Fallet McAllister – populärlitterär alkemi eller konsten att via förlagsmanipulationer kränga fler böcker

Jun 17th, 2022 | By | Category: 2022-06 juni, Artikel

 Av ANDERS N NILSSON

Kioskböcker inom westerngenren marknadsfördes framför allt via hjältarnas namn. Matt Chisholms (eg. Peter Watts) böcker om hjälten Remington McAllister översattes till många språk och blev under 70-talet populära i Skandinavien med egna bokserier i Danmark, Norge och Sverige. Då antalet texter var begränsat tog förlagen till en rad knep för att få fram fler titlar och synliggöra hjältens namn. Genom att ändra hjältens namn till McAllister i några av författarens övriga romaner lyckades norska Bladkompaniet öka utbudet, medan man på svenska B. Wahlströms förlag bytte ut hjältarnas namn mot McAllister i ett antal australiensiska författares romaner. Man lät även inhemska författare producera helt nya texter om McAllister. Tolv romaner översattes direkt från manuskript och finns endast utgivna på norska.

Artikeln i pdf, bäst för utskrift: McAllister

Försäljningen av kioskböcker via Pressbyråkiosker och liknande inrättningar utgick huvudsakligen från omslagens attraktionskraft, ett förhållande som formulerats väl av Alan Powers (2001, s. 6): ”A book jacket or cover is a selling device, close to advertising in its form and purpose.” Vid sidan av den direkta anblicken gällde det att bygga upp ett varumärke utgående från namnet på förlaget, bokserien, författaren eller hjälten. Men självklart måste även själva texterna tilltala läsarna, och marknadsföring av litteratur har flera olika ämnesmässiga anknytningar: ”The marketing of books as a topic falls awkwardly between advertising, the history of the book and literary studies” (Matthews & Moody 2007, s. xviii). (Bild 1)Bild 1

Bild 1. Peter Watts introducerade västernhjälten Remington McAllister i romanen A rage of guns, först utgiven av Panther 1961 med nr 1156. Den amerikanska omslagsbilden hade hämtats från William Heumans roman Mulvane’s war utgiven 1960 som Avon T386.

När väl ett namn börjat uppnå en viss popularitet gällde det att stärka varumärket genom att göra det så synligt som möjligt. Ett viktigt steg var här att samla de aktuella titlarna i en egen, helst numrerad, bokserie benämnd efter det namn som börjat uppvisa lyskraft. När det gäller svensk westernpocket var det främst hjältarnas namn som hamnade i blickpunkten, med exempel som Ben Hogan, Bill och Ben och Walt Slade (Nilsson & Myrman 2013). Hit hörde även McAllister, som B. Wahlströms förlag 1970 tillägnade en egen svensk bokserie. Västernhjälten Remington McAllister skapades av den engelske författaren Peter C. Watts (1919–1983) under pseudonymen Matt Chisholm. Watts, som fick publicerat 135 västernromaner, använde sig även av de båda pseudonymerna Cy James och Luke Jones.

Totalt har 51 romaner av Watts med McAllister som ledande karaktär getts ut, och 12 av dessa endast i norsk översättning (Nilsson & Myrman 2022). Jag ämnar här använda mig av McAllister som exempel på vad som kan hända när en bokhjältes popularitet är på uppgång, men tillgången på nya texter att översätta och trycka inte når upp till efterfrågan. Det var speciellt i Norge och Sverige som problemen blev akuta och förlagen fick visa prov på sin uppfinningsförmåga. Ämnet för dagen är alltså förlagsmanipulationer i syfte att berika sig genom att i likhet med de gamla alkemisternas förvandlingsnummer höja varornas potentiella marknadsvärde.

Exemplet McAllister
Watts lanserade karaktären McAllister i några till synes fristående romaner från 1961 och den första med hjältens namn i titeln kom 1963 och hette kort och gott McAllister. Engelska Panther Books samlade 1969–1970 arton titlar om McAllister i en underserie med hjältens namn som en slags logotyp och ingående i alla titlarna. Flertalet av underseriens böcker hade omslagsmålningar av Gino D’Achille, utförda i samma stil och därmed befästande ett enhetligt utseende. Samma omslagsdesign användes när böckerna senare gavs ut i en egen serie i Danmark 1971-1972, och i USA som en underserie till Bantam och Beagle 1970–1973. I Tyskland omfattade bokserien om McAllister 24 titlar, utgivna av Bastei mellan 1971 och 1973, men med helt andra omslagsmålningar (Nilsson & Myrman 2022).

