Av ØIVIND KARLSEN

I Bjørn Carlings och Willy Dahls respektive framställningar av norsk kriminallitteraturs historia 1 fanns det tills i år 26 okända författare, av dem 17 med hel pseudonym, 1 med initialer och 8 helt anonyma. Nu är två av pseudonymerna avslöjade. Men allra först en översikt av de böcker och berättelser det gäller.

Böcker utan angivet författarnamn

Willy Dahl har i sin historiska översikt följande böcker (som inte finns hos Carling):

* Kjæltringliv fra Kristiania. Modum 1898.

• Amatør-Detektiven og den bortførte Pige. 1907.

• Flugten fra Akershus.1907.

• Mestertyven. Trondhjem 1909.

• Den skjønne Ubekjendte. 1909.

• Anarkistpigen. (Ca) 1909 också utgiven under titeln:

•Anarkistinden paa Kampen. 1909.

Dessutom har Willy Dahl också med en bok med enbart initialer som författarnamn:

A.E.: Dramaet i Bundefjorden. 1893. När det gäller dessa böcker är inget känt om författarna.

Detektivmagasinet

Den första okända pseudonym som dyker upp i Detektivmagasinet (DM) är John Helmann med 1 berättelse år 1929 och 1 år 1934. Bjørn Carling skriver om pseudonymen Helmann: “Usikkert om Aamot er forfatteren” och Willy Dahl: ”(kanskje) Kristoffer Aamot”. Aamot (1889- 1955) var journalist, kommunpolitiker och biografdirektör i Oslo.

I DM år 1932 finns fyra “mysterier”. Dahl och Carling har med två av dem: Roald Strong: Rahajaens diamant. Detektivfortelling. (DM 79/1932, på omslaget Rahajaens Kronjuvel). Carling och Dahl uppger ytterligare en berättelse av samma författare år 1932, men den finns inte. Däremot finns det två utan författarnamn det året, och inte bara en som Carling och Dahl nämner. Båda listar också Hauk Støyl : Den hvite død (DM 100/1932) och Carling noterar vidare Nordmannen fra Syd-Afrika. Boy Falcon och dr. Batson på eventyr i Norge (DM 101/1932) som saknar författarnamn. Till sist finns 1 berättelse från 1932 som ingen av dem nämner. Det är högst sannolikt att det är denna som fått pseudonymen Roald Strong fast den saknar författarnamn: Millionær for en natt (DM 99/1932).

De övriga utgåvorna med okänd pseudonym i DM är: Tom Tell med en historia från 1962, endast nämnd av Carling, samt en av Finn Rainer som Carling tror är av svenskt ursprung.

Romanpseudonymer

(med ett par avslöjanden)

Här följer en översikt över kriminalromanspseudonymer som finns upptagna hos Dahl (WD) och Carling (BC). Är böckerna nämnda hos båda saknas hänvisning här.

• Petter Omnibus: Mord i No. X. 1875 (WD)

• Henrag: Messing-lysestaken. Detektivhistorie fra Java. Helge Erichsen & Co. 1925.

Här kommer nu den första demaskeringen. År 1942 utkom på Forlagshusets Maskeserie nr 23: Myrdet to ganger av Jan van Grogh. Carling uppger “okänd författare” och så vitt jag kan se nämns den inte alls av Dahl.

Författarna – det är två enligt Studentene fra 1919 2 – Alfhild Augusta Kvam (f. Schou Sørensen år 1900), utbildad lärare och skolkökslärarinna, och hennes man Arne Kvam (f. 1901). Makarna bodde i Tunis 1929-35 men hörde annars hemma i Trondheim. Annan litterär verksamhet är inte känd. Uppgifterna kommer från fru Kvams självbiografiska upplysningar. Dahl tycks ha uppfattat Jan van Grogh som ett äkta namn. Maskeserien dominerades ju av utlänningar. Det som kanske borde ha varit en pekpinne är namnet Grogh (att utläsas grogg). Jag skulle bli överraskad om inte makarna Kvam skämtat lite med sina läsare i det avseendet.

År 1945 kom två okända pseudonymer med kriminalromaner. De registrerades hos Dahl. Finn Halgjern: Utro kasserer søkes og andre historier samt Sherlock Watson: Dandy Soft head eller Morderen med det bleke ansikt.

År 1952 kom på Grand Forlag en kriminalroman under pseudonym, nämligen Texas Bang: Døden i Bygdø Alle. Det har visat sig att bakom detta namn doldes Charles Hoff som man kan hitta i Studentene fra 1921 3 Charles Teilmann Hoff (som han själv skriver – i Norsk krigsleksikon 4 kallad Charles Carl Gunnøy Hoff) levde från 1902 till 1985. Han var på sin tid en mycket känd stavhoppare med en rad norska mästerskap under åren 1923-33 och han innehade tre världsrekord. Han var rikstränare i idrott till 1940 och redaktör för Sportsmanden 1927-36. Under kriget gick han, enligt Norsk krigsleksikon, starkt in för den nazistiska idrotten och innehade ledande ställningar i Departementet for arbeidstjeneste og idrett. Han har skrivit underhållningsromanen Systemet (1925) och Fra New York til Hollywood (1927).

Bjørn Carlings bok kom ut 1976. Följande icke avslöjade pseudonymer är därför hämtade från Dahl:

• Hans A. Torgersen: Oppstyr på seksti grader nord. 1980.

• Jon Barde: Operasjon WII. 1985.

• Eric Heming: Torsdagsklubben. 1988.

• Karl Trane: Tom Wolds siste sak (skådespel). 1988.

• Silvester Gatti : Mysteriet i “Den røde sal”. 1991.

• Stein Quind: I akterkniven. 1997 (inte nämnd i Dahls register över pseudonymer, däremot i den alfabetiska författaravdelningen).

Bertil Lindström nämner två norska pseudonymer som okända i sin “prisguide” 5, nämligen Tom Pollock (som dock både Carling och Dahl korrekt tillskriver Ingrid och Jacob Norby) och Lucien Ramont (Tånghavets hemlighet.Gebers 1930).

Till sist en pseudonym som hör hemma här men som inte nämns av varken Carling eller Dahl. Bastian Nord: Bland tjuer og kieltringer. En eldre politimanns opptegnelser. Otta 1946. Bakom pseudonymen döljer sig enligt Norsk Bokfortegnelse Johannes Hilmar Hestman (f. 1889). Inga andra uppgifter är kända.

---

1 Bjørn Carling: Norsk kriminallitteratur gjennom 150 år. Fakkel-serien, Oslo 1976. Willy Dahl: Dødens fortellere. Den norske kriminal- og spenningslitteraturens historie (1993). Willy Dahl: Dødens fortellere. Den norske kriminal- og spenningslitteraturens historie Tillegg 1993-1997 (1997).

2 Studentene fra 1919. Biografiske opplysninger m v samlet til 30-årsjubileet 1949 Oslo 1950.

3 3 Studentene fra 1921. Biografiske opplysningar samlet til jubileet 1971. Oslo 1971.

4 Norsk krigsleksikon 1940-45. 1995.

5 Bertil Lindström: Prisguide för detektivromaner 1999-2000 1999.