Gösta Gillberg, medarbetare i Dast, avled i februari. Dast magazines grundare IWAN MORELIUS minns honom.

GÖSTA GILLBERG  1921–2011  13 februari

Ärligt talat kommer jag inte ihåg exakt när min kontakt med Gösta började, men det måste ha varit under min tid som ägare och utgivare av DAST. Hur som helst en trevlig bekantskap, som sedan fortsatte under ett antal decennier. Han medverkade i DAST och vi brevväxlade och vi träffades med ojämna intervaller. Ofta i samband med Bokmässan i Göteborg eller då Margareta och jag var på väg hem till Sverige eller åkte hem till Spanien. Vi blev ofta hembjudna till trevliga paret ”Mike” Monica och Gösta antingen till deras hem i Göteborg på Skårsgatan eller till mysiga sommarhuset i Göteborgs underbara skärgård beläget på Lyrö.

Oavsett var hade vi lika trevligt. Vi fick god mat, gott att dricka och många timmars härlig och intressant konversation där ämnet av naturliga skäl ofta handlade om deckare. Gösta hade ett fantastiskt välfyllt bibliotek, där man kunde hitta rariteter. Hans specialitet var faktiskt Wild West och en av favoriterna var även min, nämligen Max Brand eller Frederick Faust, en av världens mest produktiva författare i alla genrer. Och det var tack vare en amerikansk Max Brand-fan som Gösta kom i kontakt med DAST, berättade han.

Göstas kunskaper i ämnet var helt fantastiska och det var en fröjd att lyssna till hans utläggningar. Han var faktiskt själv utgivare av ett Wild West-fanzine under några år.

Han har, säger källorna, översatt inte mindre än c:a 450 underhållningsböcker från engelska till svenska. Han har även fått en av sina många noveller översatt  i en antologi kallad Perfectly Criminal utgiven av självaste CWA. I samma antologi finns de idag välkända namnen Peter Lovesey och Ian Rankin.

Följande är citat lånat från vad jag förstår en osignerad intervju gjord av Bertil Falk. Hoppas han kan ursäkta ”lånet”.

Gösta föddes i Finspång men när han skulle ta studenten gjorde han det i Göteborg. Han bodde hos sin mormor och blev faktiskt kvar i Göteborg. Hans läshunger var stor och rätt tidigt kom han i kontakt med deckarlitteraturen och detta i form av Jules Regis Blå spåret, som blev hans favorit genom åren.

Han säger i en intervju med deckarspecialisten Bertil Falk: ”Det finns dom som kommer i närheten av honom. Sedan Maria Lang försökte mörda den svenska detektivromanen är det nog bara Ulf Durling och Jean Bolinder som kommer riktigt nära. Bolinder är lite ojämn, men det är inte Durling. En annan favorit som jag hittade tidigt är Edgar Wallace som jag nästan har komplett. Det fattas bara fyra böcker. Att Regis och Wallace blivit mina favoriter beror kanske på att de var de första.”

Efter en period av deckarläsning vaknade Göstas intresse för västernberättelser. Det började inte oväntat med Zane Grey.

“Och så läste jag Mulford. Zane Grey kunde en del om Vilda Västern. Han hade till skillnad från Mulford, som var en New Yorkbo, varit där. Jag läste en massa västern och så ville jag veta vad som låg bakom de dar berättelserna. Jag började att ägna mig åt vildavästernfakta. Det gick så långt att jag var med i TV:s Utmaningen. Jag förlorade i finalen. Jag åkte dit på en gubbe som jag skrivit en artikel om och del retar mig än i dag.”

Det tog sin tid, men till sist så kom Gösta Gillberg till Vilda Västern där han fick vara med om ett äventyr på hästryggen. Ett raskt äventyr, som inte kan ha tagit många sekunder och som har den egenheten att Gösta Gillberg inte ens minns vad som hände..