I England gav Mayflower 1972 och 1973 ut fler titlar om McAllister med en liknande omslagsdesign som den tidigare Panther-underserien. Mayflower samlade 1975-1977 tolv titlar till en ny underserie om McAllister med standardiserade omslag av Chris Achilleos. På dessa omslag återfanns logotypen McAllister fristående från titlarna, som inte alla innehöll hjältens namn. Slutligen fyllde Hamlyn 1981 på med åtta nya McAllister-titlar i en numrerad serie med egen omslagsdesign. (Bild 2)

Bild 2

Bild 2. Tre olika sätt att visualisera hjälten Remington McAllister: (vä) bild av Gino D’Achille från 1970, Panther 3361, (mitt) bild av Chris Achilleos från 1977, Mayflower 12680, och (hö) bild av David McAllister från 1981, Hamlyn 20369.

I B. Wahlströms svenska pocketserie McAllister/Mack & Joe var det bara de 13 första titlarna som var skrivna av Peter Watts (som Matt Chisholm). Seriens bok nr 14–22 innehåller texter av australiensiska författare, tidigare publicerade av förlaget Cleveland, medan texterna i bok nr 23-63 skrevs av svenska författare. De 16 första böckerna plus några av de senare hade foto-omslag med västernklädda män i actionscener, medan de resterande hade målningar av ett blandat ursprung. I bok nr 31, Blodig kupp, fick McAllister en permanent kompanjon vid namn Joe Hastings och efter bok nr 38 bytte serien namn till Mack & Joe. Namnbytet kan ha skett efter påstötningar från England, och i bok nr 43, Spökstaden, dog McAllister för att i påföljande bok ersättas av sin släkting Lucas Mackenzie. Det förefaller alltså som om den svenske McAllister från engelskt håll kan ha uppfattats som ett copyright-intrång. (Bild 3)

Bild 3

Bild 3. B. Wahlströms pocketserie McAllister bytte efter nr 38 namn till Mack & Joe. Namnbytet förefaller ha varit hastigt påkommet då i bok nr 39 serien enligt inlagan fortfarande heter McAllister och bokens titel anges som McAllister – revansch i Sacramento: (vä) Mack & Joe nr 39 från 1976, pärmens framsida; (mitt) dito, pärmens baksida; (hö) dito, titelbladet.

Vid sidan om fyra tidiga utgåvor av andra förlag var det i Norge Bladkompaniet som i sin långkörare Stjerneserien öste ut titlar av Matt Chisholm. Efter att ha gett ut fyra titlar om McAllister 1966 startade man 1972 med bok nr 473 underserien McAllister, som efter 35 titlar bytte namn till M. Chisholm och avslutades 1984 efter ytterligare 93 titlar. Även efter namnbytet kom det ut böcker märkta ”En McALLISTER western”, varav dock några var samlingar av noveller som tidigare gått i förlagets tidskrift Western.

Tydligt är att McAllister blev ett säljande namn i de länder där böckerna gavs ut, och förutom i England kanske speciellt i Norge. Enligt baksidestexten på Mayflowers 70-talsutgåvor handlade det redan då om sju miljoner sålda böcker i elva olika länder. Men försäljningsframgångarna medförde även problemet att tillgången på nya titlar att ge ut kom att understiga efterfrågan.

