var något han alls inte skulle ägna sig åt…

När David Ericsson var 16 år slutade han skolan, alltså inget gymnasium. Första jobbet på en brädgård var bra, skönt att jobba med kroppen. Men det blev problem med kärleken, tjejen gjorde slut och han flydde ut i världen.

Han gick på luffen i flera år, utan pengar men med tillfälliga jobb: diskare i Finland, fruktplockare i Frankrike, dödgrävare i Köpenhamn. Han var i hela Europa, från Nordkap till Gibraltar.

Detta är förstås ingen dålig utbildning för en blivande författare, fast det visste han alls inte att han skulle bli. Men något mer än ströjobb hade han nog på känn att det skulle bli.

Kärleken…

Kärleken kom förstås in i tillvaron igen. I Frankrike träffade han en tjej som han luffade ihop med och plockade frukt. En bieffekt var att han lärde sig franska.

Det här var alltså under 70-talet. Kontakten med hemmet gick inte att fixa med mobiltelefon så det blev bara någon gång i månaden. Det var kris i Europa, men han hade jobb hela tiden.

Så ställde kärleken till det igen: slut med fransyskan. Det fick bli hemåt, november, slask och snö. Och ny tjej! Som blev med barn!

Nu alltså dags att ordna livet, trygghet, hem och familj. Försörjningen blev att köra lastbil, först åt Stockholms stad, sedan långtradare i Norden.

Långtradarpappa

Han ville vara en god far, och det gick att lösa även med långtradarlivet.

– Barnen har fått åka med och de har sett hela Sverige, kanske mer industriområden än barngrejer, säger han. Den nu 29-åriga dottern Hanna är den som mest gillat resandet, mer än lillebror.

När David Ericsson startade eget åkeri för kemikalietransporter blev det väldigt mycket arbete, väldigt hårt. Han har alltid tyckt illa om folk som inte måste jobba lika hårt, poeter till exempel. (Men han har alltid läst mycket.)

Så när han en kväll hamnade på fest hos en poet blev det inte riktigt som hans fördomar ville, det var roligt och festen slutade sent. Nästa dag var det jobb, och när han fick vänta i bilen tog han orderblocket och började skriva – en dikt. Sedan blev det många fler.

Till slut gick det inte att köra längre med den egna bilen så han blev ledig och sökte till ett par folkhögskolor. Han kom in bland 16 av 400 sökande till Biskops Arnös författarskola, så i tjurskallighet (eller vad han nu vill kalla det) valde han Stockholm folkhögskola i stället. Men skrivande blev det, dikter, sedan noveller.

Första boken

Och novellerna blev en bok, Truck Stop, med stort genomslag 1999: helsidor i tidningarna, bra recensioner, morgonsoffor i tv…

Så blev han författare, och journalist när flera tidningar hörde av sig och bad honom skriva.

Efter det har det blivit tre romaner (med spänningsinslag), den senaste Svart marmor. I böckerna kan han ta upp sådant som händer i transportvärlden men där det är svårt att ge en artikelform. Han lärde sig det den hårda vägen när han skrev i Transportarbetaren om hur samvetslösa internationella åkerier utnyttjade underbetalda chaufförer från länder utanför EU på ett sätt som kan kallas trafficking. De blev i praktiken tvångsarbetare som aldrig kunde betala arbetsgivarnas krav på ersättning för skador.

När artiklarna publicerats blev det hotfullt, han följdes av några bastanta killar vart han skulle. Det som han inte kunde publicera som journalist blev i stället romanen Taxfree.

Och det är här som rubrikens lag, Lex David, får sin förklaring. Han var med och tog upp de här frågorna, om den internationella långtradartrafiken, med statsminister Göran Persson som tänkte sig lagstiftning. Men ännu finns den inte.

Dock fick den störste skurken, ett tyskt företag, till sist ge upp efter polisutredning.

– Jag hittade på en hel del i boken, men när poliserna granskade företaget visade det sig att mina påhitt fanns i verkligheten, konstaterar han nöjt.

Konspirationsteorier

I den senaste, Svart marmor, har han tagit intryck av konspirationsteorier och läste på om ordensväsendet, Frimurarna och alla de andra. En del finns i boken, och det blev också en artikel i Ordfront Magasin. Nej, ordensväsendet i dag är vanligen inte ute i konspiratoriska avsikter att ”bakvägen” leda världens utveckling. Men undantag finns ju, som P2-logen i Italien som bevisligen varit inblandade i mord och penningtvätt.

I boken finns också i förbifarten en upplysning: det är motorcykelgäng som tagit över grustransporterna i Stockholm. Och han tillägger att de också är inblandade i transporter åt Posten, bl a värdetransporter…

Det har inte bara blivit bra recensioner utan också andra bevis på uppskattning: bl a LOs kulturpris.

Nu tar skrivandet mer tid, men han försöker köra en vecka månaden för att hålla kontakten. Får se hur det går nu när den ekonomiska krisen minskar transportbehovet.

För övrigt gillar hans pappa böckerna.

________

Svart Marmor-recension