För att tjäna extra arbetade Gösta Gillberg en gång i tiden också många nätter på Göteborgs-Postens korrektur. En dag läste Gösta i GP en annons om att Aerotransport, sedermera SAS, sökte trafikassistenter. Innan tidningen ens var tryckt hade han skrivit sin ansökan.

“Först hände inget, men så blev jag kallad till Torslanda för en intervju och jag blev anställd som trafikassistent. Jag skrev statistik, rev biljetter skickade iväg flygplan med röda och gröna spadar eller röda och gröna lyktor när det var mörkt.”

Gillberg i Bagdad: “Jag var där i tre månader för SAS och fann att Istanbul är en av världens underbaraste städer. När vikariatet var slut reste jag hem. Jag hamnade i alla fall i Bagdad några månader som distriktschef.  När jag kom hem blev jag chef för SAS resebyrå i Göteborg och där var jag tills jag pensionerades 1985.”

Under tiden hann Gösta Gillberg besöka Istanbul ett par gånger till, en gång som reseledare för några agenter, men han har inte varit där sedan 1975. SAS slutade nämligen att flyga på Istanbul.

“Jag har alltid skrivit”, berättar han. “Jag sålde min första novell nar jag var 14 till En rolig 1/2-timme i mitten av 1930-talet. Jag fick 15 kronor. Den kom aldrig in. Redaktören ville väl vara bussig mot grabben, gissar jag. Under åren skrev jag, hela tiden för skoj skull. I skolan skrev jag och kamraterna läste. Har en massa påbörjade saker någonstans. Jag skickade till och med en deckarnovell till Ellery Queen’s Mystery Magazine. Jag har fortfarande kvar refuseringsbrevet. Den publicerades sedan på svenska i CDM, Episod för en spion.”

”
Den alldeles utomordentliga novellen The Perfect Imperfect tog sedan Martin Edwards med i en antologin Perfectly Criminal om perfekta brott, som gavs ut av Crime Writers’ Association. I den antologin samsades Gösta Gillberg med Ian Rankin, Peter Lovesey och många andra anglosaxiska deckarförfattare.
Tyvärr har Gösta Gillberg ingen mer deckarnovell från Istanbul på lager, men han håller på med en som utspelar sig i Bagdad. Över huvud taget har han massor med opublicerade noveller”, skriver Bertil Falk.

Men varför har han skrivit flera av sina noveller på engelska?
 ”Engelska är mitt stora nöje”, säger han. ”Jag läser nästan bara på engelska, även om jag naturligtvis läser DAST och CDM på svenska.
 Inspirerad av att DAST hade en novell av O. Henry skriver jag just nu på en artikel om tågplundraren Al Jennings, som jobbade ihop med O. Henry i Honduras. De gjorde film tillsammans. Datorn gör det möjligt att arbeta med flera projekt samtidigt.”

Och märkligast av allt är kanske att Gösta Gillberg utfört den gigantiska uppgiften under årens lopp att översatta närmare 450 böcker till svenska. 
Till sist avslöjar Gösta Gillberg att han brukade läsa Lektyr en gång i tiden. Han läste Wyatt C. Bannister och Stewart Rodgers och trodde naturligtvis att de var amerikaner.
Ingalunda.
 Författare var en fotograf vid namn Rune S. Mantling.

GÖSTA GILLBERG-NOVELLER:
Resa bland akvedukter (Julskeppet 1950)
Hundraelfte suran (COM 2/1996)
The Perject Imperfect (Crime Writers’s Anthology, 1996)
En spökhistoria (CDM 2/1997)
Episod för en spion (COM 2/1998)
Det perfekta brottet (CDM 1/1999, samma som i den engelska antologin) Mashallah (CDM 3/2000)

Som red för DAST Magazine (1968–1995) och LÄST & HÖRT I HÄNGMATTAN (1998- ) är det med stor saknad jag och min kära hustru Margareta tagit del av nyheten att vår gamle vän Gösta Gillberg gått ur tiden samtidigt som vi är mycket glada och tacksamma för de år vi haft honom som en kär Vän och medarbetare. TACK, Gösta!