Byte av författarnamn
Peter C. Watts 135 olika västernnoveller gavs i original ut under tre olika pseudonymer: Matt Chisholm (112), Cy James (21), och Luke Jones (2 romaner). Efter det att Matt Chisholm blev den populäraste pseudonymen genom sin koppling till hjälten McAllister började förlagen på sina återutgåvor byta ut namnet Cy James mot Matt Chisholm. Bytet gjordes först i England på två romaner och därefter i Norge på hela 19 romaner. Norska Bladkompaniet gav även ut de två romanerna av Luke Jones under författarnamnet Matt Chisholm. Den enda namnändringen bort från Matt Chisholm gjordes av Piccadilly när man 2014-2016 marknadsförde e-böckerna om hjälten Spur som en serie skriven av Cy James. Det var romanen Spur som 1968 i original getts ut under författarnamnet Matt Chisholm, vilket av Piccadilly ändrades till Cy James.

Byte av boktitel
Här måste man skilja mellan översättning och byte av titel på originalspråket. Boktitlar översätts sällan ordagrant och det finns exempel både på att hjältens namn vid översättning utgår eller läggs till. De fyra fall av byte av titel på originalspråket som föreligger är alla kopplade till Panthers underserie McAllister som började ges ut 1969. I samtliga fall har McAllisters namn tillförts titeln: A rage of guns 1961 (Rage of McAllister 1969), My gun is justice 1966 (McAllister justice 1969), The last gun 1966 (McAllister strikes 1969), och The violent hills 1961 (Hell for McAllister 1969) (Bild 4). Det kan uppstå speciella problem att utläsa en titels korrekta formulering när serien/underseriens logo består av hjältens namn och problemet är som regel att avgöra om hjältens namn ingår i titeln eller inte (Nilsson 2014). Panthers aktuella underserie är i detta sammanhang intressant då utformningen tillät text i titeln att hamna såväl före som efter hjältens namn/logotyp.

Bild 4

Bild 4. På den första engelska utgåvan av My gun is my justice stod Cy James som författare (vä: Panther 2054 från 1966), liksom på den första svenska översättningen från samma år i Pingvin-bok nr 433 (mitt). Notera att den svenska bokens tagline har översatts direkt från originalet. På den andra engelska utgåvan har författarens namn ändrats till Matt Chisholm och titeln till McAllister justice (hö: Panther 2881 från 1969). Den andra svenska utgåvan som McAllister nr 8 från 1971 med titeln McAllister – i blint hat översattes efter den andra engelska utgåvan.

I långa bokserier som Bill och Ben eller Walt Slade var det inte ovanligt att berättelser gick i repris och det hände då även att man hade bytt ut titeln. Ett annat tillvägagångssätt var att helt sonika ge ut en andra upplaga tätt efter den första med nya omslagsbilder, som i fallet Big Jim eller Morgan Kane. När det gäller McAllister var det bara Stjerneserien som innehöll några repriser, men i dessa var titlarna oförändrade. Däremot hade man som regel en ny titel när romaner som redan publicerats av andra norska förlag utkom i Stjerneserien. Detta hände i Sverige för endast två titlar, och dessa översattes då dessutom från olika original, som redan fått sina titlar utbytta i England (My gun is justice/ McAllister justice resp. The last gun/ McAllister strikes).

Byte av ledande karaktärers namn
Det är inte bara böckernas metadata som kan manipuleras, utan förlagsredaktörerna kunde även gå in och ändra i själva romantexten. När en viss hjälte som McAllister blivit populär kunde man låta hans namn ersätta det ursprungliga i romaner som skrivits med andra ledande hjältar. Förfarandet tycks ha varit begränsat till översättningar och förekom i två olika varianter. I den norska varianten bytte man ut hjältens namn till McAllister i minst sex andra romaner av Peter Watts, medan i Sverige man gjorde det i åtta romaner av några olika australiensiska författare.

Av Watts’ fristående romaner har i norsk Stjernebok nr 531, Du skal dø, sheriff! (orig. Hangrope posse), huvudpersonen i originalet, Charles Atwood, i översättningen döpts om till Remington McAllister. Samma öde har i Stjernebok nr 526, Verre enn døden (orig. Three for vengeance), drabbat den ledande protagonisten Arch. Watts’ hjälte Ben Hodge, som återfinns i tre olika böcker, har även han fått sitt namn utbytt till McAllister. Detta skedde i Stjernebok nr 508, Alle mot én (orig. The law of Ben Hodge). Samma öde har i Stjernebok nr 569, McAllister’s skalp (orig. Man in the saddle) drabbat en annan av Watts’ återkommande hjältar, Sam Spur. Även Watts’ siste hjälte, Joe Blade, blev i en bok utbytt mot McAllister. Detta skedde i Stjernebok nr 814, Villhingsten (orig. The Nevada mustang). Jag har även sett exempel på att fler namn än hjältens byttes ut i böckerna.

