Av Tomas Gustavsson

Strax före klockan sex på morgonen den 10 september 1915 fördes fången från sin cell i den bombsäkra kasematten i Towern till den lilla skjutbanan belägen mellan tornen Martin Towers och Constable Towers. Han spändes fast vid avrättningsstolen och någon minut senare föll skotten från skyttarna i det skotska gardet. Ernst Waldemar Melin var död – avrättad för spioneri för tyskarnas räkning och nästan omedelbart bortglömd av historien.

Totalt avrättades elva personer under första världskriget i Londons Towern, dömda för spioneri åt tyskarna – och en av dessa var faktiskt svensk. 49-årige Ernst Waldemar Melin var en affärsman med brokig bakgrund. Född och uppvuxen i Göteborg där fadern Olof Melin var en välkänd företagsledare, bland annat under ett antal år delägare i Angfartygsrederiet Thule som drev båttrafik mellan Göteborg och England. Fadern var också riksdagsman under flera decennier.

Bror till stenografins upphovsman

Melins bror var också en välkänd svensk militär, översten Olof Werling Melin, regementschef men mest känd som ”den svenska stenografins upphovsman” genom sitt så kallade, ”Werlingska system.” Ernst Waldemar gifte sig och fick en son, Douglas, men äktenskapet blev olyckligt och upplöstes. I Svenskt Biografiskt Lexikon kan man läsa att Douglas Melin, som senare kom att bli en duglig yrkesofficer och framgångsrik upptäcktsresande, ”på grund av att fadern hade en något äventyrlig läggning” uppfostrades hos farfadern.

Ernst Waldemar drabbades också av alkohol- och drogproblem och det var först efter flera år på olika konvalescensorter i Europa som han kunde börja arbeta igen. Då fanns inget kvar av faderns företag och han fick slutligen en kontorsanställning i den ryska staden Nikolajev, belägen i närheten av Svarta Havet.

Arbetslös 1914

Men när första världskriget bröt ut på sensommaren 1914 stängdes alla kontor där och Melin stod åter utan arbete och ekonomisk försörjning. Via ett kortare mellanspel hos den 81-årige fadern i Stockholm, som nu vägrade ge sonen ytterligare ekonomiskt understöd, kom han till Hamburg där en gammal vän sammanförde honom med några tyska underrättelseofficerare.

Dessa erbjöd svensken att åka till London och ta reda på vad han kunde om britternas flott- och arméenheter. Efter ett dygns tvekan bestämde sig den ekonomiskt hårt ansatte Melin för att bli tysk spion.

Med en Baedeker reseguide över Storbritannien, en speciell kod och 30 pund på fickan åkte Melin från Rotterdam till Tilbury i början av januari 1915. Efter en natt på hotell hittade han ett pensionat på Upper Park Road i Hampstead för 25 shilling i veckan – exklusive lunch!

Trivsam gäst – med sena vanor

På fröknarna Milligans pensionat blev snart Melin sedd som en lättsam och trivsam gäst men med sena vanor både på morgnar och kvällar. Generöst bjöd han de andra boende där på cigaretter och godsaker.

En kuriositet som gästerna och fröknarna la märke till var att han ofta pratade om att han använde citronjuice till att badda ansiktet med efter rakningen.

Bra för hyn, menade Melin.

Under sina två första veckor i London rapporterade han till sina tyska kontaktmän vilka uniformer och fartygsnamn på flottisternas mössor som han såg, platser för de sökarljus som fanns utposterade i London och det faktum att tyska luftskepp, så kallade zeppelinare hade flugit över staden.

Efter ett mellanspel i Antwerpen åkte han tillbaka till London den 26 februari och nu började han mera regelbundet skicka uppgifter via osynliga meddelanden i tidningar till sina uppdragsgivare.

Säkerhetstjänsten fick misstankar

Den brittiska säkerhetstjänsten hade dock blivit misstänksam mot svensken, inte minst eftersom Melin korresponderade med en tysk, vid namn Dierks och dennes ”exportfirma” på 166 Loosduinschekade i Haag. En misstänkt spionadress som britterna höll uppsikt över. Med månatlig regelbundenhet fick Melin också 50 pundsutbetalningar från adressen i Holland, Under våren 1915 kom två paket adresserade till Melin och dessa var avsända i Tilbury och Gravesend. I paketen hittades vad som verkade vara harmlösa brev från något som utgav sig att vara en släkting till Melin. När breven studerades med specialutrustning stod det klart att det det fanns meddelanden skrivna med osynlig skrift mellan raderna.

Klockan kvart över tio på kvällen den 14 juni 1915 steg polisinspektören Thomas Duggan och hans kollega, en polissergeant, Askew upp för trappan till det lilla pensionatet i Hampstead och arresterade Melin.

Dagen efter gripandet, den 15 juni, fördes Melin till Scotland Yard och uppgav under förhören att juicen användes som ansiktsvatten efter rakningen men hade svårare att förklara varför även en av pennspetsarna bar spår av samma juice.

Inledningsvis nekade Melin till att ha något med spioneri för tysk räkning att göra. Snart började dock Melin göra allt fler medgivanden och hans försvar var svagt. Domen blev också döden.

Det berättas att Ernst Waldemar Melin under sina tre veckor i Towern uppträdde som en mönsterfånge och gentleman. När han på morgonen den 10 september fördes till miniskjutbanan hade han bland annat skakat hand med sina vakter och tackat för deras vänlighet!

PS. Den bästa boken om de tyska spioner som avrättades i Storbritannien under första världskriget är Leonard Sellers Shot in the Tower som utgavs på Leo Cooper 1997.