I Stjernebok nr 862, Helvetesbyen (orig. Gun marshal) har man kastat om namnen Frank Debron och Remington McAllister (Bild 5). Båda namnen förekommer i originaltexten, men i översättningen har den från början centrale sheriffen Debron bytt namn med den i originalet perifere sheriffen McAllister. Ett liknande förhållande som i Gun marshal återfinns i Gun hand mellan huvudkaraktären sheriff Frank Anders och den mer perifere sheriffen McAllister. Men i detta fall nöjde sig Bladkompaniet med att lansera romanen som en bok om McAllister utan namnbyten (Stjernebok nr 533, Morder-klanen). Man bytte dock ut författarnamnet Cy James mot Matt Chisholm.

Bild 5

Bild 5. Text från första sidan i Matt Chisholms roman Gun marshal som den visas i Amazons preview av e-boken från 2014, jämförd med motsvarande sida i den norska översättningen Helvetesbyen utgiven av Bladkompaniet 1981 som Stjernebok nr 862. Notera att man i den senare bytt ut namnet Frank Hebron mot Remington McAllister.

Bok nr 14–22 i B. Wahlströms svenska pocketserie McAllister innehåller texter av australiensiska författare, i original publiceradepå engelska av förlaget Cleveland. Patrik Myrman har på Serielagret belagt flertalet av de australiensiska originaltexternas serienummer och i tre fall även kunnat konstatera att hjältarnas namn i Sverige bytts ut till Remington McAllister. Troligen har samma förfarande använts i alla åtta böckerna.

Översättning av opublicerade manuskript
Bland de norska västernböcker som översatts direkt från tidigare opublicerade engelskspråkiga manuskript och listas av Nilsson & Pettersen (2016) återfinns 22 romaner av Peter Watts. Av dessa har tolv McAllister som ledande karaktär. Flertalet McAllister-titlar gavs ut mellan åren 1974 och 1977, men även två från 1983. Troligen var marknaden för böcker av detta slag hetare i Norge än i England vid denna tid. Det förefaller som om Peter Watts skrev ända fram till sin död 1983, och mot slutet direkt för Bladkompaniet (David Whitehead, pers. medd.).

Byte av författare

Kioskboksförlagen använde sig regelbundet av ”house names”, dvs. påhittade författarnamn som flera olika författare kunde skriva under. Om inte annat så kunde detta system garantera en god tillgång på nya titlar till populära bokserier, med exempel som Jack Slades Lassiter och Jackson Coles Walt Slade. I USA finns en del fall där någon släkting övertar skrivandet och namnet när en populär författare dör, som t.ex. William W. Johnstone gjorde 2004 och skrivandet övertogs av en brorsdotter, även om det stora utbudet tyder på att flera författare är inblandade.

Men att andra författare med egna pseudonymer tar över ännu levande författares hjältar hör nog ändå till ovanligheterna. I den svenska McAllister-serien skrevs bok nr 23-26 under åren 1973 och 1974 av E.G. Williams, vilket anses vara en pseudonym för Stellan Wik, tidigare bl.a. redaktör för tidningen PinUp. Från och med bok nr 27 anges författaren på böckerna som Tom Dutchman, en pseudonym för Tommy Schinkler, då även förlagsredaktör hos Wahlströms.

Slutord
Jag har tidigare föreslagit namnidentitet som ett sätt kontrollera verksidentitet när titelidentitet ej föreligger (Nilsson 2017). Då såväl författarnamn som boktitlar flitigt bytts ut på Peter Watts’ västernromaner föreligger här ett behov av att kunna fastställa verksidentitet oberoende av metadata. Men problem uppstår när man som i Bladkompaniets norska utgivnining av Watts’ romaner inte heller dragit sig för att laborera med de ledande karaktärernas namn. I det läget saknas säkra genvägar till direkta studier av böckernas innehåll.

Seriebegreppet förutsätter namnidentitet då det utgår från att när samma författare använder samma namn på en ledande karaktär så är det samma karaktär och böckerna ingår därmed i samma serie eller romansvit (Nilsson 2021). Men Peter Watts bryter i fallet Joe Blade med denna underförstådda regel. Vid sidan av den serie på 12 böcker om Joe Blade som utkom i England 1978–1981, utkom redan 1959 romanen Joe Blade med samma författarnamn, Matt Chisholm. Enligt Steve Myall (2009) rör det sig dock om två olika karaktärer med samma namn. Den tidiga Joe Blade befann sig i en annan tidsperiod och fick i motsats till sin senare namne ena benet amputerat. Peter Watts återanvände till synes bara namnet för att han tyckte det var bra. (Bild 6)

Bild 6

Bild 6. Hjälten Joe Blade fanns först med i en roman av Matt Chisholm från 1959 med samma namn (vä: Panther nr 917), för att 1978-1981 dyka upp i ny skepnad i en egen serie böcker utgivna av Hamlyn (mitt: första boken, Hamlyn nr 31483). Blade-serien utkom förutom i England endast i Norge (hö: Stjernebok nr 716 från 1978, orig. The Laredo assignment).

Som tur är tycks det vara extremt ovanligt att samma författare använder sig av olika ledande karaktärer med samma namn. Ett exempel jag hittat vid sidan av Joe Blade avser SF-författaren Charles L. Harness och hans karaktär Quentin Thomas i romanerna Lunar Justice och The Venetian Court, som tycks uppvisa alltför motstridande drag för att kunna vara identisk (Marzaat 2016). Men å andra sidan så lät ju Conan Doyle sin Sherlock Holmes dö i The Final Problem för att ändå senare efter påtryckningar från läsarna återkomma i nya berättelser. Intressant i sammanhanget är även Elmore Leonards karaktär Bob Valdez i romanen Valdez is Coming från 1970, och filmad 1971 med Burt Lancaster i huvudrollen. En yngre upplaga av Valdez återfinns i några av Leonards noveller, med det fulla namnet Roberto Eliado Viscarra y Valdez. Novellen Only Good Ones kan sägas utgöra ett slags förarbete till romanen, men slutar med att någon läser i tidningen om en Bob Valdez som hängts för mord. Inför frågan om det är samme man som i berättelsen svarar läsaren: ”But I guess there are Bob Valdezes all over.” När en författare skriver olika versioner med olika slut av en berättelse så blir frågan om karaktärernas identitet genast lite svår att besvara.

Man kan fråga sig varför Wahlströms McAllister-serie endast kom att omfatta 13 titlar av Matt Chisholm? Det fanns ju uppenbart fler titlar skrivna och utgivna i England vid den tiden. Kan utgivningen ha begränsats av att andra förlag låg på de skandinaviska rättigheterna? Knappast Bladkompaniet, för de gav ut alla titlar, och i Danmark gav Winther ut hela nio av Wahlströms titlar ungefär samtidigt. Den inhemska konkurrensen var inte så stor då Pingvinförlaget och Wennerbergs endast gav ut enstaka titlar om McAllister. Det kan noteras att 12 av Wahlströms 13 titlar, dvs. alla utom The hangman rides tall, ingick i Panthers underserie McAllister från 1969-1970. Men fyra av underseriens titlar från 1969 förblev outgivna i Sverige och Mayflower gav ut flera nya titlar 1972. Såväl Mayflower som Panther var från och med 1968 båda imprints hos Granada Publishing. Tanken slår mig att Wahlströms kanske tyckte att engelsmännen blev för dyra i längden och beslöt sig för att hitta andra, billigare sätt att ge ut fler McAllister-böcker i Sverige på. Det kan i och för sig även ha varit danska Winther som satte käppar i hjulet då man för många serier hade licens för även Sverige, där man samarbetade med Wennerbergs och inte Wahlströms.

Tack till Patrik Myrman och David Whitehead för intressant information.

Citerad litteratur